• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Professorn Göran Lundborg om vikten av att använda sina händer

    Timmar vid tangentbordet ger uttråkade händer. Unga får allt mindre träning i finmotorik. Handkirurgen Göran Lundborg oroar sig för att vi är på väg att förlora handens viktiga förmågor i den digitala eran.

    Professorn Göran Lundborg om vikten av att använda sina händer

    Ta en titt i en gammal anteckningsbok, om du har en. Visst minns du när du skrev det som står där? Var du befann dig. Sammanhanget kring de få ord som valts ut av dig – och nedtecknats av din hand.

    Göran Lundborg, professor emeritus i handkirurgi vid Lunds universitet, konstaterar i sin bok Handen i den digitala världen att handens avtryck i hjärnan är mycket stort. Inte minst kopplat till minnet.

    – Händernas verksamhet, inte minst de känselintryck som når hjärnan i samband med att händerna gör något, aktiverar stora delar av hjärnan. Aktivitet spills över också i de limbiska systemen, där vi har våra centra för lust, välbehag och kreativitet, säger ­Göran Lundborg.

    Det innebär i korthet att stora delar av hjärnans motoriska och sensoriska delar aktiveras när du gör något med händerna.

    Kopplingen mellan hand och hjärna är stark, men så har den också utvecklats över mycket lång tid.
    Redan på förmänniskan Lucys tid för 3,2 miljoner år sedan hade våra händer fina förmågor, vilket har haft stor betydelse för hur våra hjärnor har utvecklats. Vi har greppat, känt, skapat och lärt oss via just våra händer.

    Fingrar behöver träna

    Göran Lundborgs frågeställning i boken kretsar kring vad som händer med handens intelligens och våra förmågor om vi fortsätter att digitalisera, utan att samtidigt sträva efter balans i fråga om händernas behov och möjligheter. Ingen har svar, förstås. Inte heller Göran Lundborg. Men frågan uppmärksammar hjärnans förmåga att förändras efter hur vi lever och vad vi fysiskt gör.

    Finmotoriken påverkas

    Ett uttryck som återkommer i boken är "handens intelligens". Nu är det inte själva handen som är intelligent, författaren syftar egentligen på den starka representation handen har i hjärnan.

    – Ett visst antal hjärnceller är avsatta för känsel och finmotorik i händerna. Du känner exempelvis omedelbart om du har ett eller två blad från tidningen mellan fingertopparna. Den typen av känsel är träningsberoende. Men använder du inte händerna så använder du färre av dessa hjärnceller. Handens representation i hjärnan blir då mindre och såväl finmotorik som känsel kan påverkas negativt, säger Göran Lundborg.

    Handen är exceptionell, enligt Göran Lundborg. Den är både ett finmotoriskt verktyg och ett känsligt sinnesorgan (ja, faktiskt), som genom kreativa aktiviteter får möjlighet att spela upp hela sin ­repertoar.
    I boken skriver han: "Handen längtar efter sin evolutionärt naturliga funktion, handen hungrar efter aktivitet – handens aktiviteter skänker därför naturlig tillfreds­ställelse".

    Känsla av välbehag

    Den känsla av välbehag som vi kan få när vi använder händerna på ett sätt som tar vara på dessa egenskaper är ett kvitto på handens betydelse. Det skapar en fysiologisk och psykologisk balans inom oss, menar Göran Lundborg.

    I Handen i den digitala världen får vi veta mer om sådant vi anat, men kanske inte reflekterat över. Som exempelvis att en penna istället för ett tangentbord för att ta anteckningar är ett idiotsäkert sätt att minnas mer och fokusera bättre.

    Men varför då?

    Jo, så här: Vi ser handen föra pennan, vi ser spetsen bilda bokstäver på ett papper. Texten kommer ut som en förlängning av handen. Och det går ganska sakta, så att vi hinner redigera och kanske omformulera meningarna. Skriva med egna ord. När vi skriver på tangentbordet kommer texten upp på en tvådimensionell skärm, skild från handens aktivitet. Och det går så snabbt att vi inte hinner reflektera under tiden vi skriver.

    För att sammanfatta: Hjärnan är mer aktiv tillsammans med en penna. När pennan förs över ett papper handlar det inte bara om en finmotorisk aktivitet, utan också om ett inåtgående flöde av känselimpulser. Det finns flera studier som visar att det är sämre för minnet att ta föreläsningsanteckningar på dator än att skriva för hand.

    Problem med finmotorik

    Göran Lundborg föreläser bland annat inom skolan. Flera lärare som han träffat vittnar om att elever ofta har problem med finmotoriken. Många har svårt att sy sömmar, känna kvaliteten på ett papper eller klippa med en sax. "Fingerblindhet" kallar de detta. Det är ett uttryck för försämrad förmåga i den finaste delen av vår känsel.

    Utan att ha invändningar mot digitalisering i sig gör Göran Lundborg klart att han är oroad. Barn behöver interagera med omvärlden rent fysiskt och hålla sina händer i arbete – de behöver träna på att sammanfoga, klistra, måla, undersöka och att träna både finmotorik och grovmotorik. Händerna är gjorda för att skapa, gripa och känna.

    I en intervju med Slöjdlärarportalen, ett nätverk för Sveriges slöjdlärare, säger Göran Lundborg att grundläggande materialkännedom och hantverkskunskaper är av fundamental betydelse i ett hållbart samhälle.

    – Det är mycket konstigt att det inte talas mer i offentligheten om att vi behöver balans mellan handens och datorns aktiviteter. Ska till och med förskolebarnen undervisas digitalt utan att vi samtidigt diskuterar betydelsen av slöjd och bild i skolan? Här skulle debatten behöva nyanseras, säger han.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!