Ingmar Skoog är forskaren och professorn som blev både kändis och folkkär – efter svensk pensionsålder. Just nu syns han i ”Studio 65”, pratshowen som sticker ut för att den vänder sig till en äldre målgrupp. Med tanke på att var femte person i Sverige är 65 år eller äldre borde det inte vara så märkvärdigt. Men det är det. En pratshow där 65-plussare klokt och eftertänksamt får avhandla allt från disko till döden är vi knappast bortskämda med. Ingmar Skoog bidrar med forskarlugn och yrkesexpertis, men också med nyfikna frågor till de inbjudna gästerna. Han har pratat barnbarn med författaren Leif GW Persson, sex med sexologen Malena Ivarsson och utseende med DN-journalisten Åsa Beckman.
Ingemar Skoog
Ålder: 69 år.
Känner sig som: 50 år.
Familj: Två barn och tre barnbarn.
Bor: I lägenhet i Göteborg.
Yrke: Professor i psykiatri och föreståndare för AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa, vid Göteborgs universitet, som är Sveriges största forskningscentrum för åldrande och hälsa. Leder den världsberömda H70-studien, en äldrestudie som har pågått i mer än ett halvt sekel.
Gör också: Sitter med i regeringens äldreforskarråd, var med som expert för coronakommissionen, i arbetet för en ny äldreomsorgslag, samt i delegationen för senior arbetskraft. Flitigt anlitad föreläsare och förekommer ofta som expert i media.
Blir glad av: När människor är snälla.
Gör mig ledsen: När folk är elaka. Haha, nu låter jag som Nalle Puh.
Aktuell: Med programmet ”Studio 65”, som sänds både i vår och höst i SVT, UR och P4. I höst kommer också ”70 är det nya 50”, bokförlaget Polaris, en populärvetenskaplig bok om åldrande.
– Det här är något helt nytt för mig. Jag har ju varit forskare i hela mitt yrkesliv. Visst har jag varit offentlig, inte minst under pandemin. Men att vara fast medarbetare i en tv-serie, och att göra fyrtio program, det är ju helt enormt i min ålder.
Kritisk till besöksförbud på äldreboenden under pandemin
Verklighetens Ingmar Skoog är precis som på tv. Rofylld och undrande. Då och då skjuter han in en fråga: ”Själv då, har du dödsångest?”
Under pandemin blev han äldreforskaren med hela svenska folket. Han kritiserade politikers och myndigheters fördomar och dåliga kunskaper om äldre, och tyckte att det var problematiskt att sköra äldre inte behandlades på rätt sätt. Dessutom var han kritisk till besöksförbudet på landets äldreboenden, som han ansåg gjorde mer skada än nytta. Att inte få träffa sin partner, barn och barnbarn på ett halvår är deprimerande och att vara trött på livet är en större riskfaktor än covidviruset.
Ingmar Skoog sommarpratade 2021
Uppmärksamheten ledde till att Ingmar Skoog fick sommarprata – och det populära sommarpratet inleddes med Sex Pistols låt ”Anarchy in the UK”.
– När jag var ung tänkte jag sällan på mig själv som gammal, men om jag gjorde det så såg jag nog en äldre person – som äldre människor såg ut på den tiden – framför mig. Men egentligen är det konstigt – varför skulle jag plötsligt se ut så? Lyssna på Harry Brandelius och bära hatt? Jag är ju uppvuxen med rockmusik, det var ju vår – vi som är gamla idag – ungdomskultur. Som många andra i min generation gick jag på konserter med Led Zeppelin, Black Sabbath och Pink Floyd.
Vi blir mer olika ju äldre vi blir
När blir man egentligen gammal? När man fyller 65? Slutar jobba? Fyller 80? Hundra? Ingmar menar att det beror på. Vi är alla olika, och faktum är att vi blir mer och mer olika ju äldre vi blir.
– Jag brukar prata om erfarenhetstriangeln, som är en upp- och nedvänd triangel. Längst ner har du trettioåringen, sen lägger du till fyrtioåringen, sen femtioåringen och så vidare. Det innebär att du består av många fler lager när du kommer upp i sjuttio-, åttioårsåldern. Ju äldre du blir, desto mer olik andra människor som är lika gamla blir du. Tjugoåringar är mer lika varandra, sjuttioåringar mer olika.
Ingmar själv då, betraktar han sig som gammal?
– Åldersmässigt är jag ju det. Jag kan nypa mig i armen och tänka: ”Gud, jag är 69 år”. Men jag känner mig inte så gammal. Ibland gör jag i och för sig det… när jag ska resa mig upp. Jag springer inte lika fort och det är jobbigare att ta på strumporna.
Man kan också känna sig gammal när man inser vad mycket man har varit med om, konstaterar Ingmar. Ett av programmen gästades av tre hundraplussare. De berättade om den uppfinning som har haft störst betydelse under livet. En av dem svarar radion, en annan Internet och en tredje – den automatiska telefonväxeln som ersatte de manuella telefonstationerna.
Mobilen viktigaste uppfinningen
Vad betraktar Ingmar som livets största uppfinning? Svaret kommer utan tvekan: mobiltelefonen!
