Många mormorsväxter kommer från olika platser på jordklotet, med ett klimat som har varma somrar och svala vintrar, ungefär som det är vid Medelhavet. Förr, när hemmen inte hade jämn rumstemperatur utan man lät vissa rum vara lite svalare, trivdes de här växterna perfekt. Man kan se att många gamla krukväxter trivs bättre i gamla hus än i dagens uppvärmda lägenheter.
Kommer du över gamla krukväxter ska du ta väl hand om dem och gärna fråga om växtens historia så att också berättelsen om den följer med växten hem till dig. Detta är växter som kan vara svåra att få tag i eftersom de sällan finns i handeln. Man hittar dem lättast på växtauktioner på nätet, där man kan bjuda på sticklingar eller lökar.
Elefanttunga
Haemanthus albiflos. En sydafrikansk växt med breda, mörkgröna blad som är gröna och fina hela året. Andra svenska namn som kan förekomma är rakborste och elefantöra. Blomman ser onekligen ut som en borste med vita strån.
Det är en tålig och långlivad krukväxt som hellre har en torr jord än en som är för blöt. Placera växten ljust men inte i brännande södersol. Låt den gärna stå i ett fönster som är något svalare vintertid.
Kungscissus
Cissus alata. Detta är en växt många har vuxit upp med. Povel Ramel till och med sjunger om den i sången The Gräsänkling Blues: ”Mata fiskarna, vattna cissusen, häpp, häpp, häpp!” Trots att kungscissus räknas som klätterväxt tar den sig inte upp för egen maskin utan behöver en spaljé eller annat blomstöd, om man inte låter den hänga i en ampel. Det är en lättskött och anspråkslös växt som vill stå i rumstemperatur hela året, i ett soligt till halvskuggigt läge, men undvik solgass. Vattna igenom krukan ordentligt, men låt jorden torka upp nästan helt före vattning. Arten kommer från södra Mexiko, norra Sydamerika och Trinidad och Tobago och kom till Europa redan i slutet av 1700-talet.
Mönjelilja
Clivia miniata. En sydafrikansk växt som tål det mesta och kan bli mycket gammal och ändå blomma. Den är till och med så tålig att den i Sydafrika används som rondellväxt. Man känner igen den på de långa, mörkgröna bladen och de orangegula, klocklika blommorna i klase till våren.
Placera växten ljust men inte i direkt sol. Ett norrfönster brukar också gå bra. Mönjeliljan vill gärna ha en viloperiod under den mörka årstiden för att blomma, med nerdragen vattning och något svalare temperatur om det är möjligt.
Narrhuva
Kohleria x gigantea. Ett lustigt namn på en växt med ludna blad och söta blommor. Det är en gloxiniaväxt som egentligen är en korsning mellan två arter (Kohleria amabilis och Kohleria warszewiczii). Många gammaldags krukväxter är tåliga och kräver minimal skötsel, men narrhuvan behöver man pyssla lite med. När hösten kommer, samtidigt som man drar ner på vattningen, går växten i vila. Man ser när det är dags på att det inte blir fler blomknoppar. Krukan får då stå på en undanskymd plats. När ljuset vänder åter till våren planterar man om jordstammen i ny jord och flyttar krukan till ett ljust fönster. Då vaknar växten och blommar på nytt. Narrhuva har sitt ursprung i Mellan- och Sydamerika.
Fönsterkrinum
Crinum moorei. Fönsterkrinum är en växt som jag aldrig har sett i handeln, däremot i Bergianska trädgårdens utomhusurnor sommartid. Det är också den krukväxt som jag har haft längst – närmare 50 år. Däremot kan det vara svårt att få den att blomma. Blommorna är utsökta och i en mild rosa färg, ibland med svag doft men oftast doftlösa.
Växten vill stå ljust men inte i direkt sol. Man känner igen den på de trinda lökarna där gamla blad blir som prassligt torrt papper som omsveper löken. Den får lätt sidolökar och kan med tiden bli omfångsrik. Löken vissnar inte ner under vintern, men inomhusvärmen gör att den kan tappa en del blad. Då vill den gärna ha något svalare inomhustemperatur. Låt den gärna komma ut på grönbete sommartid. Ursprungligen kommer löken från Sydafrika.
