Isabella Lövin: “Jag förstod tidigt att livet kan bli kort”

[b]ENGAGERAD[/b] Från prisbelönt journalist, via posten som ledamot i EU-parlamentet till den allra tyngsta miljö­politiska positionen i Sverige. Inte en sekund har Isabella Lövin ångrat att hon mitt i livet bytte bana och blev toppolitiker inom Miljöpartiet.

Vi ses en varm sommardag i Stavsnäs längst ute på Fågelbrolandets nordöstra udde i Stockholms mellanskärgård, inte långt ifrån Isabella Lövins hem. Isabella, med tålig brun hy, föreslår att vi ska sitta i solen och äta vår lunch. Men efter ett tag tycker också hon att det blir för varmt och ber att få flytta till skuggan. 

Jag har med mig hälsningar från vänner från förr – från mina nuvarande kollegor, men Isabellas före detta. Isabella var 46 år gammal när hon klev in i politiken, då hade hon i många år arbetat som kultur- och miljöjournalist. Hon skrev för tidningar som Allt om mat och Månadsjournalen, var bokrecensent på Femina, gjorde personporträtt och skrev miljö­krönikor i Expressen. 

Stod sin pappa nära

Miljöintresserad har hon nämligen alltid varit, även om omgivningen höjde något på ögonbrynen när hon gav ut en bok om fiske – uppmärksammade Tyst hav: Jakten på den sista matfisken. På den tiden var jag miljö- och klimatreporter på Expressen, och när redaktionen skulle utse Årets klimatprofil var det Isabella vi fastnade för. Då var Isabella fortfarande i lindan av sin miljökarriär och blev oväntat glad över utmärkelsen. Hon bad mig att skicka ett par extra tidningar, hon ville ge ett exemplar till sin pappa. 

Isabella ler åt minnet. Hennes pappa är död sedan snart tio år, men ja, de stod varandra nära. Isabella är tyst en stund, sedan torkar hon bort en tår. 

– Han gick bort 2009, i samma veva som jag var på väg till Bryssel. Han dog i mars och EU-valet var i maj. På nattduksbordet på sjukhuset hade han en guidebok om Bryssel som han hade lånat från sjukhusbiblioteket. Han ville komma och hälsa på mig, men det hann han inte. 

Isabella Lövin inledde sin politikerkarriär som EU-parlamentariker för Miljöpartiet. 2014 bildade Socialdemokraterna regering med Miljöpartiet och Lövin utsågs till biståndsminister. När partiets tidigare språkrör Åsa Romson lämnade regeringen 2016 övertog Lövin också klimatfrågorna. I Stefan Löfvens nya regering efter januari­överenskommelsen fick Lövin ansvar för hela miljöportföljen. 

Hade aldrig talat inför folk

Men vad var det som fick henne att lämna journalistiken och ge sig in i politiken?

– Det var ett omvälvande och svårt val. Jag hade precis förverkligat min dröm som journalist. Jag hade kommit ut med en bok som fick enormt mycket uppmärksamhet och jag fick Stora journalistpriset, vilket är alla journalisters dröm. Jag hade massa planer på vad jag skulle göra härnäst – framför allt skriva nya böcker. Jag fick erbjudanden om att göra en film, bli programledare, skriva krönikor… Mitt i alltihop kom förfrågan från Miljöpartiet. Det krävdes lång betänketid från min sida. Till sist landade jag i att man inte bara kan se på när saker är fel, man måste också försöka göra något åt det. Om man vill göra skillnad är politiken det instrument som vi, som lever i en demokrati, har. Jag kom fram till att det vore fel av mig att inte försöka som politiker.

Men karriärbytet innebar en enormt stor livsförändring, menar Isabella. Hon hade aldrig stått på en scen, aldrig talat inför folk. 

– Men det var bara att bita ihop angående eventuell blyghet, rampfeber och scenskräck. 

