På ett litet buddistiskt tempelområde i indiska Siliguri har hjälporganisationen Operation Smile sitt tillfälliga övernattningsläger. I stillheten innanför murarna bortom den stökiga trafiken vankar ett ungt par med en halvårig tös på armen. Lilla Mehek Parween är pytteliten, men ögonen spelar och energin är det inget fel på. Gång på gång skiner leenden genom den dubbla läppspalten.
Mamma Meherun Nesha är tystlåten och pappa Muhammad Mehelá Alam berättar.
– När Mehek föddes och min fru fick se hennes ansikte, så grät hon bara hela tiden, hon var otröstlig. Jag har fått stötta henne väldigt mycket. Jag sa: ”När Gud har givit oss detta, varför ska vi vara ledsna över det?”. Nu börjar i alla fall min fru bli stark igen.
Kvinnan får skulden
Muhammad är 20 år och hustrun 19. De har varit gifta i två och ett halvt år och de bor hos hans föräldrar. Han försörjer sin lilla familj som lastbilschaufför i Choprak, en dagsresa härifrån.
I byar på landsbygden är det inte ovanligt att kvinnan får skulden till att barnet fötts med läpp- och gomspalt. Det händer att svärmödrar skyller missbildningen på sonhustrun, att hon bär dåliga anlag eller har gjort något fel under graviditeten. Svärdottern kan behandlas mycket illa och sonen klarar inte alltid att stå upp för sin fru gentemot modern.
Släktingars och vänners reaktioner på Meheks läppspalt, var dock inte särskilt avoga, enligt Muhammad.
– Nej, de sa väl ingenting egentligen. De var övertygade om att Gud har givit Mehek kraften att hantera detta.
Men föräldrarna är ändå angelägna om en operation. Redan för ett par månader sedan sökte de hjälp, men då var Mehek för liten.
– Hela sitt liv kommer folk att retas och säga dåliga saker till henne, det känns inte bra. När operationen är gjord ska hon inte behöva ha det så, säger Muhammad.
Dag för hälsokontroll
Dagen efter träffar vi Mehek igen inför hälsokontrollen. Familjen trodde att bara en anhörig fick följa med till sjukhuset, så pappa Muhammad är den som bär henne runt alla undersökningar.
Han har nummer 15 i tur av närmare 200 patienter, ändå blir förmiddagen lång. Efter inskrivning, intervju och fotografering väntar mätning och vägning. Måttbandet visar 70 cm på Mehek och vågen stannar på 5,5 kilo. En tumregel för spädbarn är att de vid 6 månader bör väga 6 kilo, 10 månader 10 kilo. Föräldrarna har sagt att dottern är sju månader, men alla siffror bekräftar snarare de sex månader som födelsepappren visar.
Viljan att förändra livet för sitt barn är stor. I ögonen på föräldrarna som visar upp sina barn här, syns oron för att en svaghet eller ohälsa ska sätta stopp för möjligheten till en kostnadsfri operation. Det kan dröja innan nytt tillfälle ges, om det någonsin kan ske igen. Många har satsat stora pengar i dagar av utebliven lön och på resan hit.
Rädd för blödningar
Mehek börjar bli otålig. Pappa Muhammad pekar avledande mot lysröret; ”Titta lampan!”. Det universella tricket funkar, han får några minuters respit.
Blodtrycket ska tas, men Meheks finger är så litet att svenska Susanna von Varfalva Palffy får sätta klämman på foten istället. Susanna är narkossjuksköterska på Centralsjukhuset i Kristianstad till vardags, men gör nu denna frivilliga insats för LKG-barn för nionde gången. Hon tycker man ska ha respekt för gränsen att inte operera riktigt små barn.
– Det är blödningar man är mest rädd för. När de små barnen blöder så har de ju inte så mycket blod. Det kan gå fort, säger hon och tillägger att små barn kan hålla blodtrycket uppe för att plötsligt rasa ner till noll och man förlorar barnet.
