Inre osäkerhet har präglat konstnären Karin Broos: ”Pinsamt att mina tavlor säljs så dyrt”

Konstnären Karin Broos är tacksam att hon slog igenom sent, glad för de magra åren med tid för familjen, djuren och naturen. Fast något alltigenom idylliskt liv har det inte varit. Inre osäkerhet och en rad katastrofer har präglat henne.

Människans sårbarhet intresserar mig, hennes svaga punkter. Det man normalt inte visar men som finns där under ytan, säger Karin Broos om sin konst. Sin egen sårbarhet är hon öppen med.

Hon bor och arbetar i en gammal skola i Östra Ämtervik utanför Sunne i Värmland. På andra sidan trädgården finns Sveriges kanske mest originella kulturprojekt, The Alma Löv Museum of Unexpected Art. En gigantisk lada fylld av samtidskonst, uppblandad med loppismöblemang där man kan slå sig ner och smälta intrycken. Installationerna fortsätter vidare ut på åkern och in i den omgivande skogen, inrymda i fantasifulla paviljonger. Här finns inte ett spår av den svala elitism som kan prägla konstvärlden. Barn, hundar, konstkännare – alla är välkomna.

Alma Löv skapades för att göra modern konst tillgänglig på landsbygden. Motorn i satsningen har varit Karins man Marc Broos. Verksamheten drivs numera av dottern Stella Broos som utvidgat med konserter och andra event. Alma Löv är också bas för en manusutbildning som drivs av en annan dotter, filmaren Sara Broos.

När jag kommer dit och försöker ta in allt slås jag av vilket avtryck två människor kan göra i en trakt. Ett 50-årigt äktenskap, decennier av kreativitet, tre barn som vuxit upp och satt nya bollar i rullning.

Karin Broos

Ålder 71. 

Bor I Smedsby skola i Östra Ämtervik i Värmland. 

Gör Målare, tecknare, grafiker.

Familj Maken Marc, konstnär och skulptör. Döttrarna Sara, 43, Sissela, 39, och Stella, 37 år. Fem barnbarn.

Fler familjemedlemmar Två golden retrievers, Lorca och Chasey, dvärgpudeln Sally, kungspudeln Dora och två islandshästar. När barnen bodde hemma hade vi som mest sju hästar, två hundar och en katt. Vi har haft får, höns och bin också. Att ha häst och hund är livsnödvändigt för mig.

Älskar Gå i skogen med hundarna. Rida. Börjar dagen med att simma en halvtimme i poolen mellan april och november. Gjorde det förut i Fryken. Har man haft en värmländsk insjö som badrum lär man sig tåla kallt vatten. Poolen är en lyx som tillkommit på senare år.

Läser Mycket, senast ”Den stora skrivboken” av Agota Kristof och ”En ensam plats” av Kristina Sandberg. Lyssnar på ljudböcker i ateljén. I tonåren blev jag helt uppfylld av Hermann Hesses ”Stäppvargen”. Jag läste Lagerkvist, Ekelöf, Tranströmer, Baudelaire, Sartre, Hamsun, Undset. Speciellt Lagerkvist gick rakt in hos mig. När jag träffat Marc läste vi Erich Fromm tillsammans. Hans ”Kärlekens konst” är kanske en av anledningarna till att vår relation hållit i 50 år. När barnen kom blev det mycket Alice Miller.

Aktuell Med utställningen Svart sol på Liljevalschs, den 2-27 augusti 2027, som är den största presentationen hittills av hennes verk. Hon är även med i sommarens utställning på Alma Löv museum. Museet ligger i Östra Ämtervik nära Sunne. Mer info almalov.se

Vi befinner oss i Selma Lagerlöf-land, vid sjön Fryken där Gösta Berling for över isen i släde. Mårbacka ligger i närheten. En gammal kulturbygd som lätt kunnat fastna i nostalgiskt tillbakablickande. Att det inte sker beror inte minst på klanen Broos som bygger, målar, skapar och nätverkar, även internationellt.