– Man kan ju göra precis allt med telefonen. Du tog just en bild på oss två, du spelar in det här samtalet, du har dina tågbiljetter i telefonen, och du sköter både bankärenden och post med din iPhone. Inte ens science fiction-världen kunde lista ut något så märkvärdigt.
Att Ingmar Skoog började jobba med äldrefrågor är lite av en slump. När han tog examen från läkarlinjen var det svårt att få jobb, han sökte till psykiatriska kliniken i Göteborg, men fick nobben. Istället fick han erbjudande om att hoppa in i H70-studien, ett forskningsprojekt som fokuserar på 70-åringar, och så blev det. Och där har Ingmar blivit kvar som forskningsledare under hela yrkeslivet.
Äldre människor syns sällan i media
Han och kollegorna har vid det här laget följt sju årskullar 70-åringar sedan 1971, intervjuat och testat dem. För varje kull blir undersökningsobjekten allt piggare, mindre deprimerade, har mer sex, dricker mer alkohol och verkar mer sugna på livet i största allmänhet. Trots det envisas omgivningen med att behandla dem som gamlingar. Sjuttioplussarna syns sällan i media och anses behöva skyddas mot det mesta. Vill det sig riktigt illa kan de – framför allt efter 80 – tilltalas med något som liknar bebisspråk. Ingmar Skoog kallar det ”välmenande ålderism”.
Äldre är inte lika utslitna i dag som förr
– Det är egentligen rätt snurrigt, för det har ju skett en dramatisk förbättring av äldres intellektuella och kroppsliga förmåga de senaste 50 åren. Dagens 70-åringar är nästan dubbelt så bra – i allt, jämfört med för femtio år sedan. Vi gör psykologiska tester och minnestexter och kollar hur snabbt de löser olika uppgifter – allt från språktester till att kategorisera klossar. Också det fysiska har blivit bättre. Bland dagens 70-åriga kvinnor är det tre gånger så många som klarar av att stå på ett ben, jämfört med 70-åringarna som föddes 1930. Dagens 70-åringar är helt enkelt inte lika utslitna. För inte så länge sedan var ju Sverige ett fattigt jordbruksland, vi hade sämst levnadsomständigheter i Europa.
Ur det här resonemanget föddes uttrycket ”70 är det nya 50”, som har blivit mer känt än Ingmar Skoog själv.
– Också de som inte har en aning om vem jag är, har ofta hört min devis. Men jag läste nyligen att skådespelaren Peter Harrysson ville klå upp mig. Han sa något i stil med: ”Den som har hittat på det där med att 70 är det nya 50 borde ha stryk.” Han kände sig inte alls som 50. Men han har missuppfattat alltihop, vi är alla äldre än när vi var 50. Poängen är att en 70-åring i dag är som en 50-åring var några generationer tillbaka.
Kommer utvecklingen att fortsätta åt samma håll? Var ska det i så fall sluta? Blir 80 snart det nya 50?
– Kanske det. Vi testade nyligen en grupp 85-åringar, och de är som 70-åringar var för några generationer sedan.
Värst drabbade under pandemin
Till slut blir kanske 70 det nya 20 – som det felaktigt påstods i ett program till ett Almedalsseminarium där Ingmar skulle medverka. Lite snabbt fick han improvisera fram något fyndigt att säga om det.
– Egentligen stämmer det rätt väl. Tänk på 20-åringarna, de vill hinna med allt möjligt innan de stadgar sig och skaffar barn. Samma sak med 70-åringar. De vill hinna med allt möjligt innan de blir för gamla för att göra saker. Därför var 20- och 70-åringar de som drabbades värst av pandemin. Båda befann sig i ett skede i livet då man vill förverkliga sig själv.
Ingmar Skoogs 3 smarta råd för att åldras på bästa sätt
1. Håll igång kroppen och hjärnan. Det är viktigt att vara aktiv. Att hålla igång kroppen, men också att aktivera hjärnan. Ägna sig åt kulturella aktiviteter, vara nyfiken och göra nya saker: ta en ny väg till affären, gå till ett nytt kafé, gå en kurs, se utställningar och filmer.
2. Var social. Att vårda sitt sociala nätverk, se till att man behåller gamla vänner, men kanske också skapa nya relationer, är betydelsefullt. Inte minst när man lämnar arbetslivet.
3. Njut av livet. Att vi överhuvudtaget finns till är en osannolikhet, därför tänker jag att man måste försöka njuta av livet. Riktigt gamla människor som jag träffar är ofta väldigt positiva till sin läggning. Jag tror att vi ska lära av dem och försöka få ut så mycket vi kan av vår stund på jorden.
De lyckligaste åren i livet
Men vilken är egentligen livets bästa ålder? Ingmar Skoog tror att det finns flera, och ibland är man inte ens medveten om att man är mitt uppe i den.
– När jag hade småbarn tyckte jag ibland att det var tungt att hinna med allt. Så här i efterhand ser jag på det som en väldigt rolig period. Jag tycker också att livet är väldigt kul just nu. Och det är många som håller med mig.
