Fredrik Kullberg: Vackra hus blir politiskt suspekta

Kritik mot modern arkitektur avfärdas ibland som politiskt suspekt. 

Fredrik Kullberg: Vackra hus blir  politiskt suspekta

När de svenska stadskärnorna vandaliserades på 1960-talet, i bästa samförstånd mellan socialdemokratiska pampar och borgerliga ingenjörer, skedde det under förvånansvärt lama protester. Allt från 1600-talspalats till småskalig trähusbebyggelse sopades undan, för att ge plats åt Domus-lador, kontorsskrapor och parkeringshus. Särskilt trivsamt blev det som bekant inte. Men nybyggena var ju ett led i den stora världsförbättringsprocessen mot ökad jämlikhet, funktionalitet och demokrati. Och vilken anständig människa kunde tänkas vara emot det?

Den som idag luftar känslan att modernistisk arkitektur förfular samhället, riskerar att bli betraktad som gnällig bakåtsträvare och dessutom kopplas ihop med ett visst “invandringskritiskt” parti på högerkanten. I Lund har Sverigedemokraterna gått till storms mot “arkitektur som förstör”, exempelvis det nya lådliknande Domkyrkoforum, vilket lite förutsägbart fått de andra partierna att fjärma sig. 

 

Trots det pågår nu en landsomfattande revolt mot den modernistiska arkitektur som sedan mer än 40 år tillåtits prägla den svenska stadsbilden, med krav om stopp för ännu fler massproducerade lådor av glas och betong. 

Ett tecken i tiden var sommarens stadsvandringar i Nyköping på temat “Den fula staden – platser som provocerar” som lockade flera hundra deltagare. Inte bara äldre nostalgiker utan även unga Nyköpingsbor lät sig förfasas över de senaste årtiondenas ingrepp i den flerhundraåriga småstadsbebyggelsen, med stadens brutalistiska stadshus som skräckexempel. 

Samtidigt rasar Arkitekturupproret, en Facebook-grupp med nästan 14 000 medlemmar som tröttnat på att “all nybyggnation i Sverige är så fyrkantig, likriktad, ful, konstig eller tråkig”. Gruppen har just utsett
Segerstedthuset i Uppsala till 2016 års fulaste nybygge. Huset liknas vid en korsning mellan Finlandsfärja och tjock-tv, utslängd i den känsliga miljön mellan Slottet och Botaniska trädgården.

Arkitekturupproret efterlyser inga bombastiska teaterkulisser
eller rena plagiat från förra sekelskiftet, snarare fler hantverksmässiga,
människovänliga och lekfulla produktioner med influenser från dåtida stiluttryck, art deco kanske, som klarar att stå pall i hundratals år.

I Tyskland och andra länder finns lyckade exempel på hur bra man klarat det, och hur snyggt det blivit. I Växjö planerar IT-entreprenören Björn Sundeby ett helt kvarter inspirerat av det sena 1800-talet. Är det i själva verket detta som är det riktigt radikala och moderna? ♦

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top