Vintern har varit hård och lång för alla krukväxter. De som inte sorgligen avlidit har ofta blivit taniga, bleka och bruna i bladkanterna. Men innan du förpassar dem till komposten: passa på att ta sticklingar. Snart har du nya frodiga växter i krukorna!
Olika arter förökas olika
1. Groddbräken (Asplenium bulbiferum), den gamla mormorsväxten, sätter sina barn till världen ute på bladen.
2. Kornettblomma (Streptocarpus) kan liksom saintpaulia förökas lätt bara genom att man sätter ned ett blad i sandblandad jord. Men bladet bör ha ett ganska långt skaft kvar.
3. Det är lätt att skapa nya pelargoner av toppskott. Men låt sticklingen ligga och torka till någon timme innan du planterar den i sandblandad jord. Annars
ruttnar den lätt.
De flesta kan förnyas
Man kan förnya så gott som alla krukväxter, men olika arter förökas olika.
·Enklast är det med dem som nedkommer med egna barn från stänglarna. Den mest kända är väl ampelliljan (Chlorophytum comosum) som finns med både enfärgade och randiga blad.
Den får hela buketter med små plantor efter stänglarna. Det är bara att nypa av dem och sätta i ett glas vatten. Det brukar inte dröja många dagar innan de fått små vita rötter.
Man kan också plantera dem direkt i jord och sätta hela krukan i en plastpåse som man sticker små lufthål i.
På samma sätt gör man med mor-och-barn (Tolmiea menziesii) som sätter nya läckert gröna små bladplantor ytterst på en stängel.
·Andra växter får sina barn på bladen, som livsbladet (Kalanchoë daigremontiana). En del kallar den för myrdaling. Liksom sina andra kalanchoë-släktingar, som våreld och höstglöd, är det en tjockbladig växt, suckulent, som sparar vatten i bladen och därför inte behöver vattnas så ofta. Livsbladet får en mängd små plantor efter bladkanterna. Dessa ramlar ner och deras små rötter får fäste i jorden och bildar nya plantor. Det är lätt att ta vara på de nya små plantorna och plantera om dem i egna krukor.
·Apostlaliljan (Neomarica northiana) har ett alldeles eget sätt att skaffa arvingar. Efter blomningen bildas en ny liten planta i toppen av det långa liljelika bladet, just där blomman suttit. Klipp av den nya lilla sticklingen och sätt den i vatten tills den fått egna rötter och kan planteras om.
·Livsbladet, liksom många andra krukväxter, får också nya plantor från rötterna. Så är det med bland annat saintpaulian. När den fått fler än en planta i krukan måste den delas, annars blommar den inte igen. Sätt om varje planta i en ganska liten kruka.
·Vanligast när det gäller sticklingar är väl att “knycka skott”. Då tänker man framförallt på att ta toppskott, den yttersta biten av en gren. Pelargonen är väl det mest klassiska exemplet. Men många andra växter, som blomsterlönn, fuchsia, citrusträd och andra som mår bra av att klippas ner och förnyas kan man passa på att ta färska skott av.
Klipp av den yttersta biten (5-10 centimeter) på grenen eller en bit som har toppblad plus två bladpar. Ryck bort de nedersta två bladen. Det är i såren efter dessa som nya rötter växer ut. Ställ skotten i vatten för att få rötter. Eller plantera 3-4 skott tillsammans i en kruka med såjord eller sandblandad krukväxtjord. Sätt hela krukan i en plastpåse med små lufthål i.
Man kan hjälpa den nya lilla plantan med rotbildning genom att sätta den i ett glas med salixvatten någon dag. Klipp kvistar av pil, sälg eller vide i små bitar och lägg ett dygn i vatten. Sila bort grenbitarna. Kvar blir ett vatten som inte bara hjälper till med rotbildning utan också är antiseptiskt.
·En del krukväxter med tjock vedartad stam, som yuccalilja (Yucca elephantipes) eller prickblad (Dieffenbachia), kan förnyas genom stamsticklingar. Skär av stammen där du vill att nya blad ska bryta fram. Den avskurna stammen skärs i mindre bitar (10-20 centimeter).
Plantera de nya bitarna i jord, men tänk på att plantera dem åt rätt håll! Den bit som var nedåt måste planteras nedåt jorden och tvärtom. Annars drar den inte vatten.
Av: Gunnel Nilsdotter
