• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • ”Jag knöt inte an till min pappa”

    Hon har tagit över rodret på Advokatsamfundet och är en tydlig röst i debatter kring straff, gängkriminalitet och brott mot barn. Möt Mia Edwall Insulander, den sjungande advokaten. Längtar hon fortfarande efter att stå på scenen?

    ”Jag knöt inte an till min pappa”

     Det är en solig dag i Stockholm när Mia Edwall Insulander, 47, generalsekreterare för Advokatsamfundet, tar emot på sitt flotta kontor i Diplomatstaden på Östermalm.

    Mia känns sprudlande, nyfiken och glad, samtidigt som hon ger intryck av att vara mycket påläst, närvarande och fokuserad. Hon tog över rodret som generalsekreterare 2019, som efterträdare till Anne Ramberg som var den första kvinnan på posten. Mia fick rådet att fortsätta vara en stark röst i den rättspolitiska debatten. Det är något hon har anammat.

    – Advokaten har en mycket viktig roll i vårt samhälle. För den enskilda klienten men också för uppbyggandet och försvaret av rättsstaten, säger Mia och poängterar att utvecklingen i omvärlden visar hur rättsstaten snabbt kan nedmonteras.

     

    Lyssnar på jazz på jobbet

    Vi sitter vid det stora, runda träbordet, där det är framdukat kaffe och nyttiga kokosbollar. Mia berättar att det första hon gjorde när hon tog över kontoret var att installera en högtalare så att hon kunde lyssna på musik.

    Mia inte bara lyssnar på soul och jazz. Hon älskar också själv att sjunga. Hon har som ung sjungit i olika soul- och funkband och senare även i ett advokatband. Men sedan hon blev generalsekreterare är hon lite försiktig med det, "eftersom det inte får verka för oseriöst".

    Drömmen var absolut inte att följa i sin mammas, den välkända advokaten Lotta Insulander-Lindhs, fotspår och bli advokat.

    – Nej. Jag var helt säker på att jag skulle syssla med sång eller teater. Jag älskar att sjunga, det är min passion!

     

    Drömde om scenen

    Hon sökte scenskolan i Malmö och Stockholm, men kom inte in.

    – Det kändes som om mitt liv var förstört. Det var stort för mig just då. Men antagligen var jag ganska naiv. Det är så svårt att komma in på scenskolan. Men där och då blev jag varse… hur ska jag kunna försörja mig?  Tänk om jag inte kan det?

    Mia ställdes inför ett vägskäl i livet. Hon sökte till juristlinjen i Stockholm och där kom hon in.

    Efter sin juristexamen började Mia direkt att arbeta på sin mammas advokatbyrå 2001. Efter några år blev Mia advokat, delägare och tog så småningom över ledarskapet på byrån tillsammans med advokat Alexandra Lyckman. Som familjerättsadvokat arbetade Mia mycket med barn.

    – Barn är en utsatt grupp på så sätt att de inte för sin egen talan. När barns rättig­heter kränks på olika sätt kan jag bli väldigt arg och upprörd, säger hon.

    År 2006 ändrades reglerna kring hur vårdnaden av barn skulle delas så att det blev lättare för en förälder att få ensam vårdnad. Regeländringen innebar bland annat att bara om föräldrarna kunde samarbeta skulle de ha gemensam vårdnad. Men det innebar också ett ökat antal vårdnadstvister som slutade i domstol. 

    Det här tyckte Mia var sorgligt och tillsammans med kollegan Alexandra utbildade hon sig därför i medling i Tyskland. Istället för att bara företräda en förälder i en vårdnadstvist lärde de sig knep för att medla mellan dem båda. 

     – Det var inte alltid lätt med två människor som skrek på varandra. Men vi lyckades när båda upplevde att vi hade hittat en lösning som var lite dålig, men som de kunde leva med.

    Lyssna på barnen!

    – Vi vill gärna att barnen ska bo varannan vecka, men det är kanske inte alla barn som mår bra av det. Barnet har kanske inte en lika nära relation till sin mamma eller till sin pappa. Vågar kanske inte bli tröstad eller nattad. För mig blev det sådana kontraster mellan min mammas och styvpappas familj där jag var trygg i mig själv och kunde visa mig ledsen och sårbar mot min biologiska pappas hem, där det kändes lite stelt och jobbigt. Men som vuxen kan jag ju förstå hans perspektiv också. Han tyckte kanske inte att han fick chansen att lära känna mig ordentligt och så var det säkert. Men min känsla var ändå densamma.

    Förutom medling har Mia också tagit många barnsamtal genom åren och hon tycker alltid det är lika spännande att höra barnets perspektiv och sedan förmedla det till föräldrarna. I många länder har barnen en egen advokat i vårdnadstvister, men inte i Sverige, och det tycker hon är synd.

    – Att se barn fara illa är väldigt jobbigt och tar mycket energi, men jag hoppas att jag gjort någon skillnad för barn i mitt arbete.

     

    Läs hela artikeln i papperstidninhgen Icakuriren nr 37.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!