Isabella Lövin säger att hon inte är rädd för förändringar. Hon sätter det i samband med att hon tidigt förlorade sin mamma. Mamman var 41 år när hon dog i cancer. Då var Isabella 14. Fyra, ett, ett, fyra. Det är siffror som har etsat sig fast i Isabellas medvetande. 

Isabella Lövin:
Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Mycket sorg i familjen

–  Jag förstod tyvärr tidigt, tragiskt nog, att livet kan vara väldigt kort. Och att döden kan inträffa när som helst. Dessutom var det inte bara min mamma som gick bort. Mormor dog året efter mamma, och strax därpå dog min morbror i en bil­olycka. De där åren har förstås präglat mig jättemycket. Jag hade bråttom att skaffa barn och att bilda familj. Varför skulle jag kunna räkna med att bli äldre än min mamma? Det var inget som jag tog för givet. Min livshållning har varit att det är lika bra att gasa på och försöka få ut så mycket som möjligt av livet så länge det pågår. Med mitt perspektiv har det inte funnits så mycket att förlora. Det enda jag kan förlora är möjligheten att leva när jag faktiskt hade möjligheten. Därför går jag aldrig och väntar på att det ska komma ett bättre tillfälle. Tillfällena kommer när de kommer, tänker jag. Antingen så tar man chansen eller så gör man det inte. Och med det resonemanget går det heller inte att ångra saker. 

Underbar uppväxt på landet

Isabella Lövin växte upp på landet, på en gård utanför Avesta i Dalarna. Hon tänker tillbaka på sina barndomsår som “oerhört idylliska”. 

– Det var helt underbart, skulle jag säga. Våra grannar var lantbrukare, vi hade hästar och andra djur. Jag red till mina kompisar som bodde några kilometer bort. Vi red barbacka och blev avkastade. De sista åren hade jag en egen häst. Det hade egentligen inte behövts, det fanns så många andra hästar att rida på, men jag tror att det var min mammas idé. När hon förstod åt vilket håll det barkade för henne så fick jag en egen häst – antagligen för att det skulle distrahera mina tankar. 

Det här med “hela landet” har varit ett problem för Miljöpartiet. Enligt partiets egen valanalysgrupp sitter bilden av ­Miljöpartiet som ett storstadsparti hårt. 

– Att Miljöpartiet inte skulle företräda hela landet är en tråkig missuppfattning. Det är klart att om miljöfrågan blir något slags livsstilsfråga som mest fokuserar på kollektivtrafik och vegansk mat kanske vissa människor känner att vår politik inte talar till dem. Men för mig och många andra aktiva inom Miljöpartiet handlar vårt engagemang om en kärlek till naturen och djuren, om levande landsbygd och om att vi ska värna djurskyddet inom lantbruket. Våra aktiva finns över hela landet. Vårt starkaste fäste just nu är Jokkmokk. 

Bensinskatten då? Är den ett bevis för att Miljö­partiet inte har landsortsbornas perspektiv?

– Vi vill att alla ska ha möjlighet att leva miljövänligt och att all bensin och diesel i princip ska bort. Men det måste ersättas med något. Det går att köra en dieselbil med hundra procent förnybara drivmedel och det är ditåt vi ska styra. Beroende av bil ska inte behöva betyda beroende av bensin och diesel. Det är många som vill utmåla oss som landsbygdens fiender. Men vi har aldrig sagt att man inte ska få köra bil. Vi har aldrig sagt att landsbygden är den stora miljöboven. Det är bilismen i städerna som är onödig och det är där det finns alternativ i form av kollektivtrafik. 

Pappa känd konstnär

Tillbaka till pappa konstnären. Den kände skulptören som finns representerad på Moderna museet i Stockholm. Hans skulptur, Leninmonumentet, står vid entrén. Folk brukar sitta på den och sola, och det tycker Isabella är fint. 

– Pappa var väldigt före sin tid, det inser jag nu när jag ser tillbaka på hans utställningar. Han och jag hade otroligt intressanta diskussioner som har påverkat hela min världsbild. Han hade en grundläggande kritik mot konsumtionssamhället. Vad är det för värden vi hyllar i vårt samhälle? Varför ska vi definieras utifrån vad vi konsumerar? 