– Fast när jag kom till Värmland hade jag aldrig hållit i en hammare, konstaterar Marc Broos.

– Det var en underbar tid. Vårt första hus låg ute i skogen utanför Hagfors och hade varken el eller vatten. Det första vi gjorde var att skaffa hundar och hästar. Jag har alltid älskat djur, säger Karin.

– Vi hade ingen bil. Men varsin moped, minns Marc.

– Inga pengar men tid. Vi läste, red, odlade grönsaker, åkte skidor. Inget av barnen gick på dagis. Karin sålde teckningar ibland eller fick stipendier. Jag höll keramikkurser i Hagfors. Vi behövde inte så mycket.

De kom till Värmland 1975. Hon hade varit en vilsen tonåring i Malmö som hittat fast mark under fötterna på en konsthögskola i Holland. Han var blomsterhandlare från Eindhoven som ville något annat än bara jobba och därför skänkte bort den ärvda affärsrörelsen. Det var sådana tider. Peace, love & understanding. Pengar var lite fult.

Inre osäkerhet har präglat konstnären Karin Broos: ”Pinsamt att mina tavlor säljs så dyrt”
– Framgång för mig är att nå in till människor med mina målningar, inte att få dem sålda, säger Karin Broos. Det är 13 år sedan hon fick sitt nationella genombrott. Då hade hon fyllt 58.

Döpt efter Dylan

Dottern Sara, döpt efter Bob Dylan-låten med samma namn, har gjort ett kärleksfullt porträtt av sin mamma och deras mor-dotter-relation i filmen “Speglingar”. I den framskymtar att den hippieartade livsstilen inte alltid var så charmig i ett barns ögon. Att ha begagnade kläder, föräldrar som gick i afghanpäls. “Jag drömde mig bort till höghusen i Hagfors centrum, med trappuppgång, tvättstuga och namnskylt på dörren” säger Sara i filmen. “Hemma hos oss var det ofta kaos. I mitt rum var det perfekt ordning.” Senare har hon förstått att andra barn kanske avundades henne den frihet hon växte upp i.

Karin Broos mest kända motiv är hennes döttrar, ofta vid vatten eller fönster, halvt bortvända, bärare av en stämning. Karins måleri har jämförts med Edward Hopper, amerikanen vars figurer känns kroniskt ensamma. Karin målar vardagliga scener; en flicka vid sminkbordet, en bebis på ett blått överkast, en ung kvinna som flyter i en sjö.

– Jag kan ta hundratals foton av ett motiv och så är det en bild där man anar det där som finns under ytan. Den blir utgångspunkten. Redan som liten var det människor jag tecknade och målade.

Inre osäkerhet har präglat konstnären Karin Broos: ”Pinsamt att mina tavlor säljs så dyrt”
”Efter badet II” med de tre döttrarna.

Och hästar. I tonåren blev det många ångestladdade självporträtt.

– Jag har provat landskapsmåleri och även abstrakt måleri men kommer alltid tillbaka till det figurativa. Det är mitt språk. Det var helt ute på 80-talet men jag har aldrig brytt mig om trender.

Målningarna utförs med full skärpa i varje tygveck och vågblänk. Så tar de tid också, det brukar bli 10–12 per år.

Karin är mittenbarnet av fem. Pappa var matematikprofessor, mamma lärare. Karin var ett högsensitivt barn som hade behövt mer bekräftelse men så såg inte 50-talets uppfostringsidéer ut.

– Barn skulle inte berömmas, det kunde stiga dem åt huvudet. Mamma hade lättare att se förtjänsterna hos skolbarnen än sina egna. Hon tyckte jag skulle bli lärare. Konst, det var en hobby. En gång sa jag att jag kanske kunde bli modetecknare men hon svarade: Nej, det kan du aldrig bli, då måste du ha en personlig stil.

En förflugen kommentar. Mamma anade knappast att den skulle sitta kvar som en tagg hela livet hos dottern. Men att föräldraskapet är fullt av fallgropar, även för den som vill oändligt väl, det vet Karin själv numera.

