Modetecknaren Mats Gustafsson blev handplockad av Dior: ”Hittade kärleken under de svåra åren”

Ibland är det skönt när fördomar kommer på skam. För man vet ju inte riktigt vem det är som kommer flygande direkt från New York, som är van att umgås med chefredaktörer för internationella magasin som Vogue och Harper’s Bazaar, har mött Andy Warhol, går som barn i huset hos Dior – och ja, är en av världens absolut bästa modetecknare.

Men Mats Gustafson är ungefär så långt ifrån en skrytig och ytlig amerikansk framgångssaga som ni kan tänka er. Tvärtom tycks alla åren i New York snarare ha förstärkt hans ödmjukhet och lågmälda svenskhet.

Bara som en ytterligare pusselbit till vem den elegant gråhårige världsillustratören är, så är det verkligen få intervjuobjekt som bemödar sig med att plocka upp en kvarglömd pappersservett från marken, gå iväg, och slänga den i närmsta papperskorg. En typiskt svensk reflex, tippar jag, som sitter i ryggmärgen efter kanske ”Mulle-skolan” eller ”Håll Sverige-rent”-kampanjerna på 70-talet.

Mats Gustafsson ställer ut på Millesgården med sin partner Ted Muehling

I Stockholm är han för att förbereda utställningen på vackra Millesgården, där han och hans partner, tillika formgivaren och konstnären Ted Muehling, visar sina verk sida vid sida. Utställningen ”Reclaiming Beauty” visas i  ”en besjälad miljö” – med antika porträttbyster, barockmöbler och kuriosakabinett, fyllda av naturens under.

 Vi ses över ett fat med småkakor och dricker kaffe i Carl Milles privata bibliotek och det känns som vi är långt, långt ifrån världsstadens ständiga puls. Men så är ju också Mats Gustafson en gång från en by utanför Mjölby och säger att han nog aldrig riktigt har lämnat sin lilla bit av Sverige. 

Det var där, på gården Lövsberg, i vad Mats beskriver som en ljus och trygg barndom, som han drog sina första streck som liten. Sedan dess har han i princip aldrig slutat att teckna. Mamma Inga-Kersti hade gått på Konstfack och uppmuntrade mer än gärna sin begåvade son.

Ritade av sin mammas kläder som liten

– Jag minns att jag brukade rita av mammas kläder redan när jag var fem, sex år, säger Mats. Jag ritade prinsessor och vackra klänningar från sagorna.

– Det var nog inte så vanligt att pojkar gjorde det på den tiden och min lärarinna sa något i stil med ”Jaja, och du ska bli en ny Dior?”   

Sedan ändrar han sig.

– Ska vi verkligen ta med det där med Dior? Det får inte låta för gulligt…

Men för oss som idag sitter med facit i hand, är det förstås en oemotståndlig bild. Byskolelärarinnan visste inte hur rätt hon i princip skulle få.

Sydde egna kläder när han inte hittade vad han ville ha

I Mjölby stack garanterat den unge konstnären ut. När de kläder Mats ville ha inte fanns att köpa, sydde han egna. Hans barndomskamrater minns ännu en fotsid dubbelknäppt långkappa i crashlack som han gick med på stan.

– Jag hade säkert alla förutsättningar för att bli stans mest mobbade eller förlöjligade person, men jag märkte faktiskt aldrig av något sådant, säger han. 

– Vi var sex killar i klassen, av alla olika typer och sorter och på nåt vis lärde vi oss att respektera varandra. ”Jaha, det där är Mats och han gör så.” Det var inget mer med det.

Idag har han helt lämnat fåfängan bakom sig, säger han. Klädd i modekoden helsvart förvisso, annars inget speciellt uppseendeväckande.

– Nej, jag är helt ointresserad av vad jag tar på mig. Det viktigaste är att vara hel och ren, höll jag på att säga…

Lockades av teaterdekor och kostymer

 Trots sitt ivriga tecknande som barn hade Mats inga planer på att bli konstnär. Istället var det teatern som lockade. Inte att stå på själva scenen, utan att hålla på med dekoren och med kostymerna. ”Snyggare scendekor har väl en skola aldrig haft, än den gången Mats fixade julfesten”, minns en klasskamrat i lokaltidningen.

– Jag har alltid varit intresserad av kostymhistoria och stilhistoria. När min mamma ville ha lugn och ro kunde hon be mig att ”rita en kostym från 1850-talet” och då började jag teckna, inte bara kläderna, utan också möbler och annat som hörde ihop med stilen, säger Mats.

Blev scenograf och tecknade för H&M

Direkt efter gymnasiet flyttade han sedan till Stockholm, kom in på Dramatiska Institutet och utbildade sig till scenograf. Men vid sidan av studierna började Mats att teckna mode och snart fångades han upp av tidningen Femina. Han fick följa med till Paris och Mats kände direkt att han hittat rätt.

– Det är ju det här jag vill göra! Att fånga ögonblicket, att summera det vackra…

Det stora modeföretaget H&M upptäcker i sin tur Mats talang och han anlitas för att göra deras modeteckningar i dagspressannonserna. Men snart är han också med i deras kreativa team.

Enligt ryktet har du gjort deras klassiska logga?

– Nej, det stämmer inte, den fanns redan. Jag har bara varit inne och petat lite i den. Däremot gjorde jag loggan för Impuls, som var en stor klädsatsning från H&M.

Gick in med sina teckningar på brittiska Vogue

 Att jobba mitt i nuet, med korta deadlines, passade Mats perfekt. Att teckna mode blev ett inspirerande sätt att spegla tiden.

