• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Fredrik Wikingsson: "Jag är förundrad över allt jag har"

    Mångsysslare med ständigt nya projekt, lättlurad pappa och världsmästare på att distrahera. Möt Fredrik Wikingsson, tv-personlighet, journalist, författare – och nu även filmregissör.

    Fredrik Wikingsson: "Jag är förundrad över allt jag har"
    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Den som inte tillbringat de senaste tio åren med att sova har garanterat sett honom i något sammanhang:

    Fredrik Wikingsson, ena hälften av duon som blivit Filip & Fredrik med hela svenska folket. 

    – Det händer ganska ofta att folk kommer fram och säger "är det du som är Filip & Fredrik", säger Fredrik och kränger av sig lager på lager av kläder. 

    Han fryser. Det är en kall och tidig feb-ruarimorgon i Stockholm. Ute har det ömsom snöat, ömsom regnat under flera veckor, och för närvarande ligger temperaturen en bra bit under nollan. Inte så konstigt att han är frusen.

    Lägg därtill att Fredrik tillbringat alldeles för många timmar den senaste natten med att lägga det som han hoppas är sista handen vid nya filmen Tårtgeneralen, som har premiär nu i mars. 

    – Eller ja. Vi är absolut inte klara än. Vi borde vara klara, men än finns mycket kvar att göra, säger han, beställer en kaffe och en macka och slår sig ner vid ett bord i det mörka och morgontomma kaféet. 

    Från skolavslutningen i tvåan 1981. "Jag fick tandställning två veckor senare, hos en tandläkare som såg ut som Sune Mangs."

    "Lättmanipulerad idiot"

    Klockan är bara åtta, men han och hustrun Johanna har redan hunnit med alldeles för mycket den här morgonen. De har nämligen blivit med hund. Och förutom det sedvanliga "ut och kissa med valpen hela natten och särskilt i ottan"-köret, följa två döttrar till skolan, klippa film till två på natten, har valpen morgonen till ära upptäckt kattlådan…

    – Det var mina barn som ville ha hund. Och det märkliga är att mina barn ser mig som något slags lättmanipulerad idiot. När alla andra argument för att köpa hund försvunnit så drog de fram sitt sista ess hur rockärmen, säger Fredrik och ser – trots allt – ganska nöjd ut. 

    Det där sista esset, att döpa den tilltänkta valpen till Bob, tog uppenbarligen skruv. För nu är familjen Wikingsson-Swanberg alltså ägare till den lilla bichon havanaisen Bob. Döpt efter Fredriks stora idol Bob Dylan

    – Filip har redan börjat prata om att Bob ska vara med i Breaking news på ena eller andra sättet, förklarar Fredrik. 

    Filip är alltså Fredriks ständige vapendragare, och under hösten har de spelat in Breaking news varje dag. Förutom sommarpratet som Fredrik gjorde 2014, och en rad uppskattade tidningsartiklar, finns det ytterst få saker som den ene gör utan den andre. De trivs ihop och har så gjort sedan de träffades första gången på Aftonbladets redaktion i mitten av 1990-talet. 

    – Jag tycker om att göra saker tillsammans. Jag har alltid haft en Filip i mitt liv, men Filip är den Filip jag har haft längst, säger Fredrik.  

    Ni verkar göra allt tillsammans. Tröttnar ni aldrig på varandra?

    – Det är en ynnest att få jobba med Filip. Jag får fortfarande en kick av det. Hur konstigt det än kan låta förvånar han mig fortfarande. Men, nu bor han ju i Los Angeles. Förmodligen är det därför det funkar så bra mellan oss, säger Fredrik. 

    Det är inte så vanligt att män har så nära vänner som ni verkar vara …

    – Vi är ganska killiga av oss, pratar inte jättemycket känslor. Vi har en podcast tillsammans, och faktum är att vi aldrig är så öppna mot varandra som när vi spelar in vår podd. Jag har sett Filip bryta ihop hundra gånger. Han å sin sida kallar mig kontrollerad aspergian. 

    I Söderhamn 2003. "Jag har precis börjat med tv, och jag och Filip leder en nutidsorientering på torget när jag slår i skallen i en takbjälke. Men showen fick gå vidare."

    Är ute på svag is

    Den som lyssnat på podden kan inte ha undgått att höra hur de två parhästarna ibland irriterar sig på varandra, men enligt Fredrik är den en enda lång berättelse om vänskap. 

    Men att alltid bli förknippad med en annan människa, att vara "han i Filip och Fredrik"?

