Min kollega, Eva, och hennes man hade väntat på att få adoptera i flera år. Till slut, på bara tre veckors varsel, fick de veta att de äntligen hade ett barn att hämta. Och att barnet var en flicka. Det blev hektiska förberedelser. Eva som älskar inredning hade gjort i ordning ett barnrum, och nu satte de upp rosa tapeter på väggarna. Och de skaffade en rosa bag för babysakerna.
På åttiotalet då jag själv väntade barn var det fullt möjligt att ta reda på barnets kön, men man gjorde inte det. Barnmorskan svepte runt med ultraljudet och man kunde se suddiga konturer som hon påstod var -huvudet. En ganska abstrakt bild i svartvitt. “Huvudsaken att barnet är friskt”, sa man bara. Många ansåg att det var fel att ta reda på könet. Jag upplevde det som om man ville skydda barnet. Fanns det en risk för att barnet skulle vara oönskat om det var av “fel” kön? Antagligen är det fortfarande så på många håll i världen där nästa generation är en investering för framtiden och där det är pojkarna som är önskade barn. I åttiotalets Sverige var det fortfarande tabu eller åtminstone en onödig lyx att ta reda på könet. Den ofödda skulle få vara en hemlighet. Och jag stickade en kofta och en filt i blandade färger.
Idag vet nästan allablivande föräldrar i Sverige könet på sitt barn. Istället för att välja om man vill veta, kan man välja att inte veta. Det finns väl inget rätt eller fel i det. Men jag undrar hur den vetskapen påverkar samhället vi lever i. Är flickgraviditeterna annorlunda jämfört med pojkgraviditeterna? Kommer det att växa fram en industri av alla prylar som flickmamman respektive pojkmamman behöver? Kommer det att innebära att skillnaderna förstärks? I alla andra sammanhang ska ju könet vara av underordnad betydelse i Sverige där det till och med uppfunnits ett nytt personligt pronomen: “hen”!
Som blivande farmor för tredje gången har jag fått veta vilken sort det kommande barnbarnet är. Alltså könet. Annars har jag inte en aning om vilken sorts barn det blir. En blyg, busig, glad, egensinnig, vild, våghalsig, godhjärtad eller en eftertänksam person. Vilken färg ska man ha på babymössan om man är en eftertänksam person?
När det bara var en vecka kvartill resan till Bolivia, fick Eva och hennes man veta från adoptionsmyndigheterna att det blivit ändrade planer. Barnet de skulle få var en pojke. Det fanns inte tid till att tapetsera om. Men en blå bag köpte de innan de flög för att hämta hem sin lille son.