– Barn är inte små vuxna. Allting är ju så smått på barn och är man nere i halsen med instrument och det blir en blödning eller en svullnad, så täpper det till direkt, säger Susanna von Varfalva Palffy.
Mäter huvudet
Lilla Mehek är i sitt esse. Blicken är pigg och vaken och hon spricker upp i ett övertygande leende. Det gör intryck på barnläkare Hans Ekström och narkosläkare Björn Zarén. Men trots charmoffensiven behåller de sitt professionella lugn och hjälps åt att mäta huvudets omkrets. De vill försäkra sig om att åldern stämmer och att huvudet är naturligt litet eftersom föräldrarna är ganska små, och inte beror på undernäring.
– Vi chansar inte. Undernäring är inte ovanligt bland barn med läpp- och gomspalt. Dessutom kan ett litet huvud vara orsakat av det myggburna zika-viruset. Det är klart att vi aldrig tar några risker, säger Björn Zarén.
Speciellt uppdrag
Han har tidigare varit överläkare på barnanestesi på Akademiska sjukhuset i Uppsala och arbetat en del ute i världen genom åren. Men redan efter ett par år är han inne på sitt åttonde uppdrag med läpp- och gomspaltoperationer, för detta är så speciellt, menar han.
– Man känner verkligen att man hjälper många barn till ett bättre liv.
Dessutom uppskattar Björn Zarén att kunskapen förs ut till många länder om själva ingreppet men också om hur man tar hand om barnen. Tanken är ju att sprida kunskapen så att länderna blir oberoende av organisationen.
– Jag har nog aldrig varit på uppdrag som ger så mycket tillbaka: Det största leendet som skapas är det inom mig själv, säger han.
Efter operationen
Lilla Mehek är tillbaka efter operation – ja, hon blev godkänd. Läkarna bedömde henne som frisk och stark nog att klara kirurgingreppet.
Mamma Meherun är ännu sammanbiten, känner ingen omedelbar glädje över dotterns ännu såriga överläpp. Hon har huvudvärk och knappt sovit. Först flera timmars gnäll med en fastande Mehek, sedan en orolig natt efter operationen. Pappa Muhammad har med sig en låda hämtmat till sin unga fru och tar genast upp dottern. Han är lätt omtumlad men ögonen strålar.
– Näsan har blivit platt!, utropar han och tillägger; hon är fin, det känns jättebra.
Dagen efter i mor-och-barnsalen möter vi en annan människa. Mamma Meherun skiner upp i ett lättat leende. Huvudvärken är borta, anspänningen har släppt och hon kan se sin ljuvliga dotters nya utseende bortom det oläkta såret. Meherun rör sig otvunget, berättar rentav försiktigt om sig själv och maken, att de har det bra hos hans föräldrar och hur de unga tu möttes.
– Vi kommer inte från samma by utan träffades i skolan och blev kära, sger hon med ett blygt leende.
Familjen har ingen brådska att lämna sjukhuset, det har varit så trevligt att prata med andra föräldrar och all personla här, säger de. Båda tar avsked med en glad hälsning:
– Ni måste komma hem till oss i byn nästa gång ni är här!
Foto: Jörgen Hilebrandt
FAKTARUTA
75 % ungefär av de patienter som får sin läpp-, käk- och gomspalt åtgärdad genom Operation Smile är barn. Sammantaget genomför organisationen uppemot 13 000 operationer varje år på uppdrag över hela världen.
Icakuriren på plats
Icakuriren har ett samarbete med Operation Smile och har följt organisationens arbete under en hjälpinsats i Indien. Mer om det i kommande nummer avn Icakuriren.
Så kan du hjälpa
En operation kan ta mindre än en timme och förändrar ett barns liv för alltid. Detta kan ditt bidrag räcka till:
2 400 kr – en operation för ett barn.
500 kr – antibiotika för 20 barn.
320 kr – smärtstillande för 20 barn.
Sätt in din gåva på plusgiro 90 02 22-1 eller swisha till 900 22 21. Märk gåvan Icakuriren. Läs mer på www.operationsmile.se