Pop, droger och skolk

Det sena 60-talet kom med pop, droger och vänsterrörelse. Karin rökte hasch, skolkade, hoppade av skolan i nian, ville till England och träffa berömda popmusiker. Hon beundrade den pinnsmala modellen Twiggy och drabbades av ätstörningar.

– Då visste ingen vad det var. Jag trodde jag var galen och ensam om detta. 1981 stötte jag för första gången på ordet bulimi.

Karin var vacker och använde killar som ångestdämpare. Hon tog sig till England, kom så nära tonårsdrömmen som att hänga med en gitarrist i The Hollies på en bar i Liverpool. Men inombords var det ändå tomt. Vem var hon? Det kändes så oklart att hon bytte namn flera gånger. Melinda, Marianne… namn tagna ur Dylans eller Cohens sånger.

Tillfälligheter ledde henne rätt. Hon mötte Marc och flyttade till honom i Holland. Han var tryggare i sig själv, jobbade i sina föräldrars blomsteraffärer som han sen övertog. Hans syster kom in på konsthögskola (några av arbetsproverna hade hon lånat av Karin) och han övertalade även Karin att söka. Det blev fem år på två skolor.

– Där var det strikt och disciplinerat. Det passade mig. Jag behövde struktur för att fungera. Det fanns inte tid att ha ångest. Jag började äta ordentligt. Än idag älskar jag rutiner. Jag vill bara vara här hemma och måla.

– När jag häromåret lyckades locka med henne till en utställning i Berlin var det på villkor att vi bara stannade borta en natt, säger Marc och skrattar.

– Det räckte också, konstaterar Karin torrt.

Inre osäkerhet har präglat konstnären Karin Broos: ”Pinsamt att mina tavlor säljs så dyrt”
Karins man Marc i Alma Löv Museum, som familjen öppnade 1998.

I filmen “Speglingar” beskriver hon det inrutade livet som ett sätt att hålla ett inre kaos i schack. Som om de destruktiva känslorna från tonåren annars skulle bubbla upp igen.

Vi sitter i ett färgstarkt, bokfyllt vardagsrum, i en hörnsoffa stor nog att även rymma fyra hundar. Marc kommer med te och mackor på en bricka. På soffbordet ligger omtalade böcker som “Vårt enda liv” av Martin Hägglund, “Morgonstjärnan” av Karl Ove Knausgård och “Shuggie Bain” av Douglas Stuart. Borta på museets parkering kör bilarna in och ut.

– På somrarna är det mycket liv och rörelse här, då läser jag mest. Resten av året är tystare, då kan jag jobba, säger Karin.

Hon är fortfarande flickaktigt vacker i jeans, vit skjorta, röda läppar, vitt leende. Håret brukar hon ha i två små flätor.

Efter utbildningen flyttade hon och Marc till Värmland fast beslutna att leva på egna premisser, utan stress, löneslaveri, skuldsättning.

– Vi skrev till hundra mäklare i Sverige och berättade vad vi sökte: ett hus i skogen, nära en sjö, det fick kosta max 30 000. Vi fick bara ett svar, från Hagfors. Ett hus utan alla bekvämligheter men det var fint, minns Karin. Man fick gå 200 meter genom skogen och hämta vatten i en källa. Jag sålde mina platåstövlar.

Museum hemma

– Vi renoverade bit för bit men till slut behövde vi något större och köpte den här skolan. I början hade vi museet här inne också.

Det är svårare att göra sig ett namn långt från storstädernas konstscen, men Karin eftersträvade inget mer än detta – lugnet, familjen, skapandet. Att få rida sina islandshästar och simma i Fryken. När hon började ta 30 000 för sina största målningar tyckte somliga värmlänningar att hon tog i. Några ångrar att de inte köpte då.

