• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Mamma fick rätt - nu är Peder och Lisen hela hästvärldens powerpar

    "Kolla vilken kille, han är något för dig" sa Lisens mamma som hävdar att det är hennes förtjänst att de blev ett par!

    Mamma fick rätt - nu är Peder och Lisen hela hästvärldens powerpar

    Det är en typisk senhöst i Skåne med regn i luften. Vackra Grevlundagården tronar stilla på höjden utanför Vitaby på Österlen, trygg på sin plats sedan 1700-talet. Utsikten är fantastisk med mjuka kullar, stora hagar och havet i blickfånget. Några gnäggande hästar hörs, men fotografen inser snabbt att här behövs inga medhavda stövlar. Allt är oklanderligt välskött, och om det nu var någon som trodde att slumpen var inblandad när det gäller att bli bäst i världen, så är det bara att glömma. För bakom svensk ridsports största framgångar på många år finns ett väl sammansvetsat äkta par som sakta och målmedvetet byggt upp en unikt framgångsrik rörelse. OS-guld, OS-silver, EM-brons och topprankningen som världens bästa ryttare var en otrolig milstolpe, men knappast en slutstation. 

     – Det är klart att det känns jättebra, men det är inte själva känslan "bäst i världen" som är det mest fantastiska, utan att det är ett bevis på att vi långsiktigt har jobbat rätt, säger Peder.

    Med "vi" menar han självklart Lisen Bratt Fredricson, också ett hästproffs ut i fingerspetsarna. Paret har varit gifta sedan 2001 och det märks under hela intervjun att de är oerhört samspelta och trygga med varandra. Det går nästan att se bilden framför sig, hur de växelvis lagt byggklossarna som tagit dem ända till toppen. Den djurälskande pojken som länge hatade att tävla, och hästtokiga flickan som hoppade av skolan i åttan, har tillsammans blivit ett äkta dreamteam i klass med, ja en sorts hästsportens Michelle och Barack Obama för den som vill. För som så ofta annars står det inte en ensam man på toppen, i det här fallet har han ett helt team bakom sig, där Lisen har huvudrollen.

     

    "Kan inte göra allt själv"

    – Visst är det viktigt att kunna rida bra, men lika viktigt är det att inse att du inte kan göra allting själv. Lisen håller i en miljon saker som gör att jag kan fokusera på mina hästar och mitt tävlande. Det hade aldrig gått utan Lisen, säger Peder, just som hon störtar in i det stora köket där brasan sprakar i den gamla bakugnen.  

    Lisen Bratt Fredricson och Peder Fredricson hemma på gården på Österlen. I oktober utsågs Peder till världens bästa ryttare.

    Lisen bokar in ridtider med telefonen i ena handen och tar en kopp kaffe med den andra. Peder å sin sida försöker få i sig en snabb lunch med köttbullar och spaghetti och (en hel del) ketchup, och ursäktar sig med att han behöver energi 

    inför sitt pass med sin digitala tränare.

      – Nu kommer ni rätt in i vår vardag, säger Lisen med ett skratt.

     Och med tre söner; Bill, 7, Hjalmar, 14, och Carsten, 17, är det sällan lugn och ro i köket. Drömmen om en storfamilj där dörrarna står öppna för många vänner är i hög grad verklighet. Farmor och farfar bor dessutom i gården bredvid och är självklara gäster.

    – Det är så jag är uppväxt, säger Peder. Jag tror knappt att vi åt en middag ensamma när jag var barn. Alla var välkomna.

    Lisen håller med.

    – Huset är stort, så här finns plats för många. Jag gillar när gästerna kan gå och komma lite som de vill. Allt behöver inte alltid vara så uppstyrt.

     

    Bill leker med medaljen

    Den avslappnade inställningen bekräftas också av att ingen oroar sig över att OS-medaljen i guld inte hänger kvar på sin plats.

    – Äsch, den har nog Bill tagit upp på sitt rum och lekt lite med, säger Lisen.

     

    Icakurirens reporter Anna Liljeberg intervjuade Peder och Lisen på vackra Grevlunda gård på Österlen.

