• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Författaren Ulrika Ewerman om systerns kärlekstragedi

    Det unga kärleksparet skildes åt av döden men förenades i ­evigheten. Ulrika Ewerman fick aldrig träffa sin storasyster men händelsen präglade hela hennes liv. Nu har hon skrivit en roman om parets korta men intensiva liv, ­Monica Magnus 1966.

    Författaren Ulrika Ewerman om systerns kärlekstragedi

    Ulrika kom till världen två år efter att hennes storasyster Monica, endast 16 år gammal, dog i Turkiet dit hon rymt för att få vara tillsammans med pojkvännen Magnus och för att närvara vid goda vänners bröllop. Deras relation motarbetades och ogillades av hennes familj, dels för att han var åtta år äldre, dels för att Magnus kanske inte alltid höll sig på rätt sida om lagen.

    –Vi hade ett foto på Monica hemma, men jag kände tidigt att min syster inte var något som man talade om hos oss. I vuxen ålder frågade jag min storebror Anders, som är 13 år äldre än jag. Men han hade förträngt och mindes inget.

    Då föddes tanken att ta reda på vad som hade hänt och sammanfatta det i en bok. Ulrika ville förstå sin familjs historia, ge sin bror hans syskon tillbaka och själv ta reda på: Vem var min storasyster?

    Hon har spenderat hundratals timmar med att intervjua personer som kände Monica och Magnus. Tagit del av de dokument som finns. Men också skarvat i berättelsen, broderat ut – det är ju en roman trots allt.

    Grymma öden

    Det är en klassisk kärlekshistoria om en himlastormande romans där de två älskande går grymma öden till mötes.

    Monica dör i sviterna efter en trafikolycka när motorcykeln som hon och Magnus färdas på tvingas väja för en långtradare och hamnar i diket. Magnus sörjer och anklagar sig själv för det som hände. Kan inte, vill inte leva utan sin själsfrände Monica. Får via en "vän" tag på en pistol och avslutar några månader senare sitt liv hemma i Uppsala.

    Familjerna enades om att de älskande två skulle få tillbringa evigheten tillsammans, sida vid sida på kyrkogården. De är begravda i samma grav med den enkla inskriptionen Monica Magnus 1966.

    – Min syster Monica var en särling. Mycket äldre än sin ålder. Smart, duktig i skolan och vacker, såg lite ut som den franska filmstjärnan Brigitte Bardot. Hennes relation med Magnus var stark och jämbördig. De älskade varandra mer än livet. Det var ingen tonårsflirt, utan handlade om djup kärlek.

    Med sin äventyrliga livsstil fanns drag av "farlig kille" hos Magnus, funderar Ulrika ­vidare.
    Tecknen fanns tidigt, konstaterar hans pappa Lars, i boken. Magnus klättrade som barn högre i kastanjeträdet ute på gården än sina bröder, lät en obetald klubba eller två slinka ner i fickan när ingen såg i godisbutiken. Hade en egen uppfattning om moral och gick sin egen väg i livet.

    Den brådmogna Monica föll för den åtta år äldre,
    spännande Magnus.

    Spännande kille

    I romanen beskrivs att han åkte fast för fortkörning, skaffade pengar genom att göra inbrott och sälja starksprit. Men också tjänade en slant på rätt sida av lagen genom att göra resereportage på motorcykel för en mc-tidning.

    Liksom att han var skärpt, men hade svårt att sitta still i skolan och i vuxen ålder periodvis plågades av psykisk ohälsa med stora humörsvängningar.

    Kunde ena stunden vara upprymd och manisk för att sedan ramla ner i ett svart hål som ibland krävde sjukhusvård. Andra gånger drog han sig bara undan, svarade inte i telefonen, ville inte umgås, ens med Monica. Bara för att veckor senare dyka upp på hennes gård, kasta en sten mot fönstret och vilja ta med henne på en sväng med motorcykeln.

    –Magnus var en spännande kille: snyggast i Uppsala, hängde på rätt ställen, var ledare för en mc-klubb. En person som syntes och hade en enorm karisma. En "magnet" som andra drogs till. Min syster var bara 14 när de träffades, men Magnus som var åtta år äldre, föll för henne, beskriver Ulrika och fortsätter:

    – Magnus har vuxit fram genom andras berättelser och minnesbilder. Jag tänker att han var en fantastisk människa, fascinerande och stark, och någon som gjorde djupa avtryck hos många. Jag har försökt att skildra honom kärleksfullt. Min syster älskade honom djupt.

    Magnus pappa tyckte att Monica var för ung för sonen, samtidigt som han aldrig sett Magnus så lycklig som han var i hennes sällskap. Det fullkomligt sken om honom.

    Magnus funderade på att börja leva ett lugnare liv och börja studera, bli akademiker och intressera sig för matematiska bevis i tillvaron.

    Monica såg en framtid på Konstfack och inom silversmide.

    Förutom kärleksskildringen lösgör sig en annan berättelse parallellt, nämligen en dysfunktionell relation mellan mor och dotter som drar åt olika håll och sårar varandra på vägen genom att vara oförsonliga.

    Svårstyrd tonåring

    – Det mamma såg framför sig var att Monica i ung ålder skulle få barn, med någon som hon uppfattade som en förskräcklig människa, och hoppa av skolan.

    Monica var, som Ulrika uppfattar det, en svårstyrd tonåring som vägrade att foga sig och inte kom hem när hon skulle. Hon gick över gränser och utmanade.

    – Monica och Magnus delade en stor kärlekshistoria som slutade jäkligt olyckligt och som har gett svallvågor som fortfarande pågår i våra liv, men det som skedde är ingens fel, säger Ulrika.

    – En sak som jag verkligen önskar är att jag hade pratat med mamma när hon levde. Jag ångrar att jag inte gjorde det.

    Föräldrarna är nu sedan många år döda båda två. Ulrika håller minnet av såväl dem som sin syster levande.

    – Det hade varit fantastiskt att få lära känna henne. Det är synd att hon inte finns. Sam­tidigt finns jag för att hon dog. Jag var ett älskat barn när jag väl kom men kallades för "plåstret" av släkten, för att jag var ett förband över såret efter Monica.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!