Malin är kirurg och volontär för Operation Smile: “Jag brinner för att ge barnen ett bra liv”

Tv-serien MASH formade yrkesvalet. Under uppväxten satt Malin Hakelius bänkad framför avsnitten där läkare på ett fältsjukhus mitt i brinnande krig lappar ihop skadade människor under svåra omständigheter. Där och då i soffan bestämde hon sin uppgift i livet.

– Jag vill göra skillnad, även på ställen där folk inte har det lätt. Det har alltid varit mitt mål och det var därför jag blev läkare, säger Malin Hakelius, som idag är en av landets mest erfarna plastikkirurger inom ansiktsmissbildningar. 

Nu blev inte krigszoner Malin Hakelius arbetsplats, utan länder med knappa vårdresurser där hon som plastikkirurg hjälper drabbade barn till ett nytt liv. Hon opererar barn över hela världen med läpp-, käk- och gomspalt, LKG, och var med från början när svenska avdelningen för hjälporganisationen Operation Smile bildades. 

Barn med LKG kan få svårt att äta och tala och blir socialt utstötta. I värsta fall kan de som spädbarn dö av undernäring för att det vakuum som behövs i munhålan för att suga och amma inte kan skapas på grund av gomspalt. Att åtgärda missbildningen är ett ingrepp som bara tar någon timme, men förändrar livet för barnen för alltid.

– Det handlar inte bara om leenden utan om att förändra barns möjligheter, så att de lär sig att prata ordentligt och kan gå i skolan. Att ge barnen chans till ett bra liv, det är det jag brinner för, betonar Malin Hakelius.

I över 15 år har hon arbetat med att operera missbildningar i ansiktet och framförallt LKG. Ganska tidigt i karriären kom Malin Hakelius in på plastikkirurgi, men hon är också specialist i allmän kirurgi. Snart drog utlandslängtan igång och redan 2005 började hon åka som volontär på frivilliga kirurguppdrag i utvecklingsländer med andra organisationer. Så när svenska Operation Smile bildades några år senare, blev det naturligt för henne och fem andra svenska volontärer att knytas dit.

Andra förutsättningar

Till vardags arbetar Malin Hakelius som överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala och ansvarar för sjukhusets LKG-sjukvård. Där opererar hon dagligen barn med läpp-, käk- och gomspalt. Men förutsättningarna är förstås annorlunda än när hon gör insatser i fattiga utvecklingsländer.

– Här hemma följer man patienterna och är noga med i vilken ålder de opereras. Sverige har de bästa LKG-kirurgerna i världen, skulle jag säga, och generellt görs fyra operationer i olika omgångar. Så blir det inte på andra ställen i världen, det finns inte den tiden och möjligheten till uppföljning. Det viktigaste är att operera barnen så att de ska kunna tala, äta och få möjlighet att gå i skolan.

Malin Hakelius åker som volontär på uppdrag ett par gånger om året. Hon har bland annat varit i Indien, Nicaragua, Etiopien, Ghana och på Madagaskar. Hon tar då ledigt från jobbet på kliniken, som uppmuntrar sin personal att åka på uppdrag och göra skillnad. Resa och hotellrum betalar Operation Smile men ingen lön. Visum, vaccinationer och middagar får Malin också stå för själv.

– Men man äter ganska lite på plats. Det finns inte tid – man bara opererar. Vi vill ju hinna med så många operationer som möjligt, säger hon.

Vid ett uppdrag samlas ett 50-tal medicinska frivilliga från hela världen i två veckor på en plats och kan då oftast utföra 100–150 operationer. Vårdteamet samlas vid sjutiden på morgonen och opererar fram till nio, tio på kvällen.

– Vi tar aldrig bort någon operation som är planerad, däremot händer det ofta att vi sätter upp för många patienter på listan… Så man får slita hårt, vi jobbar tills alla är klara, helt enkelt, säger hon med förtjusning i rösten. 

Från morgon till kväll

Själva opererandet skiljer sig inte så mycket åt från det hon gör hemma i Sverige.

– För min specialitet handlar det mest om teknik och jag tar alltid med mig några av mina favoritinstrument, jag vill ha koll just på att det inte blir så stor skillnad. 

Knepigast kan det vara för narkosläkare, påpekar hon, som hanterar gaser och droger och måste ha total kontroll på ventilation och luftvägar. Vissa droger kan också vara svåra att få in i landet, till exempel smärtstillande morfin.

Vuxna med läppspalt kan opereras med lokalbedövning. Men det är riskabelt att söva barn och de måste vara friska. Det internationella läkarteamet har med sig utrustning från organisationens centrallager och lånar lokala sjukhus att operera i, men skulle någon komplikation tillstöta, är resurserna för små för att kunna häva ett allvarligt tillbud. 

– Det värsta som kan hända är att förlora något barn. Man får inte ta några risker. Därför är det noga med att sortera ut bara de barn som kan klara en operation.

Parallellt pågår på flera platser ett arbete med att utbilda lokala läkarteam för att utvecklingsländerna själva ska kunna göra dessa operationer. Senast i till exempel Rwanda och Etiopien har kliniker byggts upp via hjälporganisationens arbete.  

Vanlig missbildning

Var tredje minut föds ett barn i världen med läpp-, käk- och gomspalt. Missbildningen är nästan lika vanlig över hela världen, bara något mer frekvent i Asien och lite mindre vanlig i Afrika. Européer ligger i mitten, och i Sverige föds  runt 200 barn med LKG varje år. Varför barn föds med LKG vet man inte riktigt.

– Det finns en viss ärftlighet och vissa miljöfaktorer men man har inte hittat några andra risker än dem man generellt ser vid missbildningar: undernäring hos modern, rökning, alkohol och vissa mediciner under graviditeten.

Föreställningarna kring personer med läpp- och gomspalt är många. De skiljer sig åt mellan länder men också byar emellan och mellan stad och land. Barn med LKG kan ses som förhäxade, smittbärare eller mindre begåvade och dra skam över familjen. Människor har blivit fängslade för att de har haft spalt, och på vissa håll anses LKG vara heligt.

– Dessa barn har inga möjligheter alls att påverka sin situation. De göms undan, får inte gå i skolan, trakasseras – det finns så många tragiska historier bakom personer jag har träffat. Jag minns också barn som har varit alldeles för undernärda för att kunna opereras och som man vet inte kommer att överleva, konstaterar hon. 

Sådana möten sätter spår. Så Malin Hakelius arbetar hängivet vidare, eftersom hon verkligen vill ge dessa barn en möjlighet till ett bättre liv genom den kirurgi som Operation Smile kan erbjuda.

– Det är en förhållandevis enkel operation för oss som sysslar med detta dagligen, med relativt små risker, det krävs inga flashiga apparater och det är liten risk för komplikationer efteråt. När föräldrarna tackar mig efter en operation brukar jag säga att det finns en gentjänst de kan göra mig: att låta barnet få gå i skolan. 

Se filmen om Malin och Nazifa!

I dokumentärfilmen “Nazifas leende” får vi följa Malin Hakelius i Etiopien med turerna kring operationen av fyraåriga Nazifa.