    Det var i oktober som Peder Fredricson placerade sig högst upp på rankinglistan och därmed utsågs till världens bästa hoppare. Topplaceringen var en följd av ett framgångsrikt Tokyo-OS där Peder tog guld i hoppning och ett individuellt silver. Dessutom blev det ett EM-brons i september.

    Just dagen för vår intervju dök det också upp ett filmteam från FEI, det internationella ridsportförbundet, eftersom Peder dessutom har utsetts till världens bästa ryttare alla kategorier. 

    Så är det äntligen dags att slå sig till ro och bara njuta? 

    Nja, både ja och nej.  

    – Vi firade ordentligt när Peder kom högst på rankingen. Vi hann ju inte med det efter OS, eftersom det var nya tävlingar direkt efteråt, berättar Lisen.

    – Och nu när pressen är borta försöker jag faktiskt njuta lite, säger Peder. Det har känts som att bestiga världens högsta berg och jag har varit nära toppen några gånger, men alltid ramlat ner igen. Nu har jag nått hela vägen upp och kan sätta i flaggan!

    "Vi började med en häst och en praktikant för 20 år sedan... vi bytte hö mot ridlektioner och gjorde allting själva"

     

    Sagan om Peders häst All in eller "Allan" som stallskötarna döpt honom till, är välkänd vid det laget. Hur den till synes lilla och oansenliga valacken hade en sprängkraft och en hopptalang som blev en perfekt partner till Peder. Hur det magiska samspelet mellan de båda fick marken att lyfta i Tokyo när Peder red hem guldet efter en fruktansvärd rysare till omhoppning. Guldet var Sveriges första hoppguld på 97 år.

    All in är 15 år gammal och får snart hästpension i hagen, "hans belöning är att rulla sig i hö, det gillar han", men i stallet finns flera nya lovande hästar.

    Vi får hälsa både på det kanske största löftet, Jumper, ett ljust halvblod, och en ståtlig hingst som helt enkelt döpts till Luggen av sonen Bill.

    Det är fascinerande att se Luggen och Peder hoppa i ridhuset på nära håll. De läser av varandras rörelser perfekt, även om Luggen då och då sneglar ut mot det spännande stoet i hagen utanför.

    Det är nu över 20 år sedan Lisen och Peder flyttade till Grevlundagården. Då hade de varit ett par i sex år, de träffades för första gången 1995 när Peder arbetade som tränare på Hovstallet i Stockholm. I sina respektive sommarprogram i P1 har Peder berättat att han föll för "partytjejen med vackra och spännande ögon", medan Lisen kontrade med att Peder var en "snygg kille som körde runt i en trasig Volvo".

    – Mamma hävdar fortfarande att det är hennes förtjänst att vi blev tillsammans, säger Lisen.

     

    "Kolla vilken kille, han ser trevlig ut och har samma intresse, det är väl något för dig?"

     

    Mamma Madeleine hade nämligen hittat en bild på Peder i en hästtidning inför OS 1992. "Kolla vilken kille, han ser trevlig ut och har samma intresse, det är väl något för dig?", tyckte hon.

    Och mammor har ju alltid rätt.

    Idag har de nått många av sina mål, och nu gäller det att välja rätt väg framåt.

    – Det blir svårare och svårare att skala upp, det krävs mer arbete, mer tid, mer pengar, säger Lisen. Men samtidigt är vi så vana att växa organiskt. Vi började med en häst och en praktikant för 20 år sedan... vi bytte hö mot ridlektioner och gjorde allting själva.

    Idag finns 35 hästar på Grevlundagården och 14 anställda. Lisen driver dessutom framgångsrikt sin webshop "Get the gallop" som säljer häst- och hundtillbehör, men också inredning och smycken. 

    – Vi är fyra anställda och fördubblade vår omsättning i fjol, säger Lisen nöjt.

    Idag hinner hon inte vara ute och "scouta" hästar lika mycket som tidigare, men det var just en gång Lisens öga för talang som gjorde att paret kunde börja bygga sin dröm. Hennes superhäst Casablanca såldes för många miljoner kronor och det blev starten på deras nya hästliv. Nästa steg för paret är att ta ridsporten in i framtiden.  