Jag undrar vad Freud skulle säga om att Isabella numera är gift med en konstnär, närmare bestämt med en skulptör. Att man väljer en partner som påminner om ens pappa? Men Isabella protesterar milt. 

– Fast pappa var konceptkonstnär, Lasse jobbar föreställande och i marmor. Det är väldigt stor skillnad. 

Insatserna som gjort skillnad 

När Isabella Lövin själv var journalist och gjorde personporträtt brukade hon uppehålla sig vid frågan: Varför är du där du är? 

– Jag inbillar mig att man någon gång i livet måste ställa sig frågan varför man gör det man gör. Hitta en större mening och ett sammanhang. För mig har det handlat om en enorm vilja och kraft som hela tiden har pockat på. Att jag måste göra någonting på riktigt för att förhind­ra förstörelsen av vår planet. När jag såg Tyst hav i tryck så tänkte jag: “Nu kan jag dö, nu har jag faktiskt gjort någonting.”  

Betraktar du boken som det största som hänt i karriären?

– Den är i alla fall metamorfosen. Den som gjorde allt det andra möjligt. Men visst, det finns saker som jag gjort i parlamentet och som minister som har haft större praktisk betydelse. Att vi fick igenom en helt ny fiskeripolitik i EU där man förbjuder överfiske och dumpning av fisk till exempel. Och att jag varit med och genomdrivit att Sverige ska vara ett fossilfritt land år 2045. 

Isabella Lövin:
Foto: Peter Knutson

“Jag njuter av att stå vid spisen”

Det råder ett semesterlugn över intervjun. Alla inblandade gör sig redo för sommar och semester. Det är inte det vanliga sneglandet på klockan som det brukar vara när man ska intervjua höga politiker. Ingen har bråttom, samtalet får ta den tid det tar. Isabella är närvarande, hon pratar sakta och eftertänksamt. Hon ser fram emot att ha semester i några veckor. “I den mån man har semester som språkrör”, skjuter hennes kollega, pressekreterare Joakim Söder, in. 

Han sitter med under intervjun. När jag lägger min Iphone på bordet för att spela in intervjun, lägger han sin bredvid. Det gäller att hålla koll på citaten som sprids i medierna. 

Isabella Lövin ser fram emot sommaren och att få ta dagen som den kommer. 

– Vi bor vackert och lugnt. För mig är det lyx bara att få vara i trädgården. Att vakna på morgonen och inte veta vad som ska hända. Att bjuda hem vänner och familj. Att få laga mat. 

Gärna fisksoppa. Ibland lagar hon “Isabellas fisksoppa” som finns med i Allt om mats receptsamling. Sej är basen, men också crème fraiche, vitt vin och olika grönsaker ingår. Till soppan serverar hon aioli (köpt), bröd (från bagaren) och vitt vin (gärna från Italien). 

– Jag överarbetar inte, men jag njuter av att stå vid spisen. Jag lever annars ett otroligt inrutat liv då varje minut är inbokad. Det kan lätt gå fjorton dagar i rad utan att jag har någon ledighet alls. Jag reser mycket och det är alltid något som pockar på. Ofta hinner jag och Lasse inte äta middag ihop. Jag har telefonmöten på kvällarna och det är alltid något som ska förberedas. Lasse ställer upp och gör mycket av markservicen, det är förutsättningen för att det här ska funka. Att vara språkrör och partiledare innebär minst dubbelt så mycket arbete jämfört med att bara vara minister. 

Under senare år har Miljöpartiet arbetat i motvind. Medlemssiffrorna har rasat sedan partiet satte sig i regeringen, och förra året bröt sig flera namnkunniga miljöpartister ur partiet och bildade ett nytt inför EU-valet. Varför går det inte bättre för Miljöpartiet?

