1. 2015 års mest sålda bok i Sverige var boken Lär dig leva. Varför blev den en sådan framgång?
Mats: Av många olika anledningar. Lär dig leva var skriven på ett enkelt och personligt sätt och vi tror att läsarna lätt kunde känna igen sig.
Susan: Kanske satte vi ord på det många ville prata om men inte hade någon att göra det med. Vi får fortfarande mejl om hur vår bok inspirerar människor över hela världen, det är svårt att på riktigt förstå det.
2. Nu kommer uppföljaren Lär dig leva nu. Vad handlar den om?
Mats: Lär dig leva nu består av 24 berättelser ur livet och handlar om väldigt allmänmänskliga ämnen. Varje kapitel består av en berättelse, våra personliga reflektioner och så tips och råd till läsaren. Den här gången är vi och berättelserna ännu mer personliga, och vi hoppas att läsaren ska beröras och hitta inspiration till att göra det bästa av sitt liv.
Susan: Exempel på ämnen som vi tar upp är sorg, kommunikation, stress, konflikt, sömn och hur uppväxten sätter spår. Vi ville skriva om sånt som det kanske inte är så vanligt att vi pratar så mycket med varandra om. Och vi vill verkligen peppa andra att skapa det liv de vill ha. Att våga göra det man vill. Men vi vill också uppmana till att vi behöver ta hand om varandra mer och vara mer lyhörda för varandras behov och önskningar.
3 Nästan var femte svensk säger sig ha nedsatt psykiskt välbefinnande och ungefär en miljon svenskar äter antidepressiv medicin – fler än någonsin. Varför?
Susan: Det här är ju en tiotusenkronorsfråga. Det är svårt att svara på eftersom det finns så många olika orsaker till det. En tonåring som mår dåligt och en ensamstående mamma som mår dåligt har förmodligen helt olika orsaker till att de gör det. Men generellt handlar det om låg självkänsla, höga krav, brist på hjälp från omgivningen, för höga förväntningar men också för låga tankar om sig själv och sin förmåga att hantera vardagen och andra människor.
Mats: Jag tror att oro och ångest har ökat i samhället på grund av att människor inte riktigt kan hantera sociala medier. Många jämför sig med det de ser och tycker att alla andra lever så mycket mer fantastiska liv än de själva. Vi behöver börja prata mer med varandra om svåra saker. Problemet är att vi är så rädda för att visa oss svaga och sårbara, vi tror inte att vi kommer att bli omtyckta om vi gör det. Men egentligen tror jag att det är tvärtom! Alla kan känna igen sig i sårbarhet och i att vara svag.
Susan: Vi har aldrig upplevt att det varit negativt att vara öppen om oss själva. Det skapar ett avstånd mellan människor när vi inte kan känna igen oss i varandra. Vi behöver förstå att alla människor – alla – har bra dagar och dåliga dagar, alla har sina problem – även de som till synes inte verkar ha några. Vi behöver träna oss på att vara mer nöjda med det som är och sker just nu.
Om vi hela tiden strävar efter något annat än det vi har och är i för stunden, kommer vi aldrig att bli tillfreds och nöjda. Förnöjsamhet är ett fint och bra ord.
4. I nya boken beskriver Mats hur han slutade med psykofarmaka. Hur gick det till?
Mats: Jag försökte trappa ner på mina antidepressiva tabletter och klarade det i några månader, men det fungerade inte och efter en tid började jag faktiskt att ta dem igen.
5. Hur har era respektive uppväxter format och påverkat er?
Susan: Väldigt olika. Vi får ständigt nya aha-upplevelser. Våra pappor har varit ganska lika mot oss så där kan vi känna igen oss i varandras upplevelser, men så har vi formats väldigt olika av att Mats var minstingen i familjen och jag var ensambarn fram till 13 års ålder. Jag har nog utvecklats till att klara mig själv ganska mycket medan Mats blivit omhändertagen på ett helt annat sätt.
Mats: Ja, min mamma var alltid så rädd att något skulle hända mig och det präglade mig mer än vad jag förstått. Jag har varit ganska rädd för mycket och det skapade oro hos mig.
6. Och hur har ni påverkats av den senaste tidens framgångar?
Mats: Inte mer än att vi kunnat skaffa oss den bostad vi länge önskat oss på norra Öland – vårt paradis. Att bo som vi gör och arbeta hemifrån gör att vi nog inte märker av de eventuella effekterna av framgångarna. Vi jobbar på som vanligt med det vi älskar att göra – och det är väl en del av framgången – att vi är otroligt tacksamma för att vi kan göra det.
7. Slutligen. Ett av era budskap är att lära sig sätta gränser. Har ni själva blivit bättre på att säga nej?
Susan: Ja, jag vill gärna tro det. Men vi är som alla andra: ibland är det lätt och ibland är det extremt svårt, det beror på vad det handlar om. Jag tycker att det blir lättare ju äldre jag blir.
Mats: Jag tycker absolut att jag har blivit bättre. Jag har tränat mycket på att stå upp för mig själv och mitt eget värde.
