Foto: Magnus Torle
Varje år byter närmare 100 000 små- och fritidshus ägare i Sverige. Många av de nya ägarna sätter genast i gång med husrenovering, slänger ut gammalt och sätter in nytt. Samma sak sker ibland i trädgårdarna. Buskar och plantor rivs upp för att ge rum för trädäck och bilplats, träd sågas ner för att få in ljus, grusgångar stenläggs och rabatter blir gräsmatta.
– Resultatet blir förmodligen en lättskött och modern trädgård. Risken är bara att man förstör stora värden på vägen. En uppväxt idegrans-häck eller ett stort vårdträd tar många år att ersätta, säger Christina Ilminge,
landskapsarkitekt och författare till boken “Bevara & sköta en gammal trädgård”.
Hon har stött på många exempel på gamla uppväxta trädgårdar som ödelagts.
– Varje generation måste få sätta sin prägel på både hus och trädgårdar. Men det skär i hjärtat att se betongsten rama in ett sekelskifteshus och hur gamla fina fruktträd huggs ner. Kulturvärden förstörs som är svåra att ersätta. Gammaldags odlingsvärda växter försvinner, kanske för alltid.
Vad räknas då som en gammal trädgård?
– I grova drag kan man säga att det är trädgårdar från den senare delen av 1800-talet och fram till 1940-talet. Men det kan också vara tidstypiska trädgårdar från 50- och 60-talet. Där någonstans går gränsen.
Traditionen med en trädgård jämte huset tog fart på 1830-talet. I samband med skiftesreformerna i Sverige splittrades många byar och gårdarna fick mer sammanhängande mark. I samband med det flyttades många hus till de nya ägorna. Då blev det plats att odla lite “til lyst” även invid huset.
– En trädgård var en välståndsmar-kör för bönderna. Inspiration fick man från herrgårdar och prästgårdar som sedan gammalt haft fina trädgårdar, berättar Christina Ilminge.
Så småningom blev det allt vanligare med trädgårdar, framför allt i Syd- och Mellansverige. Industrialismen i slutet av 1800-talet, och senare egnahemsrörelsen, innebar ett stort kliv framåt för trädgårdsintresset.
12 tips för att rädda en gammal trädgård
1. Gör absolut ingenting det första året! För att veta vad som ska göras måste man först se vad som finns och i vilket skick det befinner sig. Iaktta och notera.
2. Ta reda på så mycket som möjligt om ditt hus, trädgården och grannskapet. Äldre grannar har kanske kunskaper. Den lokala hembygds- eller villaföreningen kan ha foton och dokumentation.
3. Inventera trädgården med hjälp av en växtkunnig person.
4. Fundera på vad som behöver föryngras och beskäras. Satsa på en fackmannamässig beskärning – amatörinsatser kan göra mer skada än nytta.
5. Var rädd om äldre äppelträd som växer på en så kallad fröstam. Det innebär att de har större kronor och djupare rotsystem än äppelträd med moderna så kallade klonstammar. De blir också mycket äldre. Många gamla svenska äppelsorter är dessutom mycket goda.
6. Ett gammalt fruktträd kan vara värt att bevara även om det inte bär så mycket frukt. En fin trädkrona ger karaktär åt trädgården.
7. Det är viktigt att bevara grundstrukturen med gångar, rabatter, häckar, träd och gräsmattor. Om trädgården är igenväxt eller ovarsamt skött kan det innebära ett detektivarbete.
8. Spana efter igenväxta grusgångar. Gräset kan skvallra; ligger det en grusgång under blir det ett annat dräneringsförhållande än där det är ren jord. Detta syns på gräsets sätt att växa, speciellt vår och höst. Nivåskillnader kan också visa var gångarna legat. I 1800-talsträdgården låg ofta gräsmattan i mjuka kullar med gångar emellan.
9. Lökväxter som sticker upp på rad i gräsmattan kan vara ett tecken på att det en gång funnits en rabatt där. Samma sak med enstaka perenner som sticker upp här och var.
10. För att återskapa trädgården som den en gång såg ut gäller det att hitta tids-typiskt växtmaterial. En del kanske redan finns på plats, till exempel perenner som kan delas och flyttas.
11. Gamla lökväxter har ofta sidolökar. Gräv upp dem, dra upp plantor i en ´´barnkammarrabatt´´ och återplantera så småningom.
12. För att få tips på tidsenliga växter kan du titta i gamla växtkataloger eller trädgårdsböcker som haft stor spridning. Till exempel Nils Sonessons ´´Handbok för trädgårdsodlare´´ (flera upplagor mellan 1920 och 1950) eller Axel Holzhausens ´´Svenskt trädgårdslexikon´´ (1944). Fråga på biblioteket om andra gamla trädgårdsböcker. Länsmuseer kan vara en annan källa till kunskap.
Källa: Christina Ilminge och ´´Bevara & sköta
en gammal trädgård´´, Prisma 2002
Av: Madeleine Appelgren