– Jag gillade att leva i ständig förändring. Jag var nog lite otålig och rastlös och ville hela tiden vidare.

Så Mats gjorde något som kan förvåna honom än idag. Med sina teckningar under armen stegade han upp till brittiska Vogue i London och visade dem för Grace Coddington, en ung redaktör som sedan blev en legendar i branschen.

Flyttade till New York

Han fick jobb på stående fot och en fantastisk internationell karriär tar sin början. Amerikanska Vogue i New York blir också en kund och 1980 tog han
steget och flyttade dit.

– Än idag kan jag faktiskt undra hur jag vågade, ”what a nerve”. Men när man är ung tänker man inte så mycket på vad som kan gå fel. På något sätt kändes det ändå som jag följde en snitslad bana, att det var här i New York jag till slut skulle hamna. 

 Är det nu du träffar Andy ­Warhol?

– Nej, det var tidigare när jag fick en beställning för ”Interview” (klassisk tidning startad av Warhol, reds anm).  

– Men det kan jag säga, att det var inte mycket till möte. Andy Warhol sa inte ett ord. 

Mats Gustafsson har ritat “Interview”-loggan

 När tidningens logga senare skulle ritas om, kallades Mats in.

– Jo, det är den som används än idag – men jag har ännu inte fått betalt för jobbet, säger Mats med ett skratt.

Nu följer några intensiva år, Mats pendlar mellan Paris och New York och tecknar för flera av världens största modetidningar. ”The Big Apple” pulserar av liv, staden är som en magnet för den kreativa världen och här samlas musiker, dansare och kreatörer från hela världen. Staden har just klarat en stor ekonomisk kris och allt tycks möjligt.

Förlorade många vänner i aids

 Mitt i yran slår den till – den till en början okända sjukdomen som mest tycks drabba unga homosexuella män mitt i livet. Fyra bokstäver som kom att sätta skräck i en hel generation under 80- och början av 90-talen – aids.

 – Det var en oerhört traumatisk tid som drabbade framför allt New York och andra storstäder hårt. Många av mina vänner dog.

Var du aldrig rädd?

– Nej, egentligen inte. Det växte fram en oerhört stark community, en gemenskap där alla som var berörda fanns för varandra. Det skapade också en väldig känsla av kraft.

Och den tidigare kanske ytliga modevärlden blev en kämpe för de aids-drabbade, det ordnades galor och samlades in pengar till forskning och för att sprida kunskap och information.

– Trots att det inte är så länge sedan, så var det fortfarande ett stort stigma kring att vara gay. Jag tror till exempel att dåvarande presidenten Ronald
Reagan aldrig vågade ta ordet ”aids” i sin mun.

 – Att komma ut i min generation var inte alltid lätt, fortsätter han, men mina föräldrar gjorde det lättare. De var öppna och kloka och jag var lyckligt lottad.

Mats Gustafsson är särbo med Ted Muehling

Idag är Mats särbo med Ted Muehling, ett snart 30-årigt partnerskap.

– Vi hittade varandra i den där communityn under de svåra åren. Det har medfört att det finns en djup insikt i vårt förhållande, tror jag.

– Jag föll nog också för hans lyhördhet och seriositet. I en stad som New York finns så mycket krasshet och opportunism, men vi ger varandra stadga.

–  Vi har också en ömsesidig respekt och förståelse för våra kall. Vår kreativitet kommer först.

Åren som förändrade allt

 Men aids förändrade inte bara livet i New York. För Mats blev det också starten på en ny del av hans konstnärskap.

Han började att måla porträtt och nakenstudier, en serie med sårbara och sköra kroppar, och, precis som modeteckningarna, ofta fångade mitt i ett ögonblick. Resultatet blev senare boken ”Nude”.

– Det var en allvarlig tid och jag hade nog behov av att bearbeta och analysera alla intryck. Jag tror även att mina modeteckningar fick lite mer tyngd under de åren.

I början av 2000-talet flyttade Mats från Manhattan och köpte ett hus i den lilla staden Sag Harbor, nära havet på Long Island.

– Jag kände en oerhörd tacksamhet över att kunna fortsätta att leva och skapa. Jag ville ta bättre vara på livet och förstås komma närmare naturen. 

– Kanske var det också en längtan tillbaka till landet, till barndomen.

Skiftet syns också i hans konst, på utställningen i Stockholm möter vi förutom hans modeteckningar också Mats naturakvareller; en sten, ett träd, en svan…

Mer modetecknare än någonsin med Dior

Däremot vill han inte kalla sig konstnär på heltid. ”Tvärtom – jag är mer modetecknare än någonsin.”

Orsaken heter förstås Dior. Ett av världens mest kända modehus, där Mats ansvarar för att teckna utvalda plagg ur varje kollektion.

 – De är väldigt måna om att bevara den traditionen. Där har jag haft turen att vara den som får göra det, säger han på sitt ödmjuka vis.

2017 kom det första praktverket ut, ”Dior by Mats Gustafson”, en dröm för både konst- och modeintresserade där Mats lätta hand svävar över både innehåll och formgivning. Han avslöjar att han nu arbetar på en fortsättning, som ska komma 2024.

– Men det är min sista kund. Nu är jag 72 år och känner att det kanske räcker, utan att låta alltför melodramatisk.

 Vad känner du om du ser tillbaka på din karriär? Hade du drömt om att det skulle bli så bra?

– Jag tänker att ”jag kunde gjort det ännu bättre”! Jag vill göra om allting!

Men hur menar du nu?

 – Jag har svårt att bara se tillbaka och njuta av mitt arbete. Jag tänker ­istället ”tänk om jag gjort så istället”. Jag är aldrig nöjd.