I boken Love – en roman om Greta Garbo får vi följa skådespelerskan under hennes första tid i Hollywood. Det är en skönlitterär bok som hämtar inspiration från verkligheten. När befintlig dokumentation inte har räckt till så har författarna fyllt i med fantasi och egen analys.
Från Greta Gustafsson till Greta Garbo
Greta Lovisa Gustafsson föddes den 18 september 1905 i en lägenhet på två rum och kök på Blekingegatan på Södermalm i Stockholm. Pappa Karl Alfred var renhållningsarbetare, och mamma Anna arbetade på fabrik på dagarna och sydde kläder på beställning på kvällarna. I familjen fanns också Gretas två äldre syskon – Sven och Alma.
Greta var bara 14 år då hon började jobba som tvålflicka på en raksalong på Södermalm. I samma veva dog hennes pappa, 48 år gammal, och kravet på att Greta skulle bidra till försörjningen ökade.
Greta fick sin första fasta anställning på varuhuset PUB. Här fick hon visa damhattar i varuhusets katalog och medverka i en reklamfilm. Det ledde till den första riktiga filmrollen i stumfilmen Luffar-Petter, och som 17-åring antogs Greta vid Dramatens elevskola.
Man brukar säga att det var regissören Mauritz Stiller som upptäckte Greta Garbo. Det var också han som gav henne namnet Greta Garbo. Han blev tipsad om henne av chefen för Dramatens elevskola och han gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga. Och det var han som tog med henne till USA.
Greta Garbo räknas som en av 1920- och 1930-talets allra största stjärnor och är fortfarande kanske världens mest kända svenska. Hon gjorde filmer som Anna Karenina, Kameliadamen och Mata Hari. Hon nominerades till fyra Oscar och var den rikaste kvinnan i USA som själv tjänat ihop sin förmögenhet.
På toppen av sin berömmelse drog hon sig tillbaka från offentligheten. Hon avslutade sin karriär vid 36 års ålder efter att filmen Tvillingarna blivit ett publikfiasko. Därefter levde hon ett tillbakadraget liv. Hon gick inte på filmpremiärer, svarade inte på beundrarbrev, gav inte intervjuer och skrev i princip aldrig autografer.
Greta Garbo dog 1990. Hon är begravd på Skogskyrkogården i södra Stockholm.
– Romanen är vår tolkning av Greta Garbo, den bild som har trätt fram när vi har läst allt och sedan glömt allt. Berättelsen följer i stort den verkliga händelseutvecklingen men vi har låtit fantasin flöda fritt inom de ramarna. Det är en roman om kärlek, beroende och om att hitta sitt konstnärliga uttryck och sig själv, säger Kerstin Gezelius.
Att skildra Greta Garbo är lika med att lägga ett pussel, menar författarduon Kerstin Gezelius, som är journalist och manusförfattare, och Alexander Onofri, som är regissör.
– Genom att bara läsa biografier får man inget svar på vem Greta Garbo var. Biografierna säger egentligen inte särskilt mycket om henne. Greta gav ju i princip inga intervjuer, hon var rädd för journalister, så biografierna vilar på rykten och knapphändig andrahandsinformation. Det måste till inlevelse för att komplettera bilden. Vi har försökt vara dem trogna som människor, säger Kerstin.
Kärlek över Atlanten
Boken inleds med en het kärleksscen i en hytt på ett fartyg över Atlanten. Det är tidigt 1920-tal och den hyllade stjärnregissören Mauritz Stiller har tillsammans med de unga skådespelarna Eskil och Greta klivit ombord på Atlantkryssaren. Målet är New York. Trion slår ihjäl tiden ombord genom att repetera olika scener.
– Mauritz Stillers uppdrag i USA är att försöka bryta ett kontrakt med några amerikanska producenter. Det går dock inte enligt plan och den lite udda trion hamnar så småningom i Los Angeles, säger Alexander.
Motvilligt tvingas de arbeta för den – på den tiden nybildade, men numera klassiska – filmstudion MGM (Metro-Goldwyn-Mayer Inc). Det är en stor omställning för stjärnregissören Mauritz Stiller som är van vid att sätta ramarna. Han brukar välja och vraka bland manus och vill ha stort inflytande över såväl rolltolkning som regi, men på MGM är det producenterna som styr. Paret får inte längre jobba tillsammans och snart får Mauritz Stiller sparken som regissör. Filmbolaget var desto mer intresserat av Greta Garbo. Hollywood fullkomligt älskar den nordiskt svala och lite mystiska svenskan.
Författarduon har haft de mytomspunna figurerna i bakhuvudet i flera decennier. För snart tjugo år sedan, då de två flygplanen störtade in i World Trade Center, befann sig Kerstin och Alexander på Manhattan för att göra research till en film om Greta Garbo. Terrorattackerna vände upp och ner på det mesta och världen gick in i en lågkonjunktur.