Äkta makar
Hippeastrum striatum. En gammaldags lökväxt med ett udda namn, som troligtvis kommer av att blommorna ofta sitter parvis högst upp på stängeln, med ryggen mot varandra. Amaryllisen har odlats i Norden sedan 1760-talet men blev vanlig först runt 1830-talet. Denna art är en krukväxt som man ärver eller får genom sidolökar från vänner. Å andra sidan får den generöst med sidolökar.
Till skillnad från de flesta andra amaryllisar behåller äkta makar de flesta bladen hela året, vilket gör den till en fin krukväxt året om. Den kan också blomma lite när som helst, såväl sommar som vinter. Den får då två, ibland så många som fyra, orangeröda blommor på en hög stängel. Att några eller något blad vissnar brukar vara en signal om att en blomma är på gång.
Nattblommande kaktusar
Selenicereus och Epiphyllum. Det finns två kaktusar med stora, vita blommor som bara varar en natt: nattens drottning och stor bladkaktus. Den senare kallas ofta felaktigt för nattens prinsessa. Där slutar likheten, förutom att bägge är kaktusar.
Stor bladkaktus, Epiphyllum oxypetalum, är en klättrande eller epifytisk kaktus som förekommer från Mexiko till Guatemala. De böljande bladen är stora och platta samt har en frisk grön färg.
Från nästan samma område på jordklotet kommer nattens drottning, Selenicereus grandiflorus. Den har långa, taggiga ”armar” och måste klänga på en spaljé. Den ser kanske inte lika inbjudande ut som stor bladkaktus, men dess magiska blomning nattetid går inte av för hackor.
Klockmalva
Abutilon. Ett annat namn är blomsterlönn. Ett talande namn för en växt med skira, lönnlika blad. Blomningen varar länge, i regel från maj till oktober. Sätt gärna flera sticklingar i samma kruka och toppa dem regelbundet för att växten ska se buskigare och mindre pinnig ut.
Det finns flera arter som alla härstammar från Sydamerika, där klimatet är tropiskt. Det gör att den trivs i inomhusklimat, även om de gärna vill stå något svalare vintertid. I boken Fönsterträdgården, utgiven 1883, rekommenderar man placering i 8–10 grader under den mörka årstiden. Bäst blir ett öster- eller västerfönster. Står den för mörkt blir blomningen sämre. Det brukar stå att klockmalva blir dryga halvmetern hög, men i en stor kruka kan den nå upp till taket, som den gamla plantan i Gallejaur i Lappland. Det sägs att just den klockmalvan kom dit 1922, förvarad i en mössa under färden, och växten står kvar i gårdens storkök än idag.
Brunfelsia
Brunfelsia. En buskig krukväxt, släkt med potatis, tomat och tobak, som i naturen kan bli 1–2,5 meter hög. I kruka, där jordvolymen är mer begränsad, blir den lägre. När blomman slår ut är den först blålila, därefter mörkblå för att sedan blekna. Bladen är läderartade.
Vattna regelbundet så att jorden håller en lätt, jämn fuktighet. Växten mår bra av att flytta ut i trädgården sommartid, så länge man tar in den till fönsterbrädan igen i god tid före första frosten. Brunfelsia härstammar från sydöstra Brasilien.
Karlbergare
Plectranthus verticillatus. En riktig klassiker med långa rankor som härstammar från Moçambique och Sydafrika. Andra svenska namn som har förekommit tidigare är springpojke och svensk murgröna. Det engelska namnet för växten är Swedish ivy.
Rankorna gör att karlbergare kommer bäst till sin rätt på en piedestal eller i en ampel. Placera växten i ett ljust, halvskuggigt fönster och ge skugga mot södersol. Vattna så att jorden håller en lätt fuktighet. Växten beskrevs vetenskapligt 1782 av Carl von Linné den yngre, alltså blomsterkungens son.
Skvättiväg
Euphorbia leuconeura. Växten har en trind stam med fem åsar. Mellan åsarna, som är klädda med korta hår, sitter bladen. Blommorna är vita och mycket blygsamma.
En lättförökad krukväxt som man ibland lite ofrivilligt får i krukan om det finns skvättiväg i samma rum. När frön är mogna för sådd skvätts de iväg med ett knäpp och man hör hur det rasslar till när fröna faller. Just den här fröspridningen har gett växten dess svenska namn. Det är en suckulent och därmed torktålig växt från Madagaskar som gärna vill stå ljust. Full sol går också bra.