• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Välkommen till min kolonilott

    Under den kommande odlingssäsongen skriver Icakurirens trädgårdsredaktör Carina Jörsäter om livet på  kolonilotten.

    Välkommen till min kolonilott
    Foto: Birgita Rydbäck

    Plötsligt har vi kolonister blivit trendiga. För det som ledde till koloni­rörelsens födelse för drygt hundra år sedan, att stadsbor fick möjlighet att odla sin egen mat på en liten jordplätt, är i dagens Sverige bland det hippaste du kan göra. Närodlat och giftfritt – på balkong, terrass, villatomt eller som gerillarörelse på stadens allmänna ytor – det är vad många vill ha i dag.
    Det är väldigt roligt att detta äkta sätt att leva sprider sig igen, tycker jag. Och självklart odlar vi utan kemikalier på kolonin.
    Själv upplevde jag glädjen av att som barn ofta få vara i min farmors och farfars stora trädgård. Mitt intresse för att gräva i jorden kommer nog därifrån. Känna doften av krasse, rosor, smaka på pinfärska sockerärter, krusbär och hallon – mmm, det är naturens under.

    I drygt tio år har jag haft min kolonistuga. Det var kärlek från dag ett. Och mycket slit, det ska inte förnekas.
    När jag kikar in på mina grannars tomter inser jag att jag nog kan sägas höra till dem som mest satsar på ätbara odlingar.
    Det var så det var tänkt från början inom kolonirörelsen. Så är det inte i praktiken numera, för många prioriterar gräsmatta och blommor. Men för mig känns det bra att vara en rättrogen kolonist, inte för sakens skull utan för att det är härligt att skörda.
    Dock kan jag bli velig ibland. Varje sommar i juli och augusti avundas jag min kära granne Birgitta, som satsar sitt mesta krut på färggranna blomster. Som det kan prunka i hennes trädgård! Då tänker jag att nästa sommar ska jag plantera lite mer blommor i alla fall…
    Men när våren kommer så blir det påsar med sättpotatis, lök och en rad grönsaksfröer när jag åker till handelsträdgården. Och så fylls mina två friland av dem. Jag får väl acceptera att jag är en grönsakstyp.

    Den här säsongen inleddes rekordtidigt. Aldrig tidigare har jag börjat gräva i mars. Och första planteringen blev gul och röd sättlök.
    När du läser det här har jag även fått ner potatisen i jorden. Fastän jag egentligen inte är någon större potatisätare så måste jag bara odla potatis. Det är något magiskt med det. När det är dags att skörda upplever jag nog årets största lycka – blir löjligt, barnsligt glad när jag får gräva upp mitt "guld" ur jorden.
    I fjol fick jag tips om sorten Amandine, som mycket riktigt var en hit. Så när jag var på vårens trädgårdsmässa i Stockholm passade jag på att köpa en påse till av den. Ska väl också testa något nytt så jag frågade försäljerskan om hennes bästa tips; det blev Cerisa som har mörkrött skal. Lovar att återkomma med smakbetyg i ett senare brev från kolonin.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!