VDn Carl blev Caroline: ”Jag ville vara kvinna fullt ut”

Det började med en försiktig undran från livskamraten Ylva en novemberkväll 2016: “Skulle det kunna vara så att du egentligen vill vara tjej?” Den gången slog den framgångsrike toppchefen Carl Farberger bestämt ifrån sig sin frus fråga. Det var väl klart att han inte ville vara kvinna. När hustrun tre månader senare ställde om samma fråga var svaret långt ifrån lika tvärsäkert. Under månaderna som gått hade Carl haft tid att fundera. Kanske fanns det trots allt visst fog för frågan, medgav han för sig själv.

– Det som hela tiden höll mig tillbaka från att leva ut min kvinnlighet var en känsla av att det skulle rasera hela mitt liv. Då kommer jag att bli utstött och mista min familj och socioekonomiska status, och det kommer jag inte att överleva, tänkte jag. Jag upplevde att allt som var viktigt för mig var villkorat av att jag var man. Därför kändes det som att min fru kastade ut en livlina till mig när hon ställde sin fråga, minns Caroline Farberger.

Utan knuffen från hustrun hade tillvaron kunnat se väldigt annorlunda ut.

– Kanske hade jag kommit ut vid det här laget, men det finns också ett högst realistiskt scenario att jag fortfarande hade suttit här som man.

I egenskap av vd för Ica Försäkring dök Carl Farberger emellanåt upp i medierna. Ingen anade att mannen med det korta bakåtslickade håret och den prydliga kostymen vantrivdes i sin kropp och ända sedan barndomen hade kämpat med en djup känsla av utanförskap. Att han på en avgörande punkt skilde sig från andra barn förstod Carl redan som sjuåring. Under en utklädningslek med två jämnåriga flickor uppmanades han att prova en spetsklänning. Klänningen satt som en smäck på hans kropp. Carl kände sig inte det minsta utklädd, tvärtom upplevde han ren och skär eufori.

– Jag hade svårt att kontrollera min förtjusning. Men samtidigt kändes det oerhört skamfyllt att ha en dragning till någonting som låg utanför mansnormen. 

Höga förväntningar

Familjen Farberger tillhörde den övre medelklassen. Carl kände tidigt att det akademiska arvet förpliktigade, liksom hans könstillhörighet.

– Könsnormerna var väldigt starka. Som pojke förväntades jag skaffa mig en bra utbildning, få ett välavlönat jobb och bli familjeförsörjare. Det ingick liksom i paketet.

I paketet ingick givetvis också att göra värnplikt. Den helmanliga uniformsmiljön blev en fristad från de förbjudna tankarna – tills kadettbalen kom och utlöste ett nytt “kvinnligt skov”.

– Jag blev så påverkad av alla fantastiska kreationer på balen. Eftersom jag var den som administrerade fotograferingen kunde jag få med mig kopior på bilderna. Jag sparade dem i ett kuvert som jag hade i en byrålåda på mitt studentrum. Ibland när jag kände mig lite låg tog jag fram bilderna. Jag njöt av synen av klänningarna. Fylld av skam förmanade jag mig själv: “Agera inte på den här känslan för då kommer det att gå dåligt för dig i livet.”

Överpresterande blev en flyktväg från det oönskade begäret som hela tiden var Carl i hasorna. I sin beslutsamhet att bli framgångsrik piskade han sig själv att parallellt läsa till civilingenjör och civilekonom. När båda examensbevisen var bärgade sökte han sig till det ansedda konsultbolaget McKinsey. Carl arbetade dag och natt, avancerade stadigt inom branschen och tjänade pengar som gräs. I sin iver att ligga i fas med “livsprotokollet” tog han det förhastade beslutet att gifta sig med en kvinnlig kollega trots att de rätta känslorna inte ville infinna sig. 

Beställde kvinnoplagg på nätet

Frun fick aldrig veta något om Carls livslånga kamp med sin könsidentitet. Så länge livet rullade på i hög hastighet lyckades tvivlen inte komma ikapp honom. Men när äktenskapet efter några år krackelerade uppstod ett tomrum där de skambelagda tankarna åter trängde sig in. Under de ensamma kvällarna i sin lilla skilsmässolya gav Carl ibland efter för det inre trycket och beställde något kvinnoplagg på nätet. Mixtrandet med kvinnokläder berodde på att han saknade en kvinna i sitt liv, intalade han sig. Så snart han träffade en ny partner skulle problemet vara ur världen.