    – Jobbigt? Fredrik fnyser. Nej. Det är inte jobbigt. Det vore hemskt om jag satt här och sa att det är jobbigt. Jobbigt… det är fan att jobba på ett bomullsfält.

    För att jobba hårt, enas vi om, är inte samma som att något är jobbigt. Nej. Fredrik Wikingsson jobbar ju med det han älskar. 

    Den som någon gång har sett Filip och Fredrik göra något tillsammans vet att de kompletterar varandra in absurdum, men också att de verkar ha väldigt, väldigt roligt tillsammans. 

    Men just nu är de ute på svag is, erkänner han. Han är stressad inför premiären på Tårtgeneralen, filmen som Filip och han har producerat efter boken med samma namn som de skrev 2009.

    – Vi har inte varit nybörjare på något på 15 år. Men här är vi definitivt nybörjare, säger Fredrik och slår lite uppgivet ut med armarna. 

    Tårtgeneralen är en historia ur verkliga livet, om hur Jan Guillou någon gång på 1980-talet utnämnde Köping, Filips hemstad, till Sveriges tråkigaste stad. Köpingbon Hasse P bestämde sig för att motbevisa detta. Genom att baka Sveriges längsta smörgåstårta. För, som Fredrik säger, han och Filip är svaga för saker som är på riktigt. Särskilt om det hänt ute i landet. Och särskilt om det finns ett litet inslag av storhetsvansinne i det.

    – Hasse P ville komma upp sig i smöret. Precis som Patrik Andersson, han som drog igång bandylaget i Trevligt folk, dokumentärfilmen som vi gjorde innan Tårtgeneralen. Patrik ville ju inte bara göra något fint som att hjälpa somaliska flyktingar in i samhället. Han ville ju också få Nobels fredspris. Det är lite gött med människor som vill göra något omöjligt, säger Fredrik.

    Men den svaga isen då?

    – Vi har aldrig gjort långfilm förut. Och nu jobbade vi med giganter. Helena Bergström. Mikael Persbrandt. En i teamet hade jobbat med Ruben Östlund i The square! Men, vi var väldigt tydliga med att vi var nybörjare. Vi var på tå hela tiden. Det hade inte gått att mörka det, konstaterar han. 

    Och nu är det alltså dags för premiär. Och Fredrik är nervös. Inte så mycket för sin egen skull, utan för att det är så många andra inblandade och för att han känner ansvaret vila tungt på axlarna. 

    Ni är båda ambassadörer för Inte ensam, ett informationsprojekt om psykisk ohälsa. Din andra arbetshälft, Filip, är bipolär. Är ni socialt engagerade? 

    Fredrik skruvar lite på sig. Hummar lite om att han inte vill vara mer förmer än någon annan. Att det blir lite märkligt om han skulle sitta här och slå sig för bröstet.

    – Men vi gillar att berätta historier om vanliga människor, även om det måste vara lika delar underhållning som nytta. Vårt produktionsbolag har ju till exempel gjort Lerins lärlingar och Vänligen Lars Lerin. De programmen har en bra känsla, säger Fredrik. 

    Han älskar sitt jobb. Även hans fru är journalist och entreprenör med flera projekt på gång. Men Fredrik har många fler resdagar varje år.

    – Mitt resande är lite av en katastrof. Jag ligger efter på det kontot. Visst, det är lätt för mig att säga att jag är närvarande, men min fru har fått ta mycket vardag med barnen. Så, om min fru kommer hem och säger att hon vill flytta till Helsingfors för jobbets skull, då är det min tur att anpassa mig.  

    Du har två döttrar som är 9 och 11 år. Hur är du som pappa?

    – Jag tänker ofta att det är mirakulöst att de där två är mina döttrar. Förhållandet till mina barn är den största tillgången jag har. 

    Här ger sig Fredrik ut på ett vindlande resonemang om hur skicklig han blivit på att utveckla sin främsta pappaegenskap, att distrahera barnen. Med hjälp av en juiceflaska som står på bordet illustrerar han hur han snabbt kan få dem att byta fokus från ett blödande knä till en… tja, kork på en juiceflaska. 

    – Jag skulle vilja säga att jag är topp tio på att distrahera. Jag tror att jag kan tacka åren som tv-människa och mängder av direktsändningar för det. 

    "Utanför Vita huset i Washington 2012 med två fruktansvärt uttråkade barn."

    Fick tjata i fyra år

    Hustrun Johanna träffade han redan på 1990-talet, i samband med att de blev ombedda att skriva en artikel tillsammans. Han hade, som han säger, "ett gott öga till henne" under åtminstone fyra år. Men hon förstod inte riktigt hans fördelar. 

