• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Tuppluren – ett stolt fadersarv

    Om en powernap är blaskigt kaffe är tuppluren en kopp rogivande chai-te. Oskar Ekman slår ett slag för den prestationsfria sömnen.

    Oskar Ekman, krönikör Icakuriren
    Oskar Ekman, krönikör Icakuriren.

    Mina barn säger att jag är den tröttaste medlemmen av vår familj. "Mamma är mycket, mycket piggare".
    Ibland försöker de hoppa sönder mina knän och korsband när jag somnat med huvudet under soffkudden, fast jag egentligen skulle ha varit med och kollat på reprisen av "Hjärnkontoret".
    Jag erkänner, men svarar att de ska titta på sin farfar. Män i vår familj är patologiskt sömniga. Det är ett fadersarv. Traditioner ska man vara rädd om.

    Tuppluren har trots sin historiska förankring i folksjälen fått något skamligt över sig de senaste åren. Antagligen i takt med att våra livstempon skruvats upp, att kraven på oss hela tiden ökat.
    I stället för tupplur har man försökt lansera begreppet "powernap". Men en powernap har något tvångsmässigt över sig. Den kan användas av medelklasskarriärister i storstaden, som för att ha råd med sina villor och jättebilar och Åreresor måste rationalisera bort en del av nattsömnen.
    Powernapen har inget lustfyllt över sig och inget egenvärde. Den är prestationsinriktad. Används för att ge kroppen snabbenergi så att den orkar lite, lite till. Ungefär som när man slänger i laddsladden i en tom mobil medan man klär på sig ytterkläderna, och hoppas att den får tillräckligt för ett halvt samtal till.

    En powernap är klinisk, omkring tio minuter lång och därmed lämplig för stresspendlare med en resesträcka på tre-fyra hållplatser.
    Tuppluren däremot är en kärlekshandling som kräver en tyst miljö och gärna får krypa upp mot trekvart. Då hinner drömmarna sortera bort bruset i huvudet, väva sig in i det avdomnade medvetandet, skölja oss med till nya och oväntade platser.
    Jag spår att tuppluren är på väg tillbaka. Precis som att dålig snabbmat är på väg ut och husmanskost och slow food på väg in. Precis som att fler och fler avstår fabriksbakade skumgummisvampar till förmån för riktigt bröd. Om powernapen är en hastig blaskkaffe från Pressbyrån är tuppluren en österländsk och rogivande kopp chai. 
    Vilken är den skönaste tuppluren? Troligen den man tar på semestern, när man inga förpliktelser har. Helst ska det regna, så att både stranden och trädgårdsarbete är uteslutet. Soffan du ligger i ska vara nersutten och dofta tryggt av instängd sommarstuga. Boken får glida ner till en fjäril över bröstet. Ögonlocken sänks. Dropparna som smattrar mot fönsterrutan fungerar som lejdare ner i drömsömnen, ungefär som trummorna i en schamanresa.

    Men för oss konnässörer är semestertuppluren vad en bag in box-rosé är för vinkännaren. Den gör sitt jobb, men inte mer. Vi vill ha krävande, dyra grejer. En rejäl tupplur mitt i en arbetsdag. Vi sätter telefonen på ljudlös, smyger undan, drar en filt över oss. Trots olästa mejl i inkorgen och trots att deadline närmar sig. I fyrtiofem skälvande minuter får världen klara sig bäst den vill.

    Oskar Ekman

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!