• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Orättvisa lärarlöner löser inte problemet

    Det finns många sätt att försöka dölja sina misstag. Att gömma huvudet i sanden är ett, ett annat är att göra som hundarna och försöka sprätta jord över den skamliga lilla högen.

    Katarina Mazetti

    Jag stod och tittade på min hund som just krökt rygg och lagt en liten hög på en gräsmatta i en park. När hon var klar började hon med viktig min sprätta jord och sand bakom sej med baktassarna för att dölja sin produkt. Men som vanligt hade hon råkat ta några steg och vänt sej om – så hon sprätte på måfå i helt fel riktning.
    Så där går det ofta till i politiken också, tänkte jag. Nån försöker dölja sitt misstag men sprätter slarvigt i fel riktning. Och högen ligger där för alla att se, utom för den som bara ser själva sprättandet.

    Ta skolpolitiken – det är ju lite pinsamt att Sverige får allt sämre resultat i internationell statistik. Och nu har man börjat sprätta i fel riktning! Högre lön till lärare på "skolor med bra resultat" är ett sånt förslag.
    Har själv jobbat på en "dålig" och en "bra" skola.

    Den "dåliga" var en problemskola i fattigt storstadsområde med många nysvenska elever. Vi slet som djur med att undervisa dessa ungar som sniffade, slogs, skolkade och mobbade varandra och inte alltid förstod vad vi sa. (De var förresten också ofta roliga och fantasifulla och knöt gärna an till en som vuxen.) Man visste att man aldrig fick vända ryggen åt dem en minut – saker skulle vara skrivna på tavlan före lektionerna, läseböcker utlagda på bänkarna så man kunde ha ögonen på dem hela tiden. Och tonen var rå men hjärtlig. Vi var otroligt stolta när Fia med alkisföräldrarna till sist kom in på gymnasiet och krigsskadade Mahmud slutade veva med nävarna.

    Den "bra" skolan var en lantbruksskola, på den tiden jordbruket hade en framtid. Det var mycket svårt att komma in på den för utbildningen var dyr, så alla elever hade från början höga betyg och var smarta och ambitiösa. De var nästan självinstruerande – man kunde ge dem en uppgift och sen gå och sätta sej i lärarrummet en halvtimme och läsa tidningen. När man kom tillbaka var uppgiften genomförd och en skog av händer viftade…
    Mer betalt för att sitta i lärarrummet än för att hänga i telefon ett oändligt antal timmar på fritiden med Mahmud och Fias föräldrar? Hmmm… svårt val för en lärarkandidat!

    Häromdagen sas det i "Rapport" att skolbetygen stiger i kommunerna, i takt med att antalet friskolor ökar. Låter bra – men det är nog mest sprätt, sprätt det också. För ingen kollar ju upp vad betygen egentligen står för! (Gomorron, skolverket!)
    Har själv haft ett snack med en bekymrad rektor för en friskola där man får allt färre elever. Efter tre glas rött suckade han: "Vi har lockat dom med allt! Kurser i skidåkning och smink, och dataspel och körkortsundervisning på skoltid! Och dom får mycket högre betyg än dom förtjänar, annars går dom ju till nån annan skola! Vad begär dom små jäklarna mer?"

    Av Katarina Mazetti

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!