• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Elin Unnes: "Odlingen blev som en nyförälskelse som upptog all tid"

    Elin Unnes är musikjournalisten som sa upp sig och började odla. Hon är just nu aktuell med boken Den parfymerade trädgården.

    Elin Unnes: "Odlingen blev som en nyförälskelse som upptog all tid"
    Foto: Maja Forslund

    När vi träffas på videolänk sitter Elin i karantän i Paris och har precis avslutat arbetet med boken "Den parfymerade trädgården". Månaderna i Paris skulle ha ägnats åt research inför en uppdaterad version av guideboken "Paris för foodisar", men Paris sattes i karantän på grund av coronaviruset och i skrivande stund kämpar många av de mindre restaurangerna för sin överlevnad. Så Elin fördriver tiden med att beställa sättpotatis på internet med förhoppningen att kunna återvända till sin trädgård i Sörmland inom kort.

    – I år kommer jag odla extra mycket blommor. Både tungt parfymerade favoriter som narcisstobak och muskatellsalvia, men även lite annat.

    Några kompisar till Elin driver en liten kvartersbar i Stockholm, och den här sommaren kommer hon att förse dem med snittblommor.

    – Inspiration till färgskalan kommer från tv-serien Pantertanter, så jag tänker mig ganska extroverta, lite grälla mormorsblommor som lejongap, borstnejlika, miniatyrsolrosor och så lite brudslöja på det kanske. 

    Elin är uppvuxen i ett gröna vågen-hem i Hälsingland med en mamma som både odlade och bakade.  

    – Så självklart önskade jag mig alltid bara sirapslimpa från Edsbybagarn och tyckte att det kändes som hemläxa att vattna tomaterna. Vi hade ett potatisland stort som en mindre åker, och varje höst stretade man omkring där, skitig från topp till tå. 

    Elin minns hur missnöjda hennes föräldrar blev om de, någon sensommar, var tvungna att gå till affären för att köpa potatis för att de råkat tömma jordkällaren.

    – Jag reflekterade aldrig över hur speciellt det var att vi var självförsörjande på potatis. Jag var mer frustrerad över att jag var tvungen att åka till Gävle för att få tag på bra skivor eller coola gamla kängor. 

    Första året av odling mötte Elin en del motgångar men skördade ändå några kilo potatis. Foto: Calle Stoltz

    De gröna fingrarna växte fram

    När Elin var runt 30 jobbade hon som chefredaktör för ett livsstilsmagasin. Det var amerikansk företagskultur, väldigt skrikig stämning och hon var konstant överarbetad. Mitt i allt detta dog hennes mamma.

    – Jag höll det för mig själv och jobbade på ännu lite mer, istället för att stanna upp och känna efter, vilket nog hade varit en vettigare väg framåt. Till slut var jag så pass stressad och frustrerad, och förmodligen ganska otrevlig, att det började gå ut över familj och arbetskamrater. Jag visste nog att jag behövde förändra något, men jag visste inte vad, och absolut inte hur det skulle gå till. 

    Men så en kväll tog en kollega henne till sin mammas kolonilott på ett glas vin.

    – Jag blev överväldigad av naturen och lugnet och hur alla kolonister hade snickrat ihop små skjul av gamla plankor och grejer de hittat. Det var fullt med rosor och schersmindoft och jättestora päronträd på pyttesmå lotter.

    Där och då bestämde Elin sig för att hon också måste ha en kolonilott. Elins mamma hade lagt en bra grund, och det kändes naturligt att lägga mycket tid på odlingen men det visade sig vara svårare än hon först trott. 

    – Första året satte jag ribban högt och bestämde mig för att anlägga en fransk potager, alltså en köksträdgård som är lika vacker och väldesignad som en blomsterrabatt. Men eftersom jag aldrig brytt mig om odling tidigare, så fattade jag inte vad som var ogräs och vad som var svartkål, och eftersom ogräset såg mycket mer livskraftigt ut rensade jag bort min egen sådd.