Hans överoptimistiska teori såg till en början ut att stämma. Familjelivet med nya kärleken Ylva och de tre barnen som så småningom kom var länge befriat från de fruktade anfallen. Men i samband med att Carl 2016 bytte jobb gjorde de gamla välbekanta känslorna sitt återintåg.

– Plötsligt var jag bara tvungen att leva ut det här behovet jag hade. Det tog sig exempelvis uttryck i att jag rakade benen och här hemma hade på mig kläder som var lite tajtare än vad jag normalt skulle ha haft. Själv såg jag mitt agerande som isolerade företeelser. Jag vägrade inse vad det egentligen handlade om, men min fru tydde tecknen och hjälpte mig att komma ut inför mig själv.

Fortfarande i ovisshet om han var transvestit och kunde nöja sig med att då och då klä sig i kvinnliga kläder ­eller om han var transsexuell och behövde genomgå en könskorrigering ställde Carl sig i kö för en könsidentitetsutredning.

– På ett sätt hoppades jag att jag skulle komma fram till att jag var transvestit. Då skulle jag inte behöva göra några kroppsliga förändringar. Det skulle också innebära en betydligt mindre omställning för min omvärld jämfört med om jag skulle komma till insikt om att jag var transsexuell. 

 

Peruk och proffslagd makeup

Det enda sättet för Carl att klura ut i vilken skepnad han framöver ville möta världen var att experimentera med olika kvinnliga uttryck, inledningsvis inom hemmets trygga väggar. I juni 2017 var det dags att ta nästa steg. Iklädd en snäv kjol och med proffslagd makeup och en peruk av axellängd klev han ut i solskenet på Drottninggatan i Stockholm.

– Jag gick där och kände: Det är ju så här det ska vara! Äntligen var mitt inre och yttre i harmoni med varandra. Det var en känsla jag aldrig tidigare hade upplevt. För första gången i mitt liv behövde jag inte uppfylla en påtvingad mansnorm. Det var så otroligt befriande. Jag ville bara hålla fast vid den där dagen, utbrister Caroline med lycka i blicken.

Upplevelsen övertygade Carl om att han ville vara kvinna fullt ut och inte bara klä sig kvinnligt ibland.

– I samma ögonblick som jag insåg att jag var transsexuell förstod jag att jag måste leva som den jag är. Det andra ­alternativet, att inte ta insikten vidare i praktisk handling, fanns inte.  

Nu vidtog en gradvis komma ut-process som skulle komma att pågå i ett helt år. Carl började med att delge sina barn sitt beslut. Alla tre bemötte nyheten om att deras far hädanefter ville leva som kvinna med en axelryckning. När Carl undrade vad de ville kalla honom när han blev Caroline var deras omedelbara svar: “Pappa så klart!” Även föräldrar, syskon, släktingar och vänner mottog beskedet med lugn och acceptans. Skulle det bli på samma sätt inom Ica-koncernen som låg i framkant med sitt mångfaldsarbete? Det var inte Carl beredd att ta reda på riktigt än. Innan den stora majoriteten av hans medarbetare fick veta hur det låg till ville han ha kommit längre i sin transformation till Caroline. En stor del av fritiden upptogs av upprepade laserbehandlingar för att permanent avlägsna skäggväxt och regelbundna besök hos en logoped för att med träning få upp röstens tonläge. Under samma period gick Carl varje dag till jobbet i kavaj och slips.

– Jag kände mig verkligen utklädd. Nu när jag blivit medveten om att jag var kvinna ville jag också gå klädd som en kvinna. Det tog på krafterna att orka hålla fasaden uppe på jobbet i ett års tid.

 

Berättade på jobbet

Den 14 september 2018 var dagen D slutligen inne. Samma datum som Carl övergick till att på heltid leva som Caroline fick de 130 medarbetarna på Ica Försäkring träffa sin vd i dennes nya identitet. 

När Caroline, nervös för att slinta på de höga klackarna eller kladda ut den omsorgfullt lagda makeupen, gjorde entré på morgonmötet möttes hon av alkoholfri champagne, snittar och en blombukett. “Välkommen, Caroline” stod det på kortet.

– Jag har fått alltigenom positiva reaktioner på min könskorrigering. Inte en enda negativ kommentar har kommit mig till del. Kanske har det att göra med att jag tillhör en privilegierad kategori av transsexuella som åtnjuter hög socioekonomisk status, funderar hon.

