Christina Schollin, 84: ”Jag är i mitt livs form!”

Hon hade klivit av teaterscenen för gott. Trodde hon, ja. 2022 gjorde Christina Schollin, 84 år, praktfull entré kväll efter kväll på Dramaten när hon hissades ner från taket. Succé, såklart! Icakuriren åkte hem till henne för att prata om karriären, den berömda örfilen – och varför hon nobbade Elvis.

Hon må ha fyllt 84 år, men så pigg och vital som Christina Schollin är för närvarande var det länge sedan hon kände sig.

– Jag är i mitt livs form! konstaterar hon med ett förnöjt leende.

Att Christina befinner sig i en formtopp såväl fysiskt som mentalt är inte enbart en produkt av goda gener och ödets försyn, hon har på senare tid jobbat hårt och metodiskt för att optimera sin hälsa.

– Från första januari i år (2022 reds. anm) har jag följt en menyplan – jag vill inte kalla det för diet – med medelhavsmat och periodisk fasta. På det viset tappade jag sju överflödskilon, vilket var bra med tanke på artrosen i mina knän. Med hjälp av ett träningsprogram med speciella övningar för artrosen har jag fått ännu bättre ork och kraft. Och så mediterar jag varje dag för att komma ner i varv, sammanfattar hon.

Motivationen till livsstilsförändringen är Christinas återkomst till teaterscenen efter 25 års frånvaro.

Christina Schollin

Familj Maken Hans Wahlgren, 84, barnen Peter, 58, Niclas, 56, Pernilla, 54, och Linus, 45, samt nio barnbarn.

Bor På Värmdö i Stockholms skärgård. Äger även ett hus i ­ Nerja på spanska solkusten.

Yrke Skådespelare.

Bästa karaktärsdrag Min envishet. Jag får igenom det jag vill.

Sämsta karaktärsdrag Envisheten. Ibland kan den vara negativ.

Person jag skulle vilja träffa Dalai Lama. Jag lär mig väldigt mycket av hans visdom. 

Käraste ägodel Jag vet inte om man kan kalla sina barn för sina ägodelar, men jag har ju i alla fall skapat dem (skratt). I övrigt tycker jag om att omge mig med saker som betyder någonting för mig. Föremålen ger mig en harmoni, men de är inte livsviktiga för mig.

– Jag måste ju vara i topptrim när jag står på scenen. Då kan jag inte ha ont någonstans.

Aldrig hade Christina kunnat föreställa sig att det skulle vara så roligt att spela teater igen. När Dramaten hörde av sig med en försynt förfrågan om hon var tillgänglig för engagemang och i så fall skulle ha lust att gestalta drottningen i en helt nyskriven pjäs med Shakespeares “Macbeth” som klangbotten, kände hon inte den minsta entusiasm.

– Nej, jag tänker inte ställa mig på scenen igen efter så här lång tid, var min första tanke. Jag hade ingen lust att vare sig vara bunden av ett spelschema eller utsätta mig för den prestationsångest som det innebär att behöva åstadkomma något på en teaterscen. Men jag bad ändå att få läsa manuskriptet. När jag gjorde det väcktes min lust att anta utmaningen att försöka göra den här sammansatta karaktären till en trovärdig människa.

Lusten väcktes

Det är inte för intet som Christina ser rollen som sitt livs största utmaning. Från det att drottningen gör praktfull entré i föreställningen genom att hissas ner på scenen från taket pratar hon oupphörligen, och till på köpet på blankvers.

– Jag lärde mig replikerna förvånansvärt lätt. Det har inte varit några som helst problem. Anspänningen ligger i att man ska vara totalt närvarande och totalt uppslukad av den här karaktären som man ska in och levandegöra. Men det är också det som jag tycker är så fantastiskt med att vara skådespelare. Det är som att man får ett liv till skänks vid sidan av sitt eget. Timmarna man spelar får man möjlighet att vara en helt annan person någon helt annanstans. Det är magi!

Att Christina med bravur har lyckats förvandla en skriven manuskaraktär till en människa av kött och blod är teaterrecensenterna rörande eniga om. Sällan har en skådespelare överösts med så många superlativ i svensk press. Själv är Christina överväldigad av alla lovord för sin insats.

– Just nu lever jag i ett lyckorus. Jag är så otroligt glad över all uppskattning, men när de skriver att jag är storartad och magnifik har jag svårt att ta det till mig. Fortfarande blir jag förvånad varje gång jag får beröm, bekänner hon.