    Första året skördade hon endast några kilo potatis som hennes pappa hade hjälpt henne sätta. Men den potatisen visade sig vara den godaste hon någonsin ätit. Och för varje "misslyckande" blev Elin lite bättre på att odla, kökslanden och skörden växte och grönsakerna smakade fantastiskt. Dessutom löste odlandet massa andra problem. 

    – Jag brukade alltid ha svårt att komma ihåg vilka grönsaker som var i säsong när jag var och handlade, men för en odlare kommer allt sånt helt naturligt; kål på vintern och primörer på sommaren, man behöver inte ens tänka efter.

    Även de klimatmässiga fördelarna var många. 

    – Jag behövde inte heller fundera på skillnaden i fotavtryck mellan svenska grönsaker som närodlats i uppvärmda växthus, och importerat men odlat på friland. Med ens var allt närodlat, ekologiskt och pinfärskt. 

    Odlingsintresset växte och inspirerade Elin till att byta bana. Foto: Ulrika Flodin-Furås

    Livet har inte varit sig likt sen dess

    Ju mer Elin odlade, desto mer växte intresset, tills det började likna en besatthet.

    – Jag började skriva en blogg anonymt, dels för att jag skulle kunna skriva skvaller om andra odlare, men också med den mycket hemliga drömmen om att nån skulle be mig förvandla bloggen till en bok.

    Det ena ledde till det andra och så småningom började Elin skriva krönikor för Allt om trädgård. Fler hörde av sig och ville göra intervjuer. 

    – Jag levde dock hela tiden dubbelliv, när jag pratade med odlare så gick jag aldrig ut med att jag skrivit om musik i många år, och i de sammanhang där jag skrev om musik nämnde jag aldrig odling.

    Men så en dag hörde bokförlaget Natur & Kultur av sig och frågade om Elin ville skriva en odlingsbok. Drömmen hade blivit verklighet och hon tog steget och sa upp sig. 

    – Om man berättar för folk att man sagt upp sig för att vara ledig tycker de att man är knäpp eller slö. Om man säger upp sig för att odla tycker folk att man är en spännande excentriker. Så det var vad jag gjorde, jag sa upp mig och har inte ångrat mig en dag. 

    Titeln på den första boken The secret gardener är en referens både till hennes dubbelliv under perioden, samt till barnboken The Secret Garden, som än idag är en av Elins favoritböcker. 

    – När jag skrev boken hade jag odlat i fem år, så den blev en sammanfattning av allt jag lärt mig under den tiden, men också en sorts förtäckt självbiografi om hur det kändes att falla handlöst för odlingen, att förändra sitt liv i grunden och på ostadiga ben ta sig an något helt nytt.

    I nya boken delar Elin med sig av massa spännande recept på allt från parfym till rökelse. Foto: Ulrika Flodin-Furås

    Blommor och bin

    Inspirationen till Elins senaste bok, Den parfymerade trädgården, kom när hon var på besök hos en kompis som är biodlare i Roslagen. De pratade ingående om pollinerare och doft, hur växter som blommar och doftar på natten attraherar nattfjärilar och hur luftfuktighet och vindstyrka påverkar hur doften sprids. 

    – Allt det här gjorde att jag ville uppleva min trädgård som en pollinerare, eller en parfymör. Istället för att styras av syn eller hunger på grönsaker ville jag styras helt av lustfyllda dofter. 

    När hon började göra research insåg hon att nästan alla starkt doftande växter har använts som afrodisiak, och att det än idag finns starka kopplingar mellan doft och sex.

    – Tänk bara på valfri parfymreklam till exempel.

    Så det började med pollinering och slutade med sex?

    – Vilket ju är samma sak kom jag på nu när jag tänker efter. En doftande trädgärd är en tillflyktsort och en plats för njutning, både för stora och små, mänskliga och icke-mänskliga djur. 

    Foto: Elin Unnes

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!