• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Mäns våld mot kvinnor: ”Det syns inte på utsidan vem som slår”

    Fem kvinnor har på kort tid mördats i Sverige, de misstänkta är män som de haft en nära relation med. Våldet har ökat under pandemin. Nu höjs röster från flera håll om att det växande problemet måste tas på betydligt större allvar.

    Var tredje vecka dödas en kvinna Sverige av en närstående man. För bara något decennium sedan beskrevs de här brotten som "familjetragedier", men idag börjar kunskapen komma ifatt verkligheten. Ansvaret för våldet ska ligga där det hör hemma – hos förövaren. Otydliga begrepp som "våld inom äktenskapet" har fått stryka på foten för det mer konkreta "mäns våld mot kvinnor". 

    Morden har tagit stor plats på den politiska agendan den senaste tiden. Centerledaren Annie Lööf var först ut bland politikerna att kräva krafttag. Därefter kallades jämställdhetsminister Märta Stenevi till partiledarsamtal. Och statsminister Stefan Löfven lovade att regeringen ska bjuda in organisationer och myndigheter för samtal. Parallellt har samtalen till Kvinnofridslinjen, Sveriges nationella stöd­telefon för våldsutsatta kvinnor, skjutit i höjden. När våldet uppmärksammas i samhället kan det leda till att fler kvinnor för första gången sätter ord på vad de har varit utsatta för. Fler blir också medvetna om att det finns hjälp att få, menar Åsa Witkowski, enhetschef vid Nationellt centrum för kvinnofrid. 

     

    Inget marginellt problem

    Men vilka män pratar vi om? Vilka är det som dödar och misshandlar kvinnor? ­Susanne Strand är docent i kriminologi vid Örebro universitet. Hennes viktigaste budskap är att mäns våld mot kvinnor inte är ett marginellt problem som bara angår en viss typ av män. De flesta män som misshandlar är inte avvikande, de lider heller inte av någon psykisk sjukdom. Och viktigast av allt: Det går oftast inte att i förväg säga vilka som kommer att misshandla sin partner. 

    – Det är ingenting som syns på utsidan, vi kan inte på förhand veta vem som kan komma att misshandla sin partner eller inte. Med det sagt: alla män är inte potentiella förövare. Med tanke på att var tredje kvinna i världen – Brås studier visar på var fjärde kvinna här i Sverige – har blivit utsatt för könsbaserat våld, så är det ju rimligt att tänka att det är rätt många män som slår. När man hör sig för så känner nästan alla en kvinna som någon gång har blivit utsatt för våld, men nästan ingen känner en man som har slagit. Och hur det går ihop kan man ju fundera över, säger Susanne Strand. 

    Hon delar in förövarna i två grupper. Dels familjevåldsförövarna, som i övrigt inte bryter mot lagen och där omgivningen har svårt att förstå att de skulle kunna vara misshandlare. Dels de som är generellt våldsamma och som i övrigt har en antisocial livsstil och som passar bättre in i den allmänna bilden av en person som misshandlar och slåss. 

    Männen kommer från alla samhällsskikt och kulturer. Men det som förenar dem är behovet av att kontrollera, att ha makt över en annan människa. Ännu en riskfaktor är en nedlåtande kvinnosyn. Det behöver inte alltid vara extremt uppenbart, utan det kan handla mer allmänt om synen på jämställdhet. Ofta har de män som slår sin partner ett kontrollerande beteende och försöker begränsa hennes kontakter med vänner och familj. Det finns ett starkt samband mellan ett kontrollerande beteende och fysiskt våld.

    De våldsamma relationerna börjar precis som de flesta and­ra relationer med förälskelse och kärlek. Så småningom förändras dock relationen. Till en början kan partnerns krav på kontroll framstå som både oskyldigt och ofarligt. Men i takt med tiden ökar hans krav och maktbehov. När vi tänker på våld i nära relation så är det gärna blåtiror, utslagna tänder och näsblod vi ser framför oss. Men våldet kan ta sig många olika uttryck, poängterar Susanne Strand. Det kan vara ekonomiskt, materiellt – men också sexuellt. Svårast att upptäcka är kanske det psykiska våldet. Det hörs inte, men det gör det inte mindre allvarligt. Psykiskt våld kan vara att utsättas för kränkningar, förödmjukelser och att ständigt vara den som får skulden. Det kan handla om rena hot, allt från stryk om hon inte gör som han säger till att det ska hända barnen något. 

    Är det så att män som misshandlar inte kan kontrollera sin aggressivitet? Att de slår i okontrollerat vredesmod? Jo, så kan det vara, enligt Susanne Strand. Det finns män som har förklarat sitt våld med att det svartnat för ögonen och att de inte minns något mer, men det gör inte att ansvaret förminskas. Men majoriteten kan faktiskt behärska sig, konstaterar hon. Männen väljer sina strider och misshandlar näst­an uteslutande när paret är ensamma, utan vittnen. 

    – Han är också medveten om hur mycket våld han ska använda. Och han väljer var han ska slå. Det finns män som medvetet slår sin partner på baksidan av låren och på ryggen för att det inte ska synas. Kvinnan kan bära en lätt sommarklänning, men ändå ha hela ryggen och benen fulla av blåmärken. Allt det här tyder på att mannen visst kan kontrollera sin aggressivitet. 

     

    "Inget invandringsproblem"

    Ett vanligt påstående är att invandrande män misshandlar kvinnor oftare än infödda svenskar. Det är ingenting som bekräftas i Susanne Strands forskning. 

    – Jag har visserligen gjort förhållandevis små undersökningar, men resultaten visar att en övervägande majoritet av mäns våld mot kvinnor begås av män som är födda i Sverige. Siffran brukar följa andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund. Att påstå att det här är ett problem som kommer med invandringen är att göra det alldeles för lätt för sig och att inte förstå vidden av problemet. 

    Att män som misshandlar kvinnor sett sin pappa slå mamma är en ofta använd förklaringsfaktor. 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!