    – När vi skrev den där artikeln hade vi så kul tillsammans, men hon hade redan kille. Jag blev jätteförtjust i henne och tjatade i många år på att hon skulle göra slut med honom. Det var så förnedrande, minns Fredrik. 

    Men trägen vinner, och 2005 gifte de sig. 

    Sedan dess har flera par i bekantskapskretsen, däribland Filip och hans dåvarande fru Jennie, hunnit skilja sig, och Filip och Fredrik har gjort en programserie om – just äktenskapsproblem.

    – Från början hade vi en idé om en serie som skulle handla om bröllop, men det blev lite smetigt. Så, vi ringde femman och sa att vi ville göra tvärtom. Det blev mer intressant på det sättet, säger Fredrik. 

    Tvärtemot vad många kanske tänkte från början blev serien Ska vi göra slut en lyhörd tv-serie med vanliga människor som har helt vanliga problem. En rad program med hög igenkänningsfaktor och med många "ont i magen"-situationer.

    Serien, i kombination med att människor i Fredriks närhet separerade, blev något av en tankeställare.

    – Jag insåg att monotonin kan döda ett förhållande. Johanna och jag har den stora förmånen att ha råd att kunna göra roliga saker tillsammans. Inte så att pengar gör det enklare att vara ihop med någon, men det faktum att man kan planera in saker som man ser fram emot gör det lättare att stå ut en tisdag i november…

    Han tycker själv att han och Johanna är bra på att hitta på roliga saker att längta efter, oavsett om det handlar om Mello en lördag i februari eller en resa till varmare breddgrader.

    – Och med tanke på att vi just blivit med hund blir det inga resor på ett tag. Nu på sportlovet åker vi till Trollhättan och mina föräldrar istället. Men det blir bra det med. 

    Det pratas ständigt om att man ska ta hand om sitt förhållande, åka bort på tumanhand och så vidare. Är ni duktiga på det?

    – Ja. Vi åker iväg bara vi två någon gång om året. Nu senast var vi i Frankrike. Vi har väldigt roligt ihop, Johanna är ett fantastiskt resesällskap. Att sitta i en bil tillsammans med henne är otroligt kul. 

    Det är inte så himla trist att sitta med Fredrik heller. Även om vi får nöja oss med frukost på ett kafé i Stockholm, blir det ett par underhållande timmar som flyger iväg. 

    Fredrik är inte en solomänniska. Därför gör han det mesta med Filip. Ibland med sin fru Johanna. Sommarpratet spelade han in med sin farmor och hennes kompisar. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Har blivit lite "gubbig" 

    Han svarar eftertänksamt och välformulerat på mina frågor och bollar då och tillbaka frågorna med ett uppenbart intresse för sina medmänniskor. När det är dags för fotografering börjar han prata med en man vid grannbordet, och framme vid disken byter han några ord med personalen. 

    Du jobbar med att få andra att visa vilken sorts människor de är, men hur är du själv som person?

    – Det har varit ett superintensivt år. Jag har aldrig gjort så mycket tv som det senaste året. Men jag har blivit väldigt bra på att använda varje liten paus till återhämtning.

    Svarar Fredrik, men inser i nästa andetag att han "låter som en it-konsult". 

    – Jag tror att jag har blivit lite gubbig. Jag har börjat ge ifrån mig gubbljud. Men Johanna säger till mig. Nu senast satt jag och hummade med i tacktalen på Guldbaggegalan. Det är gubbigt. 

    Han tystnar. Funderar på vem han är egentligen. 

    – Jag är nyfiken. Lycklig och förundrad över allt jag har. Tacksam. Ett par gånger om dagen tänker jag på hur bra jag har det. Då tänker jag att "fan, vad mäktigt att jag får leva det här livet". 

    Fredriks 3 tips för fiaskohantering

    Den som följt Filips och Fredriks karriär kan luras att tro att parhästarna glidit livet fram på en räkmacka, men enligt Fredrik har de haft sin beskärda del av nederlag. Så. Varsågod. Här kommer Fredriks bästa tips för den som gjort fiasko och vill komma igen:

    • Ge det som hänt rätt proportioner. Att till exempel misslyckas med en film är inte som att misslyckas med en hjärtoperation.

    • Har du försökt, och misslyckats, men kan ändå stå för det du gjorde? Det gör en stor skillnad.

    Churchill sa en gång att "framgång är att gå från misslyckande till misslyckande utan att förlora entusiasm". Det ligger mycket i det. 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!