• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Johan Croneman: "Känner ni någon som har en hobby?"

    Icakurirens krönikör funderar på om det är dags att skaffa sig ett fritidsintresse.

    Känner ni någon som har en "hobby"? Det är kanske lika vanligt som på 60-talet – är det bara språkbruket som har ändrats? Heter det något annat nuförtiden? Fritidsintresse? Förr i tiden kunde iallafall vem som helst ha en hobby. Numera verkar det mest gälla folk över 85 som har haft samma hobby sedan 1939.

    "Du borde skaffa dig en hobby", jag har fått höra det flera gånger bara de senaste månaderna. Det har definitivt med min sjukdom att göra, att jag höll på att kola vippen, och efter sådana trauman skall man tydligen ta det lugnt och skaffa sig en – hobby. Det låter inte så lite heller som om de tyckte synd om mig. Under en period stod det ofta i sådana där hälsodeklarationer: "Har ni några fritidsintressen?" Tänk om man ändå hade haft knyppling att dra till med. Mormor lärde mina systrar att knyppla, varför i helsicke tvingade de inte mig också?!

    Allt jag gör på det som normalt kallas fritid har på något sätt med mitt jobb att göra, läsa, se på tv, gå på bio, titta på konst.

    Jag älskade krogar och barer förr i tiden, särskild barerna, särskilt lite halvtomma barer, seneftermiddagar, tidiga kvällar. Det är väl det närmaste en hobby jag har kommit, helt meningslöst dock när man slutat dricka.

    Otroligt meningslöst till och med, ja, att hänga i barer och vara nykter. Jag vet, nu får jag 300 mejl om hur trevligt det är med alkoholfria alternativ och att man visst kan ha jättekul på krogen utan alkohol – och till alla er säger jag: Grattis!

    Jag är glad att jag slutat dricka, men jag kan försäkra er om att jag aldrig någonsin helt frivilligt skulle ställa mig bredvid några medmänniskor för att både se och framför allt höra när de fyllnar till. Upprepningarna uppträder inte sällan redan efter två glas, efter tre är det tjatigt, efter fyra komplett outhärdligt. Jag skulle givetvis aldrig komma på tanken att moralisera eller få dem på "bättre tankar". Bara jag slipper.

    Jag samlade på mynt när jag gick i lågstadiet, och lite frimärken.

    Jag blev aldrig mycket av en samlare, hade inte ens tålamod att samla fotbolls- eller hockeybilder. När jag blev lite äldre samlade jag högst eventuellt på böcker, jag har alltid gillat 60-talspocket, på den tiden man gjorde fantastiska omslag även på billighetsupplagor.

    Jag är lite av en stensamlare. Nej, inga kartonger och fack och stränder och datum och bergarter och gnejs och granit – jag gillar bara att ha dem i fickorna, små stenar, lite större stenar. Jag har en från Sicilien, från i december 1978, som jag älskar att då och då plocka fram och lägga i fickan. Den kan ligga kvar där i månader, sedan byter jag och hittar någon annan.

    Skulle kunna tänka mig att börja sticka igen. Finns det stickklubbar?

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!