Författaren Åsa Hellberg: ”När jag bestämde mig för att aldrig mer vara i en relation kände jag lättnad”

Hennes första tanke var att det skulle bli en bra tv-serie. Författaren Åsa Hellberg hade efter ett besök på kyrkogården i Fjällbacka – det lilla fiskesamhället hon växte upp i – kommit att fundera en del kring sin släkthistoria och Hellbergsläktens kvinnor. Förläggaren tyckte dock att Åsa skulle börja med en bok och inte en tv-serie. I slutänden blev det en historisk romantrilogi; ”Systrarna från Fjällbacka”.

– Jag var med mamma på kyrkogården och såg de här fyra systrarna som bok två handlar om, min morfars fastrar, ligga där bredvid varandra, berättar Åsa Hellberg.

– Det kändes spännande att de alla, födda på slutet av 1800-talet, varit singlar. De emigrerade dessutom till Amerika. Inte långt från dem låg även min gammelfarmor Anna som jag skriver om i första boken. Jag började gräva och insåg att ”det finns en historia att berätta”. Men det var inte självklart att jag skulle skriva de här böckerna. Jag tänkte ”kommer jag att kunna göra de här kvinnorna rättvisa?”. 

Slog igenom med ”Sonjas sista vilja”

Åsa Hellberg, som slog igenom 2012 med succé­romanen ”Sonjas sista vilja”, förklarar att hon under arbetet med ”Systrarna från Fjällbacka” grävt i sin släkthistoria och blandat det hon funnit med hittepå. 

– Mamma är en hamstrare, säger Åsa och ler en aning. Hon hade sparat allt hon fått av morfars yngsta faster Rut; brev och vykort. Det var som en skattkista. Mammas kusiner har också bidragit med gamla gästböcker, fotografier och brev. Jag har tagit korn jag fått och gjort det till större grejer. Detta är fortfarande underhållningsromaner – den genre jag tycker om att skriva i. 

I trilogins första del, ”Inte utan min syster”, berättar Åsa om sin gammelfarmor Anna och hennes syster som växte upp under fattiga förhållanden, men fick chansen att utbilda sig till sjuksystrar. Anna som ville ha familj tvingades dock göra stora uppoffringar när hon valde att gifta sig. 

– Rent personligt har arbetet med de här böckerna stärkt mig, säger Åsa. Halva jag består av ett ursprung jag inte känner till. 

Växte upp hos sin mormor och morfar i Fjällbacka

Åsa förklarar att hon aldrig träffat sin pappa – och medan Åsas mamma som ung bodde i Göteborg, växte Åsa upp hos mormor och morfar i Fjällbacka. 

– Mamma lämnade mig hos mormor och morfar när jag var några månader gammal. Mormor bestämde sedan att jag skulle stanna där. Det var ett jättebra beslut. Jag hade en fin uppväxt i Fjällbacka och min Hellbergska identitet har alltid funnits där – men kanske inte lika starkt som hos ett barn som växer upp med mamma och pappa. 

Åsa fortsätter: 

– Det känns som om släktbandet stärkts, som om jag blivit ännu mer av en Hellbergare, efter att jag grävt i de här kvinnornas liv. Jag känner igen mig särskilt i de fyra systrarna, det finns många likheter mellan oss. De arbetade och ville vara självständiga, inbillar jag mig. Jag tror inte de levde kärlekslöst, jag tror att de bara valde att inte binda sig i äktenskap. De ville inte ge upp sina karriärer. På den tiden var det fängslande att gifta sig. 

Fjällbacka är trygghet

Åsa Hellberg, som själv för många år sedan kom fram till att hon trivs bäst utan en man i sitt liv, konstaterar: 

– Vi Hellbergare har varit bra på att leva ensamma i generationer. Det kanske finns något i arvet? Det är spännande att fundera på. Jag har sprungit sönder mig för att behaga, för att inte bli övergiven. Men jag tycker också förfärligt mycket om att vara ensam. När jag bestämde mig för att aldrig mer vara i en relation kände jag lättnad.

Då vi ses är Åsa, som annars bor i Farsta, snart på väg till Fjällbacka där hon förra året skaffade sig en skrivarlya.

– Fjällbacka är trygghet för mig. Jag kan varenda gata och känner igen vartenda ansikte. Jag ska vara där i en månad och jobba. In i grottan! Jag har aldrig semester. Jag vet inte vad jag skulle göra. 

Åsa skrattar och säger därefter att högt arbetstempo passar henne. Del två i ”Systrarna från Fjällbacka”, ”Aldrig ensam”, gavs nyligen ut – samtidigt är del tre redan färdigskriven och släpps nästa sommar. 

– Jag är en arbetsvarg på det viset, och jag ger mig aldrig. Har jag bestämt mig för att skriva 2 000 ord om dagen så gör jag det. 

Snabbast går det att skriva det Åsa benämner som charmeri och flirtar. 

– När det börjar hetta till lite och dialogen är snärtig, då sprutar det ur fingrarna. Naturbeskrivningar är tråkigare. Det jag skriver nu är vrålroligt! Det är nästan så att jag själv sitter och skrattar där hemma. Det är en helt fristående bok som kommer i januari.  

Skriver aldrig synopsis i detalj

Vidare berättar Åsa att hon aldrig skriver synopsis i detalj innan hon påbörjar arbetet med en ny bok.

– Romanen har jag i mina fingrar, inte i mitt huvud.

– Vanligtvis vet jag ingenting mer, när jag börjar skriva, än kanske en karaktär som ska vara med. 

Idén till romanserien om lyxhotellet Flanagans, som gavs ut mellan 2019 och 2021, kom dock Åsa på mitt i en lunch med sin förläggare.

– Annars är en titel en bra utgångspunkt. Jag samlar på titlar och har ett helt dokument. 

Åsa, som själv just nu läser Simona Ahrnstedts ”Ett otänkbart öde”, konstaterar att hon inte hade kunnat ana att första boken om Sonja skulle bli en sådan dunderhit som den blev.

– Jag var alldeles ny på det här då. Det fanns inte på kartan. Men jag kommer ihåg att jag såg en lista i Icakuriren med läsarnas mest lästa böcker – och där fanns boken med! Det var så stort.

Vill fortsätta leva på att skriva böcker

Efter en kort paus lägger Åsa till: 

– I början tänkte jag ”det går inte att leva på att skriva” – men det gjorde det. Fast det är ändå alltid jobbigt att släppa en ny bok. Jag ska fortsätta leva på det här fram till pensionen, är tanken. Jag kan inte säga ”det kommer gå bra i fem år till”. Så kaxig vågar jag inte vara. Jag har alltid haft som backup-plan att starta en städfirma.

Åsa ler lite snett och säger: 

– Men ”Aldrig ensam” har blivit så väl mottagen. Det känns peppande inför framtiden. Och jag tror fortfarande att trilogin hade blivit en fantastisk tv-serie – i händerna på Lasse Hallström! Jag ska bara skicka alla böckerna till honom.

– För mig har det varit jättehäftigt att gräva i detta. De här fyra systrarna till exempel, var coola kvinnor, umgicks med Jussi Björling och Elizabeth Arden. Men efter att den sista boken är släppt lägger jag nog ­släkten till handlingarna.