• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Lisa Förare Winbladh: "För mig är en bokhylla med lästa böcker lite som en kyrkogård"

    Lisa Förare Winbladh om argsinta kommentarsfält om något så oskyldigt som - boksortering.

    Lisa Förare Winbladh: "För mig är en bokhylla med lästa böcker lite som en kyrkogård"

    Med jämna mellanrum sköljer en våg av kritik över sociala medier. Hätsk, föraktfull och oförsonlig. Ämnet? Faktiskt är det varken invandring eller åtgärder mot coronaspridning. Det handlar om hur andra sorterar sina bokhyllor. Ja, det är sant. Föraktet gäller dem som har mage att arrangera böckerna efter färg, så att bokhyllan ser ut som en smakfull regnbåge. Enligt bokbesserwissrarna är den estetiken vanvördig och fåfäng – eftersom böcker är i det närmaste heliga föremål och bokstävernas makt inte får ifrågasättas.

    Bokstavsordningen är den enda sanna ordningen. Möjligen bruten av uppdelningar i olika ämnen.
    För mig är det svårt att förstå varför man överhuvudtaget ska ha synpunkter på hur människor har det hemma hos sig. Kanske för att vi har rätt stökigt i vårt hus. Kanske för att gräset vajar högt på sommarängen utanför vår dörr, medan grannarna har stubbklippt gräsmatta.

    Men åter till böckerna! På Facebook gör en författare avbön för sin färgsorterade bokhylla. Hon har ett mycket lättaktiverat färgminne, vilket gör att hon minns nyansen på boken snabbare än författarnamnet.
    Ja. Jo. En sorts handikappanpassning kan förstås accepteras – så länge böcker inte används som rekvisita, enas kommentatorerna om. Man måste alltid läsa boken för att få skylta med den. Kommentatorerna förfasar sig sen över människor som köper antika böcker per hyllmeter i rent inredningssyfte. Varför inte? tänker jag. Annars möglar klenoderna troligen på någon vind. Eller så eldas de upp.

    Själv har jag sen urminnes tider sorterat böcker ­efter vilken relation jag har till dem. Vältummade älsklingar på en hylla. Halvlästa som jag vill avsluta på en hylla. Halvlästa som bedömts som hopplösa är en egen avdelning. Läskiga böcker också. Guilty pleasure-böckerna står insmugna längst ner. Förstås.

    Detta arrangemang underlättade oerhört när jag för några veckor sen bestämde mig för att låta majoriteten av mina böcker vandra vidare. Eftersom jag sällan ägnar mig åt omläsning var det dags att fixa nya hem åt dem, där de kunde läsas och uppskattas. Fyra stora bok­hyllor blev en liten. Favoriterna fick stanna. Fördelen är att så få böcker knappt behöver sorteras alls. Var­enda bok i den hyllan betyder mycket, några har rent av förändrat mig en smula. Men det är själva ­läsningen som haft effekt, inte hur böckerna sorteras.

    Historien brinner i mig under läsningen, när elden falnat låter jag askan spridas för vinden. Jag behöver ingen grav att gå till, för just mig är en bokhylla med lästa böcker lite som en kyrkogård.

    Vacker och vemodig men inget jag måste ha i vardagsrummet.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!