Forskningen tyder på att åren mellan 65 och 75 är de lyckligaste i livet. Åren innan – 55 till 65 – är de deppigaste. Kanske beror det på att man inte orkar med jobbet på samma sätt. Det är möjligt att det där kommer att ändras framöver, nu när vi blir friskare och allt äldre, påpekar Ingmar.
I framtiden kommer vi kanske både vilja och behöva jobba allt längre, och inte checka ut vid 65. Men det bygger förstås på att arbetsgivarna vill ha oss. I år gick Ingmar från att vara professor till att bli senior professor.
– Jag har fyllt 69 och börjat plocka ut min pension. Det innebär att jag måste betala min lön med egna forskningsanslag, det är alltså inte längre universitetet som betalar min lön. Jag får heller inte handleda doktorander, trots att jag har skrivit mer än 500 vetenskapliga artiklar och handlett femton doktorander. Och allt på grund av en siffra. Det var samma sak för Arvid Carlsson, Nobelpristagaren i medicin. Politikerna vill att vi ska jobba längre, men staten – där universiteten finns – är sämst på att låta folk fortsätta att jobba. En Nobelpristagare som inte får handleda doktorander – det är så dumt så det är inte sant, suckar Ingmar.
Äldre har högre status i USA
Ja, varför är just Sverige ett så åldersdiskriminerande land? På många andra håll i världen har gamla människor en högre status, i till exempel USA är det ju mer regel än undantag att presidenten har fyllt svensk pensionsålder.
Kanske har det med media att göra, funderar Ingmar.
– Mediebolagen – från SVT till privata – är ofta dåliga på att behålla sina äldre medarbetare. Det innebär att de som sitter på tidningsredaktioner och tv-kanaler och bestämmer vad som ska skrivas och sändas ofta är unga. Kanske hade urvalet blivit annorlunda om man hade haft fler äldre medarbetare? Personligen tycker jag att det är mer intressant att lyssna på en riktigt erfaren person. Man brukar ju säga att pandemin och Ukrainakriget har varit de äldres renässans, många experter har ju varit lite till åren.
Samtidigt finns det förstås annat att göra än att jobba, konstaterar Ingmar Skoog.
– Jag har ju fått resa mycket i mitt jobb som forskare, jag tror att jag är uppe i 89 länder nu. Men det finns fortfarande några resor jag drömmer om – Galapagos och så vill jag se Taj Mahal. Jag vill gärna komma upp i hundra länder. Och så vill jag skriva fler böcker, kanske till och med en roman. Jag ser även fram emot att bara ta det lugnt. Få mer tid till att umgås med barn och barnbarn. Jag hämtar barnbarnen en gång i veckan, men jag vill träffa dem ännu mer.
Äldre har mindre dödsångest
Livet som 65-plussare är rätt behagligt om man får tro Ingmar Skoog. Han har inte tillstymmelse till dödsångest. Äldre människor har mindre dödsångest, visar forskningen. De har helt enkelt blivit tvungna att vänja sig vid att döden liksom ingår i livet.
– När jag var tolv och insåg jag en dag skulle dö fick jag världens dödsångest. Men numera oroar jag mig sällan över sådant jag inte kan göra något åt. För några år sedan drabbades jag av en allvarlig sjukdom. Jag sa till min dotter att om det blir så ska hon veta att jag är nöjd med det som har varit. Hon blev upprörd och sa: ”Men vill du inte se barnbarnen växa upp?”, och det är klart att jag vill. Jag vill leva, jag menar bara att det som blev också är bra.
I allas liv händer det bra och dåliga saker, så också i Ingmar Skoogs liv.
– Folk dör som man inte vill ska dö, förhållanden tar slut, man drabbas av en sjukdom, någon är elak mot en. Men det kan man ju inte göra något åt, det är sådant som hör till livet.
”Man får vara fåfäng fast man gammal”
Men, om vi ska bli lite mer ytliga, hur ska man förhålla sig till att åldras – rent utseendemässigt? Man tappar hår eller blir gråhårig, får rynkor, och lägger på sig vikt – eller blir så mager att allt börjar hänga. Ingmar Skoog tycker att det är upp till var och en vad man vill göra med sitt utseende.
– Vissa tycker att det är viktigt att vara noggrann med sitt utseende hela livet, andra känner en frihet i att ha grått hår. På senare tid har det ju lanserats fler äldre modeller, som Isabella Rossellini och Helen Mirren. Somliga tycker att det är sorgligt att också den äldre kvinnan måste sexualiseras. Att vara äldre och piffa sig kan ibland anses lite fult. Jag tycker dock att man kan få vara fåfäng fast man är gammal. Det här med att ”bejaka sin ålder” tycker jag är ett märkligt uttryck. Vad är det egentligen man ska bejaka? Bilden av en gråhårig person med rullator som står ensam i en korridor?
Han undrar om jag har sett gamla fotografier från femtioårskalas.
– Du vet, när jubilaren sitter i mitten – helst med svart hatt och en käpp i handen. Den som fyller femtio i dag har ett vilt party. Det hade jag när jag fyllde sextio, vi hade hur kul som helst. Jag tror att jag kommer att ha det när jag fyller 70 också.