Kände sig utanför

Livet igenom har Christina brottats med en sviktande självkänsla. Själv tror hon att känslan av otillräcklighet grundlades redan i barndomen.

– Jag var sladdbarn. Mina fem äldre syskon var mellan 12 och 19 år äldre än jag. Jag längtade efter att få vara en del av deras gemenskap, men på grund av åldersskillnaden var det en omöjlighet.

Christina Schollin, 84: ”Jag är i mitt livs form!”
– Jag har mina svackor, det ska jag inte sticka under stol med, men jag tar mig alltid upp igen, säger Christina.

Även om jag växte upp i en kärleksfull familj kände jag mig alltid utanför. Jag tror att min dåliga självkänsla föddes ur frustrationen över att inte vara någon som man räknade med. Jag var ju alltid bara “lilla lillan” som inte förväntades klara så mycket.

“Jag är rädd för beröm och tycker inte jag är värd det”, skrev en 30-årig Christina i sin dagbok. Numera gör sig inte tvivlen på den egna förmågan hörda lika ofta.

– Det är en ständigt pågående process, men jag tror att jag i alla fall har kommit så långt att jag känner mitt eget värde. Idag vet jag att jag når ut till människor och att jag faktiskt har någonting att ge andra.

Bergmans ultimatum

Christina ser nämligen rollen som den hårt prövade drottningen i Macbeth som sin grand finale som teaterskådespelare. I och med återkomsten till nationalscenen har cirkeln slutits. 20 år gammal antogs Christina till Dramatens elevskola. Redan som förstaårselev upptäcktes hon av regissören Alf Sjöberg som gav henne en roll i sin uppsättning av Leo Tolstojs “Mörkrets makt”. Sedan följde ytterligare elva karaktärsgestaltningar i det stora teaterhuset innan Christina som nybliven mamma knallade upp till den dåvarande Dramatenchefen Ingmar Bergman och bad om tjänstledighet.

– Det gick inte att kombinera mammarollen med att jobba på Dramaten där man repeterade in nya pjäser på dagarna och spelade föreställningar på kvällarna. Därför ville jag ta en paus. Men Ingmar Bergman gav mig ett ultimatum: Antingen stannade jag kvar och fortsatte min konstnärliga verksamhet på Dramaten eller också fick jag sluta.

Det tog bara en sömnlös natt för Christina att göra sitt val. När hon meddelade Ingmar Bergman beslutet att säga upp sig lämnade han henne med de ödesmättade orden: “Då ska du få se att det inte blir så lätt att komma tillbaka.” Hans förutsägelse visade sig stämma. Under lång tid fick Christina avslag på sina förfrågningar om att återvända till fadershuset. Hon var dock allt annat än sysslolös under de 25 år som det tog innan hon till sist välkomnades tillbaka av den nya Dramatenchefen Lars Löfgren.

Åren efter Dramatensortin var det istället på vita duken som hon lät tala om sig. Den kvinnliga huvudrollen mot Jarl Kulle i “Käre John” som Oscarsnominerades i kategorin “bästa utländska film” öppnade dörren till en potentiell utlandskarriär, men Christina var minst sagt trögflörtad. Såväl rockkungen Elvis Presley som stjärnskådespelaren Michael Landon, känd från tv-succéerna “Bröderna Cartwright” och “Lilla huset på prärien”, fick se sig snöpligt avspisade av den kräsna svenskan.

– Michael Landon gick ut i pressen och sa att jag skulle göra den kvinnliga huvudrollen mot honom i en kärleksfilm. Det var bara det att han inte hade frågat mig. När jag väl fick läsa manuskriptet tyckte jag att det var så himla töntigt, och jag hade ingen lust att medverka i en töntig film även om jag skulle få spela mot en jättetjusig amerikansk skådespelare. När det gällde Elvis Presley behövde jag inte ens läsa manuskriptet innan jag tackade nej. Jag hade fullt upp att göra här hemma. Dessutom tyckte jag inte att Elvis var någon bra skådis.

Ett erbjudande som Christina däremot omfamnade med öppna armar var förfrågan om att göra rollen som den hunsade, tyskfödda Lydia i Ingmar Bergmans nationalepos “Fanny och Alexander”. Vid det laget var det tidigare gnisslet mellan dem ett minne blott.

Gnisslet ett minne blott

– Ingmar hade väl förlåtit mig för att jag gick emot honom, konstaterar Christina.