    – Mycket i ridsporten görs därför att "det alltid har gjorts så". Jag vill vrida och vända lite på det och se vad som händer. Där vill vi leda utvecklingen, säger Peder.

     

    Tävlar utan skor

    Peders experiment har redan väckt uppmärksamhet i ridvärlden, som att låta hästen tävla utan skor. Eller att minska vikten på sadeln, ja till och med på sitt eget armbandsur. Att låta sin topphäst umgås i hagen med andra hästar är heller inte vanligt.

    – Bara för att man blir bäst i världen behöver man inte sluta utvecklas. Det vore ju tråkigt om enda vägen efter det här leder nedåt, säger Peder.

    Men både Peder och Lisen vet att det är viktigt att inte skynda för fort. Efter OS i Rio 2016 snurrade hjulen alltför snabbt. Vad Peder först trodde var en förkylning ledde till en total kollaps, en dag föll han ihop på golvet, oförmögen att röra sig. Panikångesten hade slagit till.

    – Jag var bortrest, men hörde i telefonen att Peder inte mådde bra, berättar Lisen. Jag bad Carsten kolla till honom och han hittade Peder på golvet i sovrummet.

    Medaljerna återfunna! Det var bara Bill, 7 år, som lånat dem lite för att leka.

    – Det var en nyttig erfarenhet, eller snarare konstig erfarenhet, säger Peder. Det var då vi insåg att vi måste jobba annorlunda och Lisen fick kliva in och ta över mycket av det jag gjort tidigare.

    Idag försöker de båda två boka in tomma timmar i kalendern. Tid att göra ingenting, att laga en god middag, att läsa en bok, eller i Peders fall hinna måla igen. Ta med varm choklad och gå i skogen med barnen. Att skapa tid för återhämtning har blivit livsviktigt.

    – Tyvärr går det inte så bra med det just nu, erkänner Peder.

    – Nej, jag skrev ju i lediga dagar i din kalender, inflikar Lisen, men nu hade du lagt in en tävling där...

     

    Vårt liv ett gemensamt bygge

    En vanlig vecka i familjen Fredricson är Peder ute och tävlar torsdag till söndag.

    Visst kan det låta tufft för Lisen att dra lasset själv på hemmaplan med barnen, men det är ett liv som passar dem båda, just nu.

    – Vårt liv är ett gemensamt bygge. Vissa perioder har Lisen varit framgångsrik och jag kört lastbil. Den här fasen varar inte för evigt, säger Peder.

    – Det är såklart tråkigt när du åker, men jag får också ett eget fokus när du är borta. Jag kan sitta och jobba i sju timmar i tystnad. Det är också ganska skönt, säger Lisen.

    Inget av barnen visade till en början något särskilt intresse för hästar. Äldste sonen Carsten går i gymnasiet och 14-årige Hjalmar är en stor talang i fotboll och spelar redan i A-laget som en av de yngsta i Sverige.

     

    Bill har ärvt hästintresset

    Men nu tycks det som att Bill (ja, han som lånade guldmedaljen…) har fastnat för sporten.

    –  Carsten är väldigt lik Lisen, han är öppen för olika saker och gillar affärer. Hjalmar är mer som jag, som kan bli lite nördig och väldigt driven på en grej. Och Bill, ja där får vi ju se vad som händer.

    Det är klart att det vore roligt om något av barnen följde i deras fotspår, men båda två vet också att utan passion för något så är det svårt att lyckas.

    – Det viktigaste är att barnen hittar något de brinner för, säger Peder. 

     Framtidens stora utmaning för familjen blir att hitta den perfekta balansen. För hur kan man fortsätta att ligga på topp och ändå vara en närvarande mamma och pappa, som hinner med att både kolla på barnens fotbollsträningar och vinna OS? Svaret är delegering och avlastning, fler armar och ben helt enkelt. För dygnet kommer aldrig att få mer än 24 timmar, hur gärna man än önskar.

    – Vi vet vart vi vill, vi har samma mål, men det gäller att hinna ha kul på vägen dit också, säger Peder och Lisen.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!