– Det börjar gå bättre nu. Jag tror att vi är på väg att vända. I EU-valet röstade var åttonde väljare grönt. Visst, man kan jämföra med EU-valet 2014 och säga att vi backade, men jämfört med den djupa dal som vi befunnit oss i den senaste tiden så var det ett bra val. I den senaste mätningen fick vi de högsta siffrorna, 5,9 procent, som vi haft sedan 2016. Vi vet att det kan gå väldigt mycket upp och ner i opinionssiffror, vi vet också att det straffar ett litet parti att sätta sig i regeringen. Men Miljöpartiet finns ju inte i politiken för opinionssiffrornas skull, utan för att vi ska genomföra en stor, grön omställning.

Talar Miljöpartiet för mycket om andra frågor än miljö?

– Ett problem har varit att vi inte riktigt har kunnat bevisa att vi har en heltäckande politik – fast vi har det. Vi förknippas med miljöfrågor och det är bra. Men när det kommer till sjukvård, skola och de stora välfärdsfrågorna så har människor fortfarande ganska lågt förtroende för Miljöpartiet. Trots att vi har suttit i regering och trots att vi faktiskt har fokuserat mycket på till exempel skolan. Det här ser jag som vårt stora arbete framöver. Att visa att vi har en grön välfärdspolitik. Att visa att vi har en politik för hela landet som inte bara handlar om miljö och klimat, utan om hållbarhet i liv­ets alla skeden och på alla nivåer. 

Hur kommer övergången till ett fossilfritt Sverige egentligen att gå till?

– Jag tror att vi kommer att klara det mycket snabbare och enklare än vad vi inbillar oss. För tio år sedan fanns inte smartphones. Jag är så gammal att när jag började som journalist så skrev vi på skrivmaskiner och vi hade inte tillgång till internet. Tänk vad de senaste årens utveckling har revolutionerat våra liv. Och det tar ju inte slut här. Jag är helt övertygad om att världen om tio tjugo år kommer att se radikalt annorlunda ut. På grund av den tekniska utvecklingen, men också på grund av de val som vi gör idag. 

Har du aldrig klimatångest? 

– Mycket mindre sedan jag kom in i politiken. Nu känner jag att jag gör något. Att sitta och se på medan världen går under – ja, då kan jag förstå att folk får ångest. Att omvandla känslan av hopplöshet till en kraft att göra något tillsammans – det är nyckeln. Men Miljöpartiet ensamt kommer inte att klara omställningen. Tillsammans behöver vi sätta tryck på företagen som vill att vi ska stanna i fossilberoende. För det går att påverka. Just nu är flygindustrin under press, och plötsligt har de börjat prata om att ställa om till fossilfritt. Det var inte tal om det för tre år sedan. Samma sak med elbilar, varje bilföretag lanserar en elbil nu. Vi ska förbjuda fossilbilar 2030, och nu finns 60 000 kronor i bonus för den som köper en ny elbil. Politik skapar efterfrågan. 

Och så säger hon med eftertryck:

– Att ställa om till ett fossilfritt samhälle är en möjlighet – inte en börda. Den känslan vill jag sprida. Vi människor vill ju gärna göra något som är större än oss själva. Vi vill bidra till saker som är större än vår egen lilla lycka. Att få vara med och göra världen till en bättre plats för våra barn och barnbarn är inte bara krångligt och arbetsamt – det är ju faktiskt också en stor lycka.

Isabella Lövin

Ålder 56 år. 
Familj Maken Lasse Nilsson, två vuxna barn och två bonusbarn, katterna Caspian och Garbo. 
Bor I ett hus på Värmdö öster om Stockholm. 
Gör Språkrör för Miljöpartiet, klimat- och miljöminister samt vice statsminister. 
Bakgrund Jobbade som journalist i 25 år. Ledamot av Europaparlamentet för Miljöpartiet 2009 till 2014. Var biståndsminister i Löfvens regering. Är sedan 2016 ett av två språkrör för Miljöpartiet. 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top