Det är en allt mindre andel av svenskarna som kan minnas den tid då varmkorvgubben var en man som, bokstavligen, bar hela sin verksamhet på sina axlar. Hans skötte sina mobila affärer varhelst det fanns skäl att tro att människor var hungriga. Sportevenemang var självklara, liksom marknader, men också vandringsstråk för hemvändande nattsuddare gav ofta klirr i kassan.
Men de svenska myndigheterna var minst sagt skeptiska. Kunde det här vara bra, egentligen?
Redan 1908 kom de första restriktionerna mot försäljning av korv – då förbjöds de så kallade torgkorgarna att stå direkt på marken. En regel som infördes av strikt hygieniska skäl och som så här i efterhand kan tyckas såväl rimlig som nödvändig.
Lösningen blev lika enkel som genial: Lådan på magen. Det medförde också att korvgubben (ja, det var nästan alltid gubbar) kunde ta del av korvarnas värme och därmed hålla kroppstemperaturen uppe under kyliga vinterkvällar.
Enkelt, genialt – och efterfrågan på korv var det inget fel på.
De flesta varmkorvförsäljare valde att bara dra omkring på sin varma låda under vinterhalvåret. Under sommarmånaderna sjönk efterfrågan betydligt och många gubbar bytte då ut den värmande korven mot svalkande glass och kunde därmed förlänga sin säsong till årets samtliga månader.
1942 bildas Sveriges Korvhandlares Riksförbund som ska tillvarata branschens intresse mot allt mer motsträviga myndigheter. Nya regler införs efterhand vad gäller utbud, öppettider, priser och inte minst utformning av lådan eller vagnen. I slutet av 50-talet är striden hård när Owe Thörnqvist lanserar sin succé “Varm korv boogie” (se texten nedan). Reglerna gjorde lådan alltmer sällsynt men det skulle faktiskt dröja ända tills 1972, 13 år efter att Thörnqvist siat om branschens död, innan varmkorv-gubbarna med låda på magen slutligen fick se sig besegrade.
Lådorna på magen förbjöds, helt enkelt.
Sedan dess har korvens position i snabbmatsbranschen varit på defensiven. På 70-talet började de multinationella hamburgerkedjorna att etablera sig och ett par decennier senare var det dags för kebab och falafel. Och även om det idag kan vara svårt att få sig en varmkorv på stan så finns det en och annan korvkiosk kvar, och varje bensinmack med självaktning har ju en korvmeny med mer eller mindre fantasifulla namn.
Frågan är dock om det fortfarande går att beställa en helt vanlig “slang med halka”.
Kärt barn har många namn!
Här är ett axplock av slanguttrycken runt beställningen av korv.
Slang med sidovagn och halka – korv med bröd och senap
Raggarslang med benskydd – kokt korv med bröd
Slana med bröd – smal korv med bröd
Slapp i papp – kokt korv med bröd
Vurre – korv på stockholmska
Slang med illusion – korv med bröd
Luffare – korvbröd med mos (utan korv)
Slang med lera – kokt korv med bröd
Raggarballe med svängdörrar – kokt korv med bröd
En böj med limpa – kokt korv med bröd
Korvalase – korv med bröd
Halv special – korv med bröd och mos
Hel special – två korvar i ett bröd med mos på
Båda färgerna – både senap och ketchup
En slang med extra allt – en korv med bröd och ketchup, senap, bostongurka, rostad lök och allt annat som kan tänkas kan.
Varm korv boogie – Owe Thörnqvist
“Det stod en varm-korv-gubbe ner’ på Fyris torg
han måla’ korvarna svarta för han hade sorg
Han hade låda på magen
Det gillas inte av lagen
Det fick han inte ha
Nej det var inte bra att ha en låda på magen …”