När Karin hade en utställning i Kristinehamn 2008 recenserades den i tv. Inslaget sågs av en stockholmsgallerist. Han ville ställa ut Karins tavlor och sålde samtliga för mångdubbelt mer än hon själv brukat ta. Därefter följde uppmärksammade utställningar i Sverige och USA. 58 år gammal tog Karin Broos plats som en av de mest intressanta samtidskonstnärerna i Sverige.

– Det är pinsamt att målningarna går för så mycket på konstauktioner, säger Karin lite hjälplöst. Pengar är fortfarande inte riktigt fint för en gammal grönavågare.

– Jag har aldrig haft en tanke på att göra karriär. Hade jag velat det skulle jag stannat i Holland. Där hade vi kontakter, och på den tiden fick man statlig konstnärslön när man gått ut konstakademin där.

Fick lära sig tala igen

Framgången har heller inte gett henne en kaxigare självbild. Osäkerheten går aldrig ur. Karin har svårt att bli kvitt sin “disease to please”, en livslång benägenhet att försöka vara alla till lags.

– Fast du bossar rätt mycket över pappa, inflikar Sissela Broos, mellandottern, som är hemma på besök och passerar genom rummet. Sissela har varit cancerforskare i Lund men just nu ger hon sitt musikskapande en chans.

– Jag är van, säger Marc lugnt.

Karin har vidöppna känslospjäll, tar in stämningar, våndas över världen – främlingsfientlighet, klimatkatastrof, kollektiv aningslöshet. Oron ligger som ett undertryck i de vardagliga motiv hon målar.

Karin bär på erfarenheter av att allt plötsligt kan spåra ur. Hennes ena syster fick aggressiv MS vid 18 års ålder, tappade en förmåga efter den andra och dog tio år senare. Karins bästa vän testade opium i Indien vilket utlöste en psykos som övergick i schizofreni – en resa Karin skulle följt med på om hon inte åkt till Marc i stället. Väninnan blev till slut mördad av sin pojkvän.

Karin kände överlevarens skuld. Själv fick hon cancer i halsen vid 25. Under operationen förstördes ena stämbandet och det tog tid för henne att lära sig tala igen. Och så de tre fina döttrarna, de kunde ha varit fyra. Karins andra graviditet slutade med ett dödfött barn, en flicka som fått navelsträngen om halsen.

– Hemma blev allt tyst. Alla tog omvägar runt oss. Marc och jag sörjde på så olika sätt och kunde inte mötas, berättade Karin i Sommar i P1 2011. Många år senare återvände alla känslorna med full kraft när hon hittade ett nyfött föl i hagen, strypt av stängseltråden.

–  Min förtvivlan saknade proportioner. Det var som om vårt döda barn kommit tillbaka.

En annan omskakande erfarenhet var när Sara, äldst av döttrarna, drabbades av ätstörning. Och att Karin, av alla, inte såg tecknen.

– Hon höll inte alls på med sprit och farliga saker som jag gjort. Hon var duktig i skolan, skrev i lokaltidningen och vann uppsatstävlingar. Vi var ju så glada över att allt gick så bra för henne. Jag ville absolut inte vara som min mamma så vi berömde och bejakade Sara för att ge henne självkänsla och förstod inte att det också kunde bli fel. Skapa prestationsångest.

Ropen på hjälp kan se så olika ut. Den duktiga dottern, livrädd att misslyckas, kämpade med bulimin under samma period som Karin gjort, åren mellan 15 och 22. Idag är Sara en etablerad filmare. Som ett av sin mors mest använda motiv riktade hon till slut sin egen kamera mot Karin, för att förstå henne bättre. Saras mest kända film är annars “För dig naken”, om hennes gudfar, konstnären Lars Lerin.

Efter allt som hänt är det inte konstigt att det vilar något vagt oroande över Karins scener. Allt kan gå sönder, när som helst. Konsten är Karins trygghet. När Östra Ämtervik stillnar på hösten återgår hon till ateljén och sina fasta vanor.

– Vintern kan aldrig bli för lång för mig.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top