• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Laga fantastisk mat - i naturen!

    Det handlar inte bara om att få napp. I flugfiskare Leif Millings värld är fiskelycka att vistas vid en forsande älv, göra upp eld och laga den egna fångsten på plats, gärna med nära vänner.

    Laga fantastisk mat - i naturen!

    En pinne, lite salt och glöd. Det är egentligen allt man behöver för att ge sig ut i naturen för att fiska och tillreda den egna fångsten på plats. I alla fall enligt Leif Milling, prisbelönt flugfiskare, fotograf och författare. För naturen själv kryddar måltiden allra bäst, menar han. 

    I Leif Millings nya bok, "Catch and cook – ingen vanlig kokbok", är just omgivningen och det goda sällskapet minst lika viktigt som måltiden i sig. Vid sidan av aptitretande enkla recept (ja, med fler ingredienser än bara salt!) bjuds på smakprov av de genuina stund­erna med nära vänner intill varma lägereldar vid fridfulla vattendrag. 

    Skulle du säga att det är ­godare att äta ute? 

    – Ja, det tror jag. Numera vet man att skogen, jorden och vattnet avger massor av dofter, och det är en kemi som vi påverkas av! Idag kan sånt där mätas, så något slags sanning ligger i det, funderar Leif Milling och fortsätter: 

    – Vad man upplever rent emotionellt tillsätter ju också smaker. Det är som att duka vackert! Det blir ju en bättre smakupplevelse om man duk­ar fint än om man bara slänger fram en kastrull. Det finns också en stolthet i att tillaga sitt byte – och man får en respekt för det man fångat. 

    Enligt Leif Milling har fiske­lycka inget att göra med att komma hem och visa upp sin fångst. I sin bok beskriver han att när det nappar uppstår ett slags rus, som när det slår till "masserar kroppens inre organ, ökar syreupptagningen, stimulerar blodcirkulationen och får hjärtat att slå snabbare". Han försöker beskriva känslan vidare: 

    Fiske och jakt i gener

    – Det är otroligt konstigt när det uppstår, känslan som kommer när man suttit en stund vid isen eller på fjället – och det plötsligt rycker till lite grann! Det krävs inte en stor fisk. Det här sitter i generna någonstans – man blir jägare då och då. Och känslan som uppstår när det sprattlar på linan, den går inte att hejda! 

    Leif Milling minns då han som 15-åring satt med sin vän Hans och tillredde sin egen nyfångade fisk.

    – Vi satt där med en pinne och lite glöd intill ån och upplevde det som en magisk ritual in i vuxenvärlden!

    I naturen är inget svårt

    Numera upplever Leif Milling dock att det bland flugfiskare – liksom i så många andra grupperingar i samhället – finns många som verkar behöva hävda sig, som tycker det är viktigt att vara utrustade med rätt grejer, fånga de största ­fiskarna. 

    – Plötsligt så ingår man i ett gäng där det blir jobbigt att leva. Förutom att prestera på jobbet måste man plötsligt vara en jävel på att fiska också! Nej, man behöver inte klä ut sig, behöver inte vara något annat. Den fanan vill jag hålla högt!

    Enligt Leif Milling handlar det snarare om att ta tillbaka förmågan att kunna umgås med självaste naturen.  

    – Vi vet ju alla hur dåliga vi är på att hantera vår planet. Men det finns ändå en grundkunskap långt inom oss i att vara kompis med naturen och jag vill hylla den livsstilen. Att i naturen kan man bara få vara – och där är det aldrig svårt eller krångligt.

    Det enkla är det rätta. Även när det gäller maten. Friluftspersonen Leif har inget till övers för dyra torrfoder i färdiga förpackningar. 

    – Visst, du kan ju ta med Varma koppen, eller köpa lite makaroner som i en skitsnygg förpackning kostar 80 kronor portionen. Men det är ju själva ceremonin som är grejen! 

    Förutom enbart salt, som man kommer långt med, tipsar Leif Milling istället om att helt enkelt bara ta med några potatisar som man skalar och tärnar snabbt och snudd på lika snabbt som pulvermos på påse får ett riktigt gott mos av. Men visst går det också att få till en riktigt läcker måltid ute i naturen.

    – Min goda vän Anders brukar ta med färdigskurna ingredienser till en fisksoppa. Lite morötter, purjolök, gul lök, buljongtärning – det kan du ha med nästan i fickan ju!

    Och ofta gör Leif en egen gravblandning och tar med på turen. En påse med blandade kryddor – socker, salt, vitpeppar och torkad dill – i någon deciliter, det räcker i en vecka. På fjällturen är det också ett bra sätt att bevara fisken. Själva ordet grava kommer från att man förr grävde gropar i jorden, klädde dem med granris, näver eller bark. Sist la man i lättsaltad fisk och täckte med ris och jord. Metoden gjorde att det inte krävdes så mycket av det dyra saltet. 

    – Temperaturen avgör hur snabbt det går att grava. Man filerar en mindre öring och snabbgravar direkt i en plastpåse i ryggsäcken. Det var faktiskt kocken Werner Vögeli som lärde mig det där när vi en gång var ute på Kungsleden och fotade för ett tv-program. 

     

    Lägerelden bäst

    Annars är "fjällwienerbröd" ett av Leifs favoritsnacks ute på fjället: 

    – En hård macka med kaviar och skivad vitlök, ojoj! Det äter vi ofta! 

    Stormköket är alltid praktiskt att ha med, det går ju också att använda som röklåda, tipsar han och skrattar nöjt en stund åt det faktum att stormköket blev årets julklapp 2020. 

    På sina fisketurer gör Leif Milling dock helst upp levande eld. Det är estetiskt, värmen och doften gör sitt till stämningen, menar han. Nyligen har han beställt en trefot med kittel. Den ska han ta med på nästa tur och hänga över eldstaden för att njuta av en läcker fiskgryta. 

    Laga Leifs mat - se recepten i Icakuriren nr 22/2021!

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!