Skansen-Jonas Wahlström: ”Mamma hittade 120 boaormar i min säng”

På kontoret en trappa ner på Skansen-Akvariet i Stockholm hänger mängder med pressklipp och foton. Ett av de mest berömda är bilden på dvärgsilkesaporna, världens minsta apor, som blev en sensation när de föddes här i akvariet.

De vägde bara 25 gram och fotograferades på Jonas tumme, bilderna spreds i mängder av tidningar.

– Ja, det är världens mest kända tumme, säger Jonas nöjt. Det står i Guinness rekordbok.

Det blir, som ni förstår, en underhållande intervju med Jonas Wahlström, mästare på att berätta historier, en del så osannolika att jag till sist blir tvungen att fråga om allt verkligen är sant?

Jodå, bedyrar Jonas och berättar i nästa sekund om när han reste från Moskva med en 50 kilos isbjörn i passagerarsätet bredvid, samt två krokodiler i handbagaget.

– Det var inga problem på den tiden. Några fina pennor och vackra vykort till tullen och flygpersonalen, så gick allt bra.

– Och isbjörnen hade munskydd.

Fick årskort på Skansen som liten

Men hur började egentligen Jonas stora djurintresse? Han vet det knappt själv.

– Jag minns att jag som riktigt liten vägrade att gå och lägga mig innan jag sett kajorna landa på Engelbrektskyrkan tak.

– Det ledde till att jag fick ett årskort till Skansen av mormor när jag fyllde åtta år. Så snart började jag skolka och smet dit istället…

– Jag var nog lite säregen. Inte direkt mobbad, men en lite udda figur. På Skansen blev jag sedd. Många av de äldre anställda tog mig under sina vingar.

Den djurälskande Jonas hade hittat hem.

 Då hade hans tålmodiga mormor sedan länge lekt ”djur i bur” med Jonas under matbordet, och hans minst lika tålmodiga föräldrar gett honom allt från guppies till hamstrar, marsvin och sköldpaddor.

Hoppade av skolan efter nian

Snart jobbade han extra som djurvårdare på Skansen och började ta hem djur som rävungar och surikater. Kanske förstod föräldrarna att yrkesvalet var klart när de hittade 120 boaormsungar i sängen. Eller när han som 16-åring uppfostrade grävlingsungen Ellen hemma i lägenheten. Ellen blev rumsren och älskade att bada med husse. Dessutom rastades hon med koppel i Humlegården…

– Mina föräldrar var väl inte helt förtjusta över mitt intresse, men de var ändå glada över att jag höll mig på Skansen och ingen annanstans.

Sedan gick det inte att stoppa Jonas längre. Efter nian hoppade han av skolan. Gymnasiet fick bara ett kort besök.

 – Många tror att jag är zoolog eller veterinär, sanningen är att jag gick ut nian med dåliga betyg. Allt jag kan om djur har jag lärt mig här.

Jonas Wahlström öppnade Skansen-Akvariet 1978

När Skansens gamla aphus stängde, bad Jonas att få hyra det och öppna en ormutställning. Men han hade större planer. Med en kaxighet som bara en 24-åring kan uppbåda, lånade han en miljon kronor, hyrde hela kåken, blåste ut rubbet och öppnade Skansen-Akvariet tre år senare, 1978.

– Jag vet inte om jag skulle kalla mig driftig, säger han. Våghalsig är kanske ett bättre ord. Men man tänker inte helt rationellt när man är drygt 20 år och inte har någon familj att försörja.

– Sedan visste jag ju att Skansen hade över 1,5 miljoner besökare på den tiden. Och nävgröt och knätofsar i all ära – apor och krokodiler lockar barnfamiljerna mer!

Lagom till öppningen hade också dvärgsilkesaporna fötts, och gissa om det gav bra reklam. Aporna hade han sin vana trogen flugits hem – som handbagage – från djungeln i Colombia.

– På den tiden fanns det inga fridlysningar eller karantäntvång, förklarar han.

Jonas motto tycks vara att det mesta går att lösa. Ett nej är bara ett långsamt ja, som han säger.

Kritik under ormen Sir Väs rymning

Men han har ändå stött på en del kritik genom åren.

Nu senast för att han inte tog rymningen av Sir Väs på allvar, utan att ormen visst var en fara för allmänheten.

– Jag vet inte vad de tyckte jag skulle göra, spärra av hela Djurgården?

– Vi visste hela tiden ungefär var ormen var, och kungskobran är dessutom ingen aggressiv orm. Den hade inte kunnat ta sig ut, och om den ändå lyckats göra det så hade Sir Väs inte klarat sig i kylan.

Det är hur som helst en kittlande historia. Den nya kungskobran bestämmer sig för att utforska sitt nya hem och kryper igenom ljusarmaturen, upp i taket.

– Vi hade bytt till lågenergilampor, så den var inte varm, förklarar Jonas.

Dessutom filmades hela rymningen av en besökare, en film som snart blev viral. Allt slutade lyckligt när Sir Väs efter en vecka beslutade sig för att krypa ner samma väg som han kom.

– Vi fick stor hjälp av tullen som med sina röntgenkameror kunde se var ”gäckande skuggan” hade gömt sig, säger Jonas.

Ormar är döva

Akvariet erbjöds också hjälp från mer oväntat håll.

– Ja, en indisk gentleman ville spela flöjt för att få ormen att krypa fram. Det hade aldrig funkat – ormar är döva, säger Jonas.

