I USA är romance den största litterära genren som drar in över en miljard dollar per år och som står för en tredjedel av den skönlitterära marknaden.
– Romance är faktiskt världens största litterära genre. Trots storheten lever gamla unkna fördomar kvar. Som att romance bara skildrar macho skogshuggarmän och kvinnor som dånar och längtar efter att gifta sig. Det är en omodern bild. Romancegenren har tagit enorma kliv framåt på senare år, jag skulle säga att den ligger i framkant vad gäller skildring av könsroller och mångfald, säger förläggare Ebba Östberg, som jobbar med bokförlaget Forums nya satsning Lovereads.
För nu börjar även de svenska förlagen och bokhandlarna få upp ögonen för böckerna.
– Vi kunde ju se att vår egen romanceförfattare Simona Ahrnstedt rönte stora framgångar. Samtidigt började man på bokmässor runt om i världen att tala om genren på ett nytt sätt. Tidigare har romance enbart betraktats som fullitteratur. Böckerna har till exempel inte kommenterats på kultursidor. Men både Washington Post och New York Times bevakar numera romance. Tiden var mogen för ett romanceförlag, tyckte vi. Vi vill vara med och uppdatera bilden av dessa böcker, säger Ebba Östberg.
Tog genren till Sverige
Till de internationellt stora romanceförfattarna räknas Nora Roberts och Sarah Morgan. Simona Ahrnstedt är Sveriges egen romancedrottning. Hon säljer bäst i genren och är en av få svenska författare som har sålts till USA – och till 22 andra länder. Just nu gläds hon själv åt sin egen romancehylla på Akademibokhandelns flaggskeppsbutik på Mäster Samuelsgatan i Stockholm – ännu ett tecken på att romance blivit mer accepterat. Simona Ahrnstedt betraktas som den som tog genren till Sverige:
– När jag var utomlands noterade jag vilken plats romance fick i bokhandlarna. Jag kunde gå in på vilken Barnes & Noble som helst i USA och se att dessa ljuvliga böcker bredde ut sig över många rader – inte hyllmetrar, utan gångrader. Själv har jag alltid älskat sådana berättelser: den storslagna kärleken, à la Borta med vinden. Så jag bestämde mig för att skriva en svensk romance.
Men det var trögjobbat. Förlagen gillade hennes sätt att skriva, men fattade inte vad för slags bok hon hade författat. “Kan du inte skriva en deckare eller en riktig bok istället?” löd responsen.
– Det har varit en kamp. Nu firar jag tioårsjubileum som romanceförfattare och jag har länge haft en hängiven läsekrets. Men nu börjar det hända saker också på andra håll. Jag är så glad över att få vara med på den här resan – att få folk att upptäcka genren. Jag får dagligen mejl från kvinnor som har tagit sig igenom en jobbig skilsmässa, eller klarat sin utbrändhet, tack vare romance.
Men vad är egentligen romance? Enligt förläggaren Ebba Östberg är det romantiska kärleksromaner där kärlekshistorien är själva motorn.
– Men boken behöver inte bara handla om kärlek utan avhandlar ofta en uppsjö andra ämnen också. Handlingen kan förläggas i vilken tid eller miljö som helst. De historiska romanerna är till exempel populära.
Kvinnor i alla led
Och slutet är alltid lyckligt. Det är lika självklart som att läsaren av en deckare till sist får veta vem som är mördaren.
– Ett lyckligt slut behöver inte betyda ett traditionellt slut som att paret gifter sig och skaffar barn. Paret är “happy for now” – det räcker. Vad som händer i framtiden vet vi inte, säger Ebba Östberg.
En av anledningarna till att romance har haft låg status är att det är en kvinnodominerad bransch med kvinnliga läsare, författare, förläggare, förlagschefer och bokhandlare, tror Ebba Östberg. Och Simona Ahrnstedt håller med:
– Kritiken bottnar ofta i ett kvinnoförakt. Böcker om, för och av kvinnor drabbas ju av det. Vi lever i ett kvinnohatande samhälle. Som kritiker borde man vara lite på sin vakt här. Det är så lätt att reproducera misogyna synsätt. Romance har fortfarande låg status – också i USA. Vad ska jag säga? Romanceförfattarna är så begåvade och underhållande, men om någon ogillar deras böcker – varsågod, men ni missar massa bra litteratur.
När Metoo slog ner som en bomb i samhället kunde romanceförfattarna lugnt luta sig tillbaka, menar Simona.
– Det där hade vi pratat om i många år. I romance finns en medvetenhet om hur kvinnor skildras. Det gäller också etnicitet och sexuell läggning. Det finns en massa bög-romance.
Litteraturvetaren och företagsekonomen Pamela Schultz Nybacka är ansvarig för Stockholms universitets förlagsutbildning samt grundare av den nya Romanceakademin.
– Det finns ju akademier inom vitt skilda områden, nu var det dags för en romanceakademi. Vi vill flytta fram positionerna för romance i Sverige. Uppvärdera genren, hjälpa till att bryta fördomar och sprida kunskap om vad romance faktiskt är. Jane Austens romaner räknas till genrens absoluta klassiker. De handlar om män och kvinnor och vad som händer i samhället när äktenskap tar avstamp i kärlek.
Illa ansedd
Akademin har medverkat på Bokmässan och Pridefestivalen och fortbildat branschfolk. I framtiden vill akademin dela ut priser och stipendier.
– Jag både forskar om bokläsning och undervisar i förlagskunskap, och jag fick ont i magen av att se att en hel bokgenre är så illa ansedd. Vi har inte råd att se ner på läsare, läsning och böcker när vi står inför så stora utmaningar vad gäller bokläsning och läskunnighet. Vi tycker att barn och ungdomar ska läsa, men vi rynkar på näsan åt en hel litteraturgenre. Det går inte ihop. Det finns ju både bra och dålig romance – kan vi inte prata om det istället?
Heléne Holmström jobbar heltid som bolagsjurist, men skriver romance på fritiden. Nu romandebuterar hon med Falla fritt, en kärleksroman som utspelar sig på en advokatbyrå.
– Kärlekshistorien är fokus, men boken handlar också om hållbarhetsfrågor, mänskliga rättigheter och livet på en advokatbyrå. Många romanceförfattare har ett stort samhällsengagemang och en medvetenhet om hur till exempel kvinnor porträtteras.
Som ung läste Heléne Holmström allt från Harlequin tillNobelpristagare.
– Att läsa mycket och ha en bred syn på litteratur är typiskt för många romance-läsare.
