Vet alla vad en bildbyline är? Jo – en bild på mig som skrivit den här texten. Mig. Jag. Johan Croneman.
Till vardags skriver jag mest i Dagens Nyheter och nyligen var jag uppe på tidningen för att bli fotograferad – det skulle bli nya bilder. Stora bilder. Inte riktigt i helfigur, men nästan.
Man kan lugnt säga att tidningarnas bildbylines har blivit större med åren. I begynnelsen var textbyline, namnet på skribenten. Många hade till och med pseudonymer. Sedan blev det små nunor, små porträtt, sedan blev det större nunor, större porträtt, jätteporträtt, halvfigur, helfigur – i dag kan en krönikör ses promenera över en helsida. Helt obekymrat.
När jag började arbeta i slutet av 70-talet var det rätt enastående om någon fick en bildbyline. Då var man en stjärna som skulle kännas igen. Läsarna skulle få ett förhållande till just den skribenten.
Häromdagen presenterade Aftonbladet sina fem stora (största) sportskribenter/krönikörer. De prydde hela Sportbilagans förstasida, inne i tidningen ett par helsidor till – mera bilder på skribenterna, deras favoritmat och favoritfilmer, före allt annat och alla andra sportnyheter. Tidningarna säger att det säljer. Vad säger läsarna?
Vi (journalister/krönikörer/reportrar) har blivit större än vårt budskap. Tidningarna säljer olika varumärken, och varumärkena finns lite varstans, många frilansar (som jag), när jag sitter i en panel marknadsför jag både olika media som jag medverkar i, och mig själv!
En känd skribent kan snart ha skrivandet som bisyssla, hålla föredrag och moderera debatter i stället, leda kickoffs, prata på årsstämmor och fester (mycket pengar!). En skribent som syns och hörs får varje vecka erbjudanden om att synas i tv. Kanske också leka i tv. I tv-sofforna intervjuar en journalist en annan journalist. En programledare bjuder in en annan programledare.
Snart syns inte skrivandet för alla bylines. Stjärnan är varken din text eller din stil – eller ens budskapet, ämnet eller nyheten. Stjärnan är journalisten, att han skriver överhuvudtaget är snarast nyheten, stilen ersätts av humöret och temperaturen.
Vi ser utvecklingen av kändisskapet överallt, inom media kan det faktiskt vara fatalt. Jag tror att det är fatalt. För läsarna.
Det är inte bara kändisar som säljer, men det som säljer riktigt mycket är kändisar, om vi också gör skribenterna och journalisterna till lika stora kändisar som kändisarna själva: Dubbel utdelning.
Så ser ekvationen ut. Enkelt, eller hur?
Den bästa skådespelaren blir den mest kända skådespelaren, den bästa artisten blir den mest kända artisten, och den mest kända journalisten blir den bästa journalisten.
Och media undrar samtidigt varför tilltron minskar för branschen, varför förtroendet avtar för journalistiken? Det finns kanske fortfarande någon stackars murvel som tror att han/hon skriver för läsarna.
Vad sade du att de hette sade du?
Av Johan Croneman