Även flera medium erbjöd sig ”se” var ormen var.

 – Jag tror det var tv-bolaget CNN som var övertygade om att ormens rymning var en PR-kupp. ”Nej, så smart är jag inte”, svarade jag.

 Men han erkänner att de ökat omsättningen på alla gummi- och tyg­ormar, ”hela lagret är tömt”. 

Just akvariet har bara haft en rymning tidigare.

– Det var en lemur som stack. Honom hittade vi en papperskorg på Gröna Lund, käkandes popcorn.

Jonas Wahlströms resor till Nordkorea har kritiserats

 I pressen har Jonas också fått skäll och kallats för  ”diktaturkramare” eftersom han rest närmare 30 gånger till Nordkorea.

– Det handlar ju inte alls om att jag skakat hand med någon diktator. Jag har rest med flera veterinärer för att hjälpa dem med ett akut hotat djur, amurleoparden, som lever där.

– När jag började fanns det bara 20 stycken kvar, idag är de 50! Jag vill vara med och rädda djur – oavsett regim. Jag är fullständigt opolitisk.

Man biten av krokodil på Skansen

Akvariet och Jonas var också i blåsväder 2019 när en krokodil lyckades bita en besökare så illa att armen fick ­amputeras.

– Det var ju fruktansvärt såklart. Det var en privat middag, jag var ju där och känner Lasse som blev biten. Jag såg hur krokodilen vred om när den fått grepp om hans armbåge.

– Trösten är att Lasse tagit hela olyckan så bra, han har till och med sagt att det har ”berikat hans liv”.

Själv har han blivit biten och riven av alla möjliga djur, utan att det varit någon större fara.

– Jo förresten, det har varit två skorpionbett som hade kunnat sluta illa.

Lever med hjärtklaff från kalv

Sin tuffaste match hade han istället helt nyligen, strax före 70-årsdagen.

I våras fick Jonas 40 graders feber och det visade sig att han fått streptokocker i blodet som satt sig på hjärtklaffen.

– Jag gick igenom allt möjligt på några veckor, hjärtsvikt, lungsvikt, vatten i lungorna… Men idag har jag en ny hjärtklaff – från en kalv! –  så nu är jag frisk.

Lämnar över till dottern Ana Wahlström

Han kommer nog aldrig att sluta jobba, säger han, för ”det här är det enda jag kan”. Däremot har han trappat ner och lämnar successivt över till dottern Ana Wahlström, som idag är vice vd.

– Hon får sköta allt administrativt och lägga scheman och sånt. Jag går och tömmer papperskorgarna, skojar han.

De är ett tajt team.

 – Det vore inget roligt att jobba utan pappa. Det skulle bli för mycket ordning och reda om allt bara flöt på. Så för min del får pappa gärna fortsätta i 25 år till, säger Ana Wahlström.

Adopterade två barn samtidigt

Jonas och före detta Expressen-journalisten Christina Ollén adopterade barnen Ana och lillebror Tito 1984. Ana var fyra år och Tito nio månader.

 Adoptionen är såklart också en historia som tål att berättas. Enligt Jonas fick man på den tiden inte adoptera två barn samtidigt, men av olika skäl så fick de plötsligt chansen att adoptera Ana från Guatemala och Tito från Colombia på samma gång, mycket tack vare Jonas och Christinas olika kontakter i länderna. Paret hade bara adoptionspapper för ett barn, och tvingades ordna det andra själv. De kopierade helt enkelt det originaldokument som krävdes för adoption.

– Ana var det största jag någonsin smugglat in, säger Jonas idag.

(Båda adoptionerna var godkända av domstolarna i Guatemala, Colombia och Sverige, reds anm.)

Jonas Wahlström är allergisk mot lemurer

  Sonen Tito jobbar idag som sushi­kock, och äger en egen restaurang, men med Ana som vice vd är återväxten tryggad.

– Det märks tydligt att Ana har mina gener. Det var en Nobelpristagare på 80-talet, Barbara McClintock, som kunde bevisa att gener kunde hoppa mellan kornen på majskolvar. I mitt fall har mina gener absolut också hoppat till Ana. 

När Jonas inte jobbar så tillbringar han en hel del tid ute på landet, i sällskap av får, höns, gäss, dvärgtaxen Sara och lemurer som får leva fritt. Det visar sig att den store djurälskaren har blivit allergisk på äldre dar.

– Ja, hästar är värst och katter. Hundar går bra, men lemurer tål jag numera bara en liten stund innan ögonen börjar klia och rinna.  

Träffade sin fru Christina Ollén på Skansen

I 41 år har han varit gift med sin Christina och det är inte utan att man undrar hur det är att leva ihop med ­Jonas, som det ständigt tycks hända saker runt omkring.

– Jag brukar kalla det för ”Cirkus Wahlström” berättar Christina när vi ringer och frågar.

– Men det mesta har lugnat ner sig idag, fortsätter hon. Inga strutsar på rymmen eller krokodiler i badkaret, inga rådjurskid eller lamm att föda upp med nappflaska, inga papegojor som ”sjunger” kl 3 på sommarmorgnarna…Ganska skönt, faktiskt.

 – Så snart kanske han sitter i någon park och matar duvor… Det ser jag fram emot, även om det lär dröja.

 Paret träffades för övrigt på en Skansen-middag på Högloftet.

– Jag tror det tände till när jag hjälpte till att leta efter Christinas tappade lins i nässelsoppan, säger Jonas.