Inspiration av tidsandan
Men femton år senare väcktes allt till liv igen när paret kom till Los Angeles. Här fanns spår av Greta Garbo och stumfilmseran överallt och det var då de bestämde sig för att omvandla allt de sett och läst och sina egna fantasier till en roman, inspirerad av tidsandans fart och charm.
Motorn i boken är ett hittills ouppmärksammat kärleksbrev där Mauritz Stiller friar till Greta Garbo. Han skriver att om hon avböjer så vill han aldrig mer ha med henne att göra. Kort efter att brevet har skickats så dör han, år 1928.
– Brevet har varit väldigt centralt för oss. Visst är det fascinerande?! Mauritz Stiller var ju en av Europas största regissörer. Han var öppet homosexuell och brukade omge sig med unga älskare. Och nu får vi reda på att bland det sista han gör i livet är att fria till Greta Garbo. Det vänder ju upp och ner på allting, säger Alexander.
Oslipad diamant
Mauritz Stiller såg någonting i den oslipade diamanten Greta Gustafsson som han länge letat efter: en skådespelerska som skulle kunna bli en stjärna världen aldrig tidigare skådat. Men att han själv hade ett intresse för den unga skönheten är något nytt. Boken kretsar mycket kring deras speciella och lite mystiska relation.
– Allt tyder på att kärleken var besvarad och att Greta Garbo var djupt förälskad i Mauritz Stiller. När han dog så dog också något i Greta Garbo, säger Alexander.
Greta Garbo lyckades gå hem hos båda könen, konstaterar han.
– Hon var både en queerikon och älskades av heterosexuella kvinnor och män. Det är ganska ovanligt, de flesta brukar tvingas välja spår.
Symmetriskt ansikte
Också Greta Garbos androgyna klädstil fick mycket uppmärksamhet. Med sina herrkläder stod hon för ett nytt mode. Och hennes klassiska ansikte – med de omtalade två symmetriska ansiktshalvorna – väckte förstås uppmärksamhet. Inte minst de perfekt formade ögonbrynen och de svepande ögonfransarna.
– När Greta Garbo kom till USA så dominerades modebilden av små, magra kvinnor med mörkt läppstift. Och så kom hon – lång, robust och bredaxlad. En solbränd, svensk blondin. Hon gjorde enorma avtryck och fick en uppmärksamhet som knappt kan mäta sig med något annat.Det talades om Garboeffekten. Halva Hollywood gick runt med exakt likadant plockade ögonbryn, säger Kerstin.
Men författarparet vill revidera bilden av den skygga Greta. Hon som gömde sig bakom en sidensjal och överdimensionerade solglasögon.
– Greta Garbo hade en ohygglig effekt på människor. Hon satte allt omkring sig i gungning. Den kraften har man inte om man är så tillbakadragen som Greta Garbo brukar beskrivas. Hon kan omöjligen ha varit så tilldragande och karismatisk om hon samtidigt var så skygg och melankolisk, säger Alexander.
– Vi säger inte att hon inte var melankolisk, för det var hon absolut. Men många har velat pressa in henne i en bild av dysterhet. Men Greta Garbo var inte något offer. Hon hade till exempel alla möjligheter att återvända hem till Sverige, men hon valde att stanna i USA, säger Kerstin.
De tycker att eftervärlden har gjort för stor sak av den blott 20-åriga Greta Garbos brev.
– När man är i tjugoårsåldern hör det till att man skriver ångestfyllda brev om livet, döden och ensamheten. Men en annan sida av Greta Garbo var ju väldigt social. Dessutom var hon omvittnat rolig, hon hade humor, säger Alexander.
Klart är i alla fall att Greta Garbo var en av de första förföljda idolerna. Till sist drog hon sig undan och hon förblev ett mysterium under sin livstid.
Brådmognad
Utmärkande för Garbo är också att hon alltid rörde sig i vitt skilda miljöer och ofta tvingades spela en roll, menar författarparet.
– Hon rörde sig mellan det fattiga föräldrahemmet på Blekingegatan och Dramatens scenskola. Det var verkligen helt skilda världar. Hon var hela tiden tvungen att spela ett spel och försökte dölja mindre smickrande sidor hos sig själv – till exempel att hon inte var särskilt bildad eller att hon hade en ganska knapp garderob. Från första början spelade hon en roll.
Hon försökte orientera sig i en värld som var långt ifrån den hon växte upp i, menar Alexander.
– Samtidigt gjorde hennes bakgrund och erfarenheter från olika miljöer att hon hade en livserfarenhet och en förmåga att se igenom människor. Helt klart fanns det en smärta i henne. Hon hade en brådmognad som finns hos människor som har sett för mycket vid för ung ålder. Det syns i hennes fantastiska ögon på duken, säger Kerstin.
I centrum stod en svenska
Men det är inte bara karaktärerna som fascinerar författarduon – utan också tidsandan och miljöerna: Hollywood under 1920- och 1930-talen.
– Åttio procent av världens filmer gjordes i Hollywood under den perioden. Och i centrum för alltihop står en svenska. Är man det minsta filmintresserad så bara måste man ju bli fascinerad av det här, säger Alexander.
