• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Chefredaktör Åsa Holmström: "Tysk grammatik kan användas till mycket"

    Chefredaktör Åsa Holmström: "Tysk grammatik kan användas till mycket"

    Vilken helg det ska bli! Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som ska firas mest: Mors dag 30 maj, eller Fönsterrenoveringens dag 28 maj. Fönsterrenovering känns mest akut, men frågan är hur man firar det. Lämpligtvis genom att titta ut, eller kanske in, genom några fina fönster. Fast då måste de fixas först, ett streck i räkningen. Allt fixande brukar vara riskabelt för både mig och fönstren. Uråldrigt fönsterkitt brukar rasa, jag vingla på darriga stegar. Kan när som helst sluta i katastrof.

     

    Fönsterrenovering är ett riktigt obehagligt ämne, dumt att överhuvudtaget ta upp det. Nu har jag väckt min brors svåra renoveringsångest. Han kommer att cirkla kring det sommarhus vi ärvt, stirra, stöna, muttra; peta, pilla och lägga pannan i djupa veck. Jag simulerar snarkningar i solstolen, eller ett oerhört viktigt samtal från fjärran land. "Aber nein", ropar jag upphetsat, "aus bei mit nach seit von zu!" Brorsan stirrar misstänksamt.

     

    Vår stackars pappa ägnade sina bästa år åt fönsterrenovering och annan hopplös kamp mot tidens tand. Torpet (och pappa) blev bara äldre men aldrig klart, när de sista fönstren var kittade var det dags att börja om med de första. Hans livscykel gick runt runt det lilla sommarhuset, år efter år. Slipa, måla, kitta, slipa, måla… Ja, ni fattar. Var han lycklig? Förmodligen. Han visslade med munnen full av spikar, drog nöjt med fingrarna över trä och fogar. Inget blev färdigt, men han gjorde i alla fall en insats.

     

    Sen fick vi ungdomar ta över, vi hann knappt börja kitta förrän vi plötsligt blivit gamla och stela. Nu ska våra ungdomar snart ta över, de känns oroväckande gamla och stela redan vid dryga 20. Hur ska det gå? Ska huset rasa? Och kan de hålla sams? Hemligheten med att dela hus, förstår jag av reportaget längre fram, är att lägga sig på en låg ambitionsnivå och acceptera även en lat läggning. Perfektionism gör ju ingen lycklig. Vissa är skapta för arbete, andra för stillsam kontemplation. Eller har jag missuppfattat allt?

     

    Var och en bör ändå göra det den är bäst på. Så när brorsan kittat färdigt serverar jag ett stort glas vin och slänger något gott på grillen. I bästa fall kanske jag klipper gräset. I morgon, alltså.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!