När historiker tillfrågas om vilken svensk monark som varit allra bäst, sett till vad vederbörande åstadkom under regeringstiden, brukar Karl XI eller Karl XIV Johan hamna högst. De avslutade krig och initierade långa fredsperioder, de genomförde banbrytande reformer och gav stabilitet åt rikspolitiken. Men anekdotiskt sett är det sämre ställt med kungarna.
Kallades för Gråkappan
Den mest spridda anekdoten om Karl XIV Johan är att han var så morgontrött att han regerade från sängkammaren (sanningen är att han var fransman och avskydde den svenska kylan; därav faiblessen för att bli kvar under lakan och täcke).
Den mest spridda anekdoten om Karl XI är att han i hemlighet red land och rike runt som ”Gråkappan” för att i lönndom undersöka hur det egentligen stod till i riket. Även detta är en lögn. När kungen färdades genom Sverige var det i spetsen för en ambulerande regering av ansenliga dimensioner. Men det finns onekligen en sanning bakom det uppblåsta ryktet. Ty Karl XI var mycket ofta på resande fot.
Karl XI
Levnadstid: 1655–1697.
Familj: Gift med den danska prinsessan Ulrika Eleonora, med vilken han hade sju barn: Hedvig Sofia, Karl XII, Gustaf, Ulrik, Fredrik, Karl Gustaf och Ulrika Eleonora.
Gör: Kung.
Bor: Huvudsakligen på Tre Kronor i Stockholm, men ofta på resande fot i Sverige.
Bakgrunden till resandet var tvådelat. För det första tyckte Karl XI inte om Stockholm och dess stela hovceremoniel, som han fann trist, obekvämt och ointressant. Han trivdes bättre på hästryggen, bland allmogen och i soldaters krets. Favoritstället var Kungsör, som han red till så ofta och så snabbt han kunde. (Det cirkulerar till och med skrönor, tyvärr falska, att han planerade att träna upp ett älgkavalleri i Kungsör som hemligt vapen mot Sveriges fiender.)
När han gifte sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora var det inte på Stockholms slott utan på det perifert belägna Skottorps slott i södra Halland. För det andra var Karl XI en utpräglad pliktmänniska som satte statens nytta långt framför sin egen och släktingarnas välbefinnande. Bakom resandet, reduktionspolitiken, indelningsverket och allt det andra som kungen blivit känd för låg en stor dos luthersk arbetsmoral. Inför sitt eget dödsfall gav Karl strikta instruktioner om begravningen (till och med om kistans sparsamma design).
Myten lever kvar
Men så långt som till att leka ”gråkappa” i hemlighet gick Karl XI aldrig. Liknande historier om kungar med gott renommé är kända från hela jordklotet, av lätt insedda skäl: vi har alltid velat göra våra härskare bättre och folkvänligare än de var. Historierna om Gråkappan är integrerade element i myten om den ”rättrådige konungen” på ”den gamla goda tiden”.
