• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Johan Croneman

    "Den sången ändrade hela inriktningen på mitt liv"

    Johan Croneman

    Sommaren 1969 kom min syster Helenè hem från ett år som utbytesstudent i USA – vi hade haft Cindy från Colorado boende hos oss under samma år. Hon bodde i Helenès rum. Jag minns inte så mycket av just hennes vistelse hos oss, men hon lärde mig poppa popcorn och lade grunden till den mästare (i poppning, alltså) som jag så småningom skulle utvecklas till.
    Det var mycket smör på Cindys popcorn! Hon kom ju från världens rikaste land i historien, Amerika. Där flöt honungen på gatorna. Hon kom till Sverige, förmodligen världens näst rikaste land.


    Det var minst sagt oroligt i världen under det där året. På hemväg från Skåne, augusti 1968, minns jag hur vi via bilradion nåddes av nyheten att ryska trupper invaderat Tjeckoslovakien. Cindy grät i bilen, världen höll andan, kalla kriget var kyligare än någonsin. Det var en våldsam tid, och televisionen började på allvar, och mycket snabbt, skicka in världen, och våldet, rakt in i våra vardagsrum. Fascisterna hade året innan krossat
    demokratin i Grekland, i Spanien: Militärer och fascister. I Portugal: Militärer och fascister. Italien: På randen till inbördeskrig.
    Studentrevolter och strejker.
    En välbevakad mur delade Europa. Tio-tusen atomstridsspetsar på ena sidan,
    tiotusen på den andra. Varje spets hade en stad, en plats, antecknad på sig – platsen den var ämnad att utplåna.
    Jag var 13 år och väldigt rädd.

    Helenè kom hem och var förälskad uppöver öronen, satt på sitt rum och spelade samma låt, gång efter gång, timme efter timme, dag
    efter dag, vecka efter vecka: Leaving on a jetplane, med Peter, Paul & Mary. Hon grät floder, på ett sätt som bara hon kunde göra (ni vet, det finns människor vars tårar är tre gånger större än alla andras!).
    Efter tre månader hade någon dumpat
    någon, Helenè tyckte det var mer praktiskt med en boyfriend i Norrköping – hon kom in på mitt rum, höll upp Peter, Paul & Mary-skivan och sade: "Vill du ha den, annars slänger jag den...?!".
    Den skulle förändra mitt liv, en annan låt på den skivan: The Great Mandella.
    Den handlar om hur en ung amerikan protesterar mot kriget (i Vietnam), sätts i fängelse, och svälter sig till döds. Jo, den sången, den texten, ändrade hela inriktningen på mitt liv, ett halvår sedan hade jag ett FNL-märke på jackan, det där jävla kriget skulle bara stoppas.
    Ingenting var omöjligt, den svenska Vietnamrörelsen fick en enorm betydelse för vietnameserna, kampen, kriget.
    Sitter på ett tåg från Åre, 45 år senare, lyssnar på The Great Mandella – och minns med stolthet den jag var, den jag blev, men vad är jag nu...? För sent att göra den stora resan igen? Eller...?

    Av Johan Croneman

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!