Prick år 1900 föddes en liten pojke i Belarus av judiska föräldrar. Han landade med ett envist skrik i det nya seklet och skulle senare axla en alldeles speciell uppgift. Fast det visste han inte då. Raphael Lemkin var först en vanlig busig och obekymrad grabb, men ganska snabbt blev han tyngd och bestört över saker han lärde sig i skolan. Varför kastade romarna de kristna till lejonen? Hur kunde armenierna slaktas utan att någon fick stå till svars? Varför förföljde och mördade människor varandra utan egentlig orsak? Tankarna lämnade honom ingen ro, frågorna fyllde hans lilla huvud.
Raphael läste, grubblade och blev så småningom verksam som jurist och åklagare i Polen. Han började officiellt ifrågasätta hur det kunde vara tillåtet att demonisera hela grupper av människor. Att massakrer av folkslag inte räknades som ett brott. Frågan var märkligt nog inte okontroversiell.
När nazisterna invaderade Polen 1939 skadades Raphael och han tvingades fly. Sverige hade då satt stopp för judar som sökte en fristad, men tack vare sina juridiska kontakter lyckades han ändå få en tillfällig tillflyktsort här. Kvar i Polen var hans familj, och de allra flesta utplånades i Förintelsen. Så småningom tvingades Raphael ändå lämna Sverige och flydde vidare till USA där han kämpade vidare för att uppmärksamma brott mot mänskligheten. Han myntade det numera juridiska begreppet folkmord som kom att förändra synen på människovärdet.
Så, äntligen: 1948, efter krigets fasor och avslöjandet av nazisternas grymma försök att utrota judar, romer, handikappade, sjuka och homosexuella så tog FN ställning. Begreppet folkmord antogs i en resolution och nazisterna kunde börja ställas till svars för sina handlingar. Livet gick vidare och snart hade världen glömt Raphael Lemkin. År 1959 dog han ensam på en busshållplats i New York, på väg till ett bokförlag med sin precis färdigskrivna självbiografi hårt tryckt mot det hjärta som nu gav upp.
Det var den sanna historien om lille Raphael som växte upp och kämpade för alla människors rätt att finnas. Idag är det nästan ingen som minns honom, det han stred för i hela sitt liv och att han myntade ordet som förändrade världen.
