Konsten att leva lagom

Att ha som ambition att göra bra ifrån sig, och att ställa höga krav på sig själv, det är i grunden bra. 

Om människor inte hade haft perfektionismen som drivkraft hade många stora upptäckter, uppfinningar och idéer på spännande företag blivit kvar i skrivbordslådan eller i tankestadiet. 

Å andra sidan: Hade inte människor haft förmågan att slira lite i hörnen, tänka “good enough” och vågat chansa en smula, är risken lika stor att de där spännande idéerna ändå blivit kvar i lådan eller i hjärnan. 

– Att vara noggrann är en god egenskap. Men man bör vara medveten om att det inte alltid är lika viktigt att leverera ett perfekt resultat, säger Annika Martinsson, legitimerad psykolog och coach med inriktning mot positiv psykolog och KBT på Psykologresurs i Lund. 

Okej att inte ha superkrafter

Annika har genom åren träffat en lång rad kvinnor och män som strävar efter att vara perfekta. Det är en närmast orimlig strävan, anser Annika. Åtminstone om man vill vara perfekt på alla områden: en människa kan helt enkelt inte vara bäst på allt. Det går inte att göra superkarriär samtidigt som man är en närvarande förälder, partner och vän med ett aktivt sällskapsliv. En sådan som på samma gång har ett vackert och välstädat hem, frysen full av hembakat bröd och dagligen, med ett leende på läpparna, serverar vackert upplagda egenhändigt till­lagade maträtter. Och allt detta med en vältränad kropp som lätt springer ett maraton samtidigt som hen är påläst kring de senaste böckerna, har sett de senaste pjäserna och dessutom har ett strålande sinne för humor. 

Det säger sig självt. 

– Man kan inte maxa på alla områden samtidigt. Var sak har sin tid, vi kan – och ska – bara fokusera på enstaka områden i taget, säger Annika.

Ändå är vi många som försöker vara denna supermänniska. Och det är helt okej, så länge vi väljer vilket område vi vill vara perfekta på. 

Vi måste lära oss att slira lite i hörnen, helt enkelt. Konsten är bara att urskilja exakt vilka hörn vi kan slira i. Vissa arbeten kräver en enorm precision och perfektion. Att en hjärnkirurg slirar lite under en operation är oacceptabelt. Men om samma kirurg har ogräs i rabatterna eller köper färdigbakat bröd har mindre betydelse. 

– Kravet på perfektionismen närmar sig det osunda när vi inte längre kan prioritera och avgöra vad som är viktigt och var det går att vara “good enough”, säger Annika ­Martinsson. 

För det finns forskning som visar att perfektionism kan medföra psykiska problem som ångest, oro – och utmattning. 

Risk för sjukskrivning

Dessutom är risken att bli sjukskriven för stressrelaterade sjukdomar större för den som har perfektionistiska drag. 

– Perfektionism kan absolut bli ett problem. När till exempel rädslan att misslyckas gör att man skjuter upp saker, är orolig och känner ångest för att inte leverera ett perfekt resultat, när man känner skam över att misslyckas, då närmar det sig det osunda.

Resultatet kan då bli utmattningsdepression med alla dess symptom som följd. Eller, en oförmåga att “få saker ur händerna” och handlingsförlamning. Den som ställer orimligt höga krav på sig själv kan få problem med att slutföra sina projekt, eftersom rädslan eller oron för att inte lämna ifrån sig ett oantastligt resultat blir alltför stor. 

Den personen kan också ha problem med att påbörja nya projekt av rädsla för att inte kunna prestera perfekt. Han eller hon vågar inte heller prova nya saker utan kör lätt på i gamla hjulspår.

Det är synd, eftersom det finns så mycket spännande där ute att upptäcka. Sådant som man inte måste behärska till fulländning för att ändå uppskatta. 

Många gånger klarar människor med det här draget av att köra på som de är vana vid under en lång period. Men priset är att de helt sätter sig själva och sina egna behov åt sidan. Den där stunden för reflektion över dagens första kopp kaffe kapas bort. Den där lugna promenaden till jobbet likaså. 

– Det är ohållbart i längden. Vi är human beings. Inte human doings, slår Annika fast.

Att vara perfekt på alla plan är alltså inte hållbart i längden. För att komma tillrätta med sitt beteende behöver man till en början inse detta faktum. 

Hitta det som är viktigt

Nästa steg blir att försöka komma underfund med vad man tror ska hända om man börjar släppa lite på kontrollen. Är tanken på det förenat med en vag känsla av oro och obehag, kan det vara på sin plats att stanna upp och utforska den känslan. 

Känns det som om det skulle inträffa någon form av katastrof om man inte är perfekt bör man alltså skrapa på ytan. Vilken katastrof skulle det kunna vara? Ligger det något i den känslan, eller är det bara just en känsla?

– Här kan man behöva hjälp av en KBT-terapeut, men man kan också komma långt på egen hand. Försök reflektera över vad som är viktigt för dig, och se om du själv lyckas prioritera, säger Annika.

Strunta i “alla andra”

Ett gott råd är att försöka ta föreställningen om hur “alla andra” har det med en nypa salt. Inse att vi bara är människor och att det vi ser på sociala medier inte är sant. 

Om en person lägger upp bilder på sitt perfekt inredda hem beror det naturligtvis på att den personen har inredning som intresse och är stolt över sitt hem. Troligtvis är det inte samma person som lägger upp sina fantastiska resultat i löparspåret. Eller samma person som uträttar stordåd på jobbet. 

Det är olika personer, men vår hjärna lurar oss att tro att det är exakt så “alla andra” gör. Vi klumpar så att säga ihop alla samlade intryck och luras att tro att det handlar om en och samma person. 

Ett annat råd kan vara att försöka omge sig med olika personlighetstyper. Vet man med sig att man är en person som har svårt att lämna ifrån sig saker och som dubbelkollar allt gång på gång kan det vara bra att umgås med någon som verkligen sladdar i hörnen. Dessa två personligheter kan nämligen åstadkomma stordåd tillsammans, under förutsättning att man stöttar varandra och inser att man kompletterar varandra. 

Annika är noga med att ­poängtera att perfektionism inte är en sjukdomsdiagnos. Det är ett beteende – och beteenden går att förändra. 

– Och varför vissa har mer perfektionistiska drag än and­ra vet man inte. Troligen är det en kombination av personlighet och uppfostran.

Hon är själv en före detta perfektionist, som med åren lärt sig vikten av att prioritera och prioritera bort.  

– Livet blir roligare om man lyckas lära sig att inte ta fullt så allvarligt på alla situationer. Då finns det utrymme för spontanitet, säger Annika Martinsson.