Efter att det blivit allmänt känt att Ica Försäkrings vd bytt könsidentitet fick Caroline från många håll frågan om könskorrigeringen skulle komma att påverka hennes ledarskap. Varje gång svarade hon kategoriskt nej. 

– Men där hade jag fel. Som man fattade jag aldrig hur privilegierad jag var, men sedan jag började leva som kvinna har jag genomgått ett uppvaknande. Jag har blivit uppmärksammad på i hur hög utsträckning kvinnor tvingas göra våld på sig själva för att passa in i näringslivets strukturer som är utformade av män. Det har gått upp för mig att jag som manlig chef betedde mig mot ett exkluderande sätt mot kvinnor utan att själv vara medveten om det, medger hon.

Efter sitt sommarprat 2019 fick Caroline ett sms från en kvinnlig kollega som påtalade att hon haft svårt att göra sin röst hörd i Carls ledningsgrupp. Idag kan Caroline förstå varför.

– På den tiden inledde jag ofta mina möten med att säga min åsikt som chef, för att sedan vända blicken mot mina manliga kollegor som jag visste tänkte och tyckte precis som jag. Därefter vände jag mig mot kvinnan eller kvinnorna i rummet och frågade om det fanns fler synpunkter. När jag inte hörde något tolkade jag det i min enfald som att det inte fanns några avvikande åsikter. Idag inser jag styrkan i att inkludera alla i samtalet. På mina ledarmöten går jag numera alltid varvet runt så att samtliga får komma till tals. Jag är noga med att alla har fått säga sin mening innan jag fattar mitt beslut.

Carl upphörde att existera

I samma stund som Caroline Elisabet Farberger registrerades i folkbokföringen upphörde Carl Farberger att existera. Men fortfarande finns Carls avtryck kvar, inte minst i form av fotografier.

– Många transpersoner vill inte bli påminda om sin gamla identitet, men själv har jag inget som helst problem att umgås med mitt förflutna. Det är ju en del av min historia. Framför allt vill jag inte ta bort alla minnen som mina anhöriga har av mig, förklarar Caroline.

I sin bok, “Jag, Caroline”, konstaterar Caroline att skilsmässotalen bland par där den ena parten börjar experimentera med sitt könsuttryck är förskräckande höga. Att hennes eget äktenskap överlevt den omvälvande förändringen tror hon beror på flera faktorer.

– Min och Ylvas kärlek är stark, och det finns en stor öppenhet mellan oss. På senare år har vi utvecklat en förmåga att även kunna prata om svåra saker. Dessutom har vi båda en genuin vilja att finna lösningar för att tillmötesgå den andras behov och ge varandra livslycka.  

Efter könskorrigeringen befarade Caroline att hon till följd av sin bakgrund skulle placeras in i en egen kategori och hamna i ett nytt utanförskap, men så har det inte blivit.

– Det mest överraskande är att jag av andra kvinnor har blivit inkluderad som en i gänget. Mitt kvinnliga umgänge är nu för tiden väldigt stort. Den öppenhjärtiga atmosfär som ofta uppstår i sammanhang med enbart kvinnor känns mer autentisk för mig än när jag som Carl umgicks i manliga sammanhang. 

Där rådde det som regel en avsevärt hårdare jargong som i mångt och mycket gick ut på att man skulle mäta sig med varandra. Nu kan jag vika ihop tumstocken, lägga den i byrålådan och bara vara mig själv.

Caroline om vad kön och identitet står för:

Könsidentitet är inte något man väljer

– Könsidentiteten är hårdkodad i huvudet när man föds. Det är inte fråga om att välja. Själv tilldelades jag könet pojke vid födseln baserat på min anatomi. Även om jag under många år trodde att jag tillhörde det manliga könet och levde som man var jag hela tiden kvinna i min könsidentitet fastän jag inte själv förstod det.

Könskorrigering är inte detsamma som att byta kön

– Det handlar istället om att korrigera kroppen och sitt sociala uttryck så att det stämmer överens med det kön man tillhör. Man rättar helt enkelt till det som blev fel vid födseln.

Det existerar inte bara två kön

– De flesta är antingen man eller kvinna men det finns en skala däremellan. Om du är osäker på en persons könstillhörighet är det bästa att fråga personen själv vilket pronomen (han, hon eller hen) du ska använda när du tilltalar vederbörande.