Med mobilen ständigt nära till hands har vi chansen att fotografera hela sommaren. Om vi vill. Själv dokumenterar jag allt från tårtbak till romantiska solnedgångar och babyns första plask i havet. När andra plockar fram kameran är jag dessutom oftast den som ler allra bredast. Förutom vid ett tillfälle: på stranden. Finns det något obekvämare än att bli fotad i badkläder? Jag är alltid rädd att någon kroppsdel ska eh… ramla ur eller sticka fram, och hela situationen känns för naken och privat för att hamna i någons kamerarulle – även om det råkar vara bästisens.
Ett par av mina kändare tv-kolleger har berättat om hur främlingar mer eller mindre i smyg har fotograferat dem medan de solat eller lekt med sina barn i strandbrynet. En tv-profil berättade hur folk, helt utan att fråga, stack ner mobilen i barnvagnen och fotade hennes nyfödda dotter.
Mobilkamerorna och den digitala utvecklingen har gjort alla människor till potentiella paparazzi, och någonstans under resans gång förlorade många både moral och förnuft. Det visade sig inte minst förra året när ambulanspersonal gick ut i medierna och vädjade till allmänheten att inte fota vid olycksplatser, eftersom det hindrar dem från att komma fram och rädda liv.
Själv höll jag på att flippa ur när jag nyligen såg en kvinna ställa sig mitt i vägen och plåta en person som precis varit med om bilolycka och var i svår chock. Efteråt lovade jag mig själv att i fortsättningen alltid ifrågasätta om jag såg något liknande. När folk inte fattar att det inte är läge att plocka upp kameran, får man helt enkelt påminna dem.
