Chefredaktör Åsa Holmström: “Att odla ger ro, men det är slitigt att pumpa”

"För oss som fascineras av det enkla livet kan det lätt bli en mani att återvinna."

Sen barnsben har jag älskat naturen. Skogar, odlingar, blomprakt, doftande jord, plantor som gror. Det obevekliga livet som trotsar allt och tränger upp genom asfalten. Jag är just en riktig asfaltsunge, uppväxt mitt i storstan utan vare sig trädgård eller blommande bakgård. Jag tjatade att vi skulle skaffa en lägenhet med balkong så att jag kunde få odla i krukor. Men ack nej. Stenöknen var min lott, jag gick med min lilla kanna och vattnade små taniga maskrosor mellan gatstenarna.

 

Sen slukade jag böcker om självhushållning. Mitt naturromantiska genombrott kom med “Det lilla huset på prärien”, Laura Ingalls Wilders serie om nybyggarfamiljens strävsamma liv. Vinden viner och vargarna ylar, men inne i stugan är det tryggt. Bara potatis och en ynklig smörklick på bordet, men maten räcker precis. Jag tyckte det var underbart. Sen hittade jag “Skogsliv vid Walden”, om hur 1800-talsförfattaren Henry David Thoreau lever i en pytteliten stuga vid en ännu mindre tjärn och odlar sin mat i den minimala trädgården. “Sjön är jordens öga” skriver han och tycker sig där se sitt eget och hela jordens ursprung.

 

Så småningom hittade familjen en gammal övergiven bondgård där pappa slet ut sig med att snickra, måla, mura, och mamma med att kånka vatten från pumpen och knäskura gamla spruckna trägolv. Utanför ett fönster fanns en stor jordhög som jag tog mig an. Jag grävde upp det ena nubbeglaset efter det andra. Det visade sig att den med tiden alltmer överförfriskade bonden suttit där vid fönstret, ropat SKÅL, tömt glaset och sen hivat ut det genom rutan. När glasen var slut flyttade han in på hemmet. “Var väl för jobbigt att pumpa upp vatten till disken”, muttrade mamma.

 

I det här numret skriver vi både om moderna nybyggare och om den stugdröm som drabbat svenska folket under pandemin. När livet är tufft, när karantänen tär, när varje besök i mataffären är förenat med livsfara, då drömmer vi oss bort till det trygga, jordnära livet på landet. Men självhushållning i all ära, ibland är det skönt att bara öppna en burk med Soldatens ärtsoppa. Finns nu även tidsenligt vegetarisk i snygg gul burk som är värd att ge ett nytt liv. För oss som fascineras av det enkla livet kan det lätt bli en mani att återvinna.

Chefredaktör Åsa Holmström:

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top