”Ångest och tvångstankar ­styrde mitt liv”

Efter succéboken och tv-serien Delhis vackraste händer kan Mikael Bergstrand leva på sitt författarskap.

 – Det är så skönt, jag har det okej ekonomiskt, bor fint på Österlen och behöver bara ge ut en bok vartannat år. Det gör att jag verkligen kan låta texten få ta tid och mogna fram i sin egen takt. Eftersom jag är stresskänslig är det en livsstil som passar mig perfekt. 

Stora delar av texterna växer fram under hundpromenaderna vid havet med thailändska gatuhunden Stubbe. Handlingen till böckerna hämtar Mikael delvis från sig själv och sitt eget liv.

– Ja, det är lite lustigt men jag har insett i efterhand att alla mina böcker handlar om medelålders män med problem av olika slag. Det finns en väldigt stereotyp bild av hur en man ska vara och jag bryter nog en del tabun genom att berätta om en mer mjuk, känslig och sårbar manlighet. Men för mig är det läkande att vara transparent och berätta öppet om mina problem. 

– Jag brukar tänka att om du tar fram trollen i solskenet så spricker de. Många bär på en helt onödig rädsla för att våga vara sårbara och berätta om sitt mörker och sina svagheter, men min erfarenhet är att den rädslan är helt obefogad. Människor är oftast väldigt snälla, och de reaktioner jag själv har fått har enbart varit positiva.

Skrämmande tvångstankar

Mikael växte upp i Malmö. Som barn var han en glad men också känslig liten pojke med stort bekräftelsebehov. Han kunde få tvångstankar som ibland tog sig skrämmande uttryck.

– När jag kom hem och sprang uppför trappan var jag tvungen att nå upp till första våningen innan porten slog igen, annars var jag rädd att mamma skulle ligga död i lägenheten. Jag var också rädd för att trampa på skarvarna i gatstenarna, då trodde jag att något hemskt skulle inträffa.

Begränsad i livet

Tvångstankarna som var hanterbara när han var barn blev svårare och kulminerade i lumpen.

– Jag fick för mig att jag höll på att bli flintskallig och blev helt besatt av det. Till slut fick jag kontakta psykiatrin för att min ångest var så stark. Mina tvångstankar har ofta varit kopplade till mig och min kropp. Ett tag blev jag besatt av tanken på att mina fötter var smutsiga och svettiga, ångesten blev så stor att jag till slut inte klarade av att tvätta fötterna, vilket ju blev en paradox i sig. Jag började också bli mer och mer begränsad i mitt liv, jag som älskar fotboll kunde inte längre gå på fotbollsmatcher vilket kändes otroligt sorgligt. 

– I efterhand har jag förstått att tvångstankarna är mitt sätt att hantera svår stress, de har alltid blommat upp som värst när jag känt mig pressad. Nu när jag lever ett lugnt liv på landet har jag mycket få problem med tvångstankar och tvångshandlingar.

Vi kommer överens om att det finns en viss ärftlighet inblandad och att känslighet i sig egentligen är något positivt som kan vara en tillgång under rätt förutsättningar.

– Min mamma hade en känslig läggning och jag kan även känna igen delar av det i mina barn.

För sju år sedan drabbades Mikael av ett psykiskt sammanbrott och blev inlagd på sjukhus. Han hade då arbetat som journalist i hela sitt yrkesliv, varit krigsreporter på Balkan och utrikesreporter i New Delhi och Köpenhamn. Snabba deadlines och ett hektiskt storstadsliv passade inte Mikaels stresskänsliga personlighet i längden.

– Det blev en ond spiral, jag självmedicinerade med alkohol och hade en enormt hög stressnivå och till sist en konstant ångest.

Räddningen blev att flytta ut på landet och fortsätta skriva böcker men i en lite lugnare takt.

– Numera känner jag mig sällan stressad. Journalistik­en med sitt höga tempo blev inte bra för mig, men jag har samtidigt stor glädje av min bakgrund i mitt författarskap. Jag är till exempel bra på att göra research till mina böcker.

Trivs på landet

Mikael bor i ett korsvirkeshus i den idylliska lilla byn Rörum, som ligger mitt emellan havet och äppelodlingarna på Österlen. 

– Det är faktiskt min granne som har byggt huset. Han har specialiserat sig på att bygga nya hus i gammal stil. Själv är jag totalt opraktisk. Och jag är alldeles för lat för trädgårdsarbete. 

Trädgårdsskötseln har han istället lämnat över till yngste sonen och svärdottern. De älskar att komma och pyssla och fixa med trädgården.

– Det är ju verkligen en lyx, och det är alltid så roligt när de kommer hit.

Mikael återkommer ständigt till hur privilegierad och tacksam han känner sig. Han har hittat en livsstil han trivs med och mår bra av och njuter verkligen av livet på Österlen.

– Jag älskar att bo här, att kunna gå ner och bada eller bara titta på havet. Havet har så mycket att berätta och ger mig verkligen ro i själen.