Fredrik Önnevall: “Jag tycker om att utmana könsstereotyper”

Han hamnar lätt i situationer där folk börjar anförtro sig åt honom. Fredrik Önnevall tror att det kanske är hans genuina nyfikenhet och varma sätt som lockar fram förtroenden. Att människor känner att han faktiskt bryr sig på riktigt.

– Om man ska få andra att våga öppna sig och berätta måste man vara helt sann även mot sig själv. Och jag är en varm och mjuk person, det kan jag inte ändra på. Jag brukar tänka att min mjukhet är min “unika sellingpoint” och försöker vända det till en tillgång.

Att själv bli intervjuad är en situation han inte känner sig helt bekväm med erkänner han när vi träffas i Västra hamnen i Malmö. Fredrik har precis varit på redaktionsmöte på SVT som har sina lokaler alldeles intill.

– Jag föredrar att intervjua andra framför att själv bli intervjuad, det är ju därför jag har valt det här yrket.

2015 var Fredrik programledare för dokumentärserien Fosterland i SVT. Under inspelningen bad en femtonårig syrisk pojke Fredrik om hjälp att ta sig till Sverige. Teamet valde att göra det eftersom de bedömde att han annars befann sig i akut fara. De informerade inte sina chefer förrän de var hemma.
SVT valde att sända dokumentären och skildrade hela händelsen. En privatperson anmälde teamet för människosmuggling och de dömdes i tingsrätten. Domen på villkorligt och dagsböter har sedan fastställts i högsta instans.

– Nu har det gått ett tag sedan det hände, men jag minns fortfarande precis hur jag kände i den stunden när jag fick frågan. Han var i en så utsatt situation, det var så mycket som stod på spel för honom. Jag kände att om han reser med oss kanske han klarar sig. För mig personligen var det inte alls kopplat till politik utan en reaktion på ett utsatt barn.

Ingen ånger

Fredrik har aldrig ångrat sitt beslut att hjälpa pojken till Sverige vilket har varit skönt att luta sig mot de gånger han fått kritiska röster.

– När vi blev dömda tyckte jag självklart att det var fel. Det var ju lite luddigt var gränsen skulle gå och det fanns mycket som talade för att vi inte skulle dömas. Till exempel finns det EU-direktiv som säger att det inte är olagligt att hjälpa någon av humanitära skäl utan eget vinstintresse.

Fredrik växte upp i en idyllisk liten by utanför Lund. Pappan arbetade som optiker, mamman var hemmafru. Båda föräldrarna var närvarande och bekräftande.

– Jag fick känna mig viktig och värdefull, när vi hade gäster hemma fick vi barn delta i diskussionerna kring middagsbordet på samma villkor som de vuxna. Vi blev lyssnade på och våra åsikter respekterades, det var en bra start i livet.

Flyttade till Kina

Efter grundskolan var planen att utbilda sig till fotograf, men ödet ville annat.

– Jag upptäckte att jag tyckte om att ta del av andra människors berättelser och att jag var bra på att lyssna så det blev journalistutbildning på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping ­istället.

Fredrik har också studerat kinesiska och både bott och arbetet i Kina. Bland annat som utrikeskorrespondent för SVT och i samband med teveserien Kinas mat. 

Nu är han programledare för kulturprogrammet Sverige! och Sommaröppet i SVT.

Reflekterade

När Fredrik gjorde dokumentärserien Bästa mannen som handlade om manlighet och maskulinitet började han reflektera kring sin egen manlighet.

– Jag tycker om att utmana könsstereotyper och att utmana bilden av hur män i teve ser ut och beter sig. Min kostymör på SVT klär mig gärna i lite mer könsöverskridande kläder med mycket rosa, lila och blommigt. Det känner jag mig helt okej med.

– Det känns även viktigt att våga vara svag och sårbar, tidigare i livet har jag ofta försökt att vara stark och hålla upp andra. Jobbet har tagit stort fokus. Nu kan jag se ett värde i att fokusera mer på mjuka värden som familj, relationer och fritid. Jag är ju pappa till två barn och jag vill vara en bra förebild för dem. Jag vill att de ska känna att man kan klä sig och vara precis hur man själv vill, att man inte behöver bry sig om en massa olika könsnormer.

Viktigt säga förlåt

I sin föräldraroll är det viktigt för Fredrik att försöka vara en bra pappa, men också att ibland få göra fel, att inte alltid ha koll på läget och att då kunna säga förlåt.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att som förälder kunna säga förlåt till sina barn, att inte ha någon prestige i det. Och så vill jag vara en förälder som alltid finns där och lyssnar, ser och respekterar mina barn, precis så som jag själv upplevde det med mina föräldrar.