Hennes omdöme om Ingmar Bergman som regissör och arbetsledare är översvallande positivt.

– Hans storhet var att han fick oss skådespelare att känna oss betydelsefulla och begåvade. Då får man också bra resultat. Ingmar lockade fram det man hade inom sig och hjälpte en att skapa sin roll. Han försökte aldrig petimäterstyra vad man skulle göra. Jag tyckte väldigt mycket om att jobba med honom.

Det utbredda maktmissbruket och sexismen inom film- och teaterbranschen som 2017 kom upp till ytan i samband med metoo-uppropet #tystnadtagning säger sig Christina för egen del ha varit lyckligt förskonad ifrån. Men har hon över huvud taget inte fått några oanständiga förslag? undrar jag nyfiket.

– Jo, men då säger man ju bara: “Vad håller du på med? Lägg av!” Så enkelt har det i alla fall varit för mig. Jag har aldrig råkat ut för att män har försökt våldföra sig på mig, men naturligtvis är jag solidarisk med alla dem som har blivit utsatta för övergrepp.

Christina Schollin, 84: ”Jag är i mitt livs form!”
Släkten är stor och kär och kan följas i ”Wahlgrens värld”. Här med barnbarnet Bianca och dottern Pernilla.

“Jag kan explodera”

Till skillnad från de övriga medlemmarna i familjen Wahlgren som alla har ett explosivt temperament är Christina mer diplomatiskt lagd och vill helst lösa konflikter innan de utmynnar i gräl. När det har skrikits och slagits i dörrar hemma har hon varit den som gått undan.

– Men även om det sitter långt inne kan jag också explodera numera om jag blir orättvist behandlad. Det ser jag som ett friskhetstecken.

Dottern Pernillas exman tillhör dem som fått konkret bevis på att Christina kan sätta ner foten om det behövs. Vid ett tillfälle fick han ta emot en örfil från sin svärmor.

– Den gången rann sinnet över för mig. Jag kände bara att ingen får behandla min dotter på det sättet. Jag tror alla som var närvarande blev väldigt förvånade, men min markering var nödvändig och bra för alla parter. Den satt som en smäck den där örfilen. Det var skönt att få dela ut den, utbrister Christina med påtaglig belåtenhet.

Sannolikt är hon den enda Dramatenskådespelaren som har ett tv-team i hasorna både på och bakom scenen. I nästa säsong av realityserien “Wahlgrens värld” kommer tittarna att få följa hennes transformation från mormor med hela svenska folket till en yrkesperson i sin egen rätt. Serien, som nu är inne på sin elfte säsong sedan starten 2016, har gjort Christina känd även bland yngre generationer. Om det vittnar inte minst hennes nära hundratusen följare på Instagram. Interaktionen med följarna – jodå, hon läser precis varenda kommentar som trillar in – är det Christina uppskattar allra mest med att vara en så kallad influerare.

– Jag får ständig bekräftelse på att det jag vill förmedla i form av positivitet och tänkvärda budskap verkligen inspirerar andra människor. Folk behöver nog någon slags förebild, inte minst när det gäller åldersnojan som många känner. Jag vill visa dem att man inte behöver stirra sig blind på siffran som står i passet utan att man kan fortsätta att utmana själv och ha olika projekt långt upp i åldern.

Att Christina har lyckats bibehålla vitaliteten och livsgnistan tackar hon främst sin positiva läggning.

– Jag har mina svackor, det ska jag inte sticka under stol med, men jag tar mig alltid upp igen. Jag har tränat mig i att tänka positivt och mota bort negativa grubblerier.

Lev inte på måfå

Den som kan sin Christina Schollin vet att hon älskar aforismer. Ett visdomsord som hon själv myntade i unga år och sedan dess har haft som ledstjärna är att hon inte vill leva sitt liv på måfå.

– Ska jag förklara vad jag menar med det? Om man lever på måfå låter man bara livet rinna iväg utan att ha någon riktig egen vilja. Det tror jag blir ett väldigt tråkigt liv. När jag var ung satte jag upp riktlinjer för vad jag ville få ut av livet, både när det gällde min egen inre utveckling och familjetillvaron, och sedan har jag försökt följa det.

Uppenbarligen har kompassen lett henne i rätt riktning, för stagnation är det sista man kan anklaga Christina för.

– Jag tycker att livet är så enormt spännande att utforska. Fortfarande har jag drömmar som jag vill förverkliga.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top