Därför är Bohuskusten så nerskräpad

Nästan ingenstans ärstränderna lika skräpiga som på Bohuskusten. Mängden plastsopor ökar dramatiskt. Särskilt oroväckande är de små, små plastbitarna som väller in.

Plastflaskor, snören och engångsförpackningar. Trasiga nät, gamla flip-flops, frigolit. Ofantliga mängder små plastbitar. 

Klipporna och stränderna längs norra Bohuskusten är översvämmade av skräp. Avfall som förts dit av havsströmmarna från Östersjön och Atlanten. På många andra ställen sköljs det ut i havet igen. I det steniga Bohuslän fastnar det, förklarar Per Nilsson vid Göteborgs universitet. Det handlar om totalt 8 000 kubikmeter per år.

– Bohuslän är som ett filter, säger han.

Per Nilsson forskar om marint skräp och följer utvecklingen via mätningar av mängden föremål som spolas upp på en så kallad referensstrand på Tjärnö utanför Strömstad. I snitt hittas där 1 200 föremål per 100 meter.

– Det är mest i hela Europa, tillsammans med stränderna i norra Danmark och södra Norge. 

De senaste åren har dessutom mängderna ökat kraftigt.

– Framför allt kommer det väldigt mycket små plastbitar. Om det är tillfälligt eller del av en långsiktig trend vet vi inte. Men det är oroväckande, säger han.

Därför är Bohuskusten så nerskräpad
Mer än en miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år världen över efter att ha fastnat i eller ätit plast som de hittat i havet. Var tredje havsfågel äter plast i tron att det är föda.
I Nordsjön dumpas över 220 000 kubik-meter skräp per år. Cirka 15 procent av skräpet beräknas skölja upp på stränderna, lika mycket flyter omkring och resterande 70 procent beräknas sjunka till botten.
Totalt dumpas 6,4 miljoner ton skräp i världshaven varje år. Foto Linn Sandmark

Djur och natur hotas

Skräpet kommer från alla möjliga håll. Somligt slängs ut från fartyg, både till havs och i hamnarna. Annat är fiskeredskap som kommit på drift, så kallade spökgarn, till exempel. 80 procent är plast och hela 75 procent av allt skräp är engångsprodukter. Bara i Nordsjön dumpas 20 000 ton skräp per år.

Nerskräpningen har allvarliga följder.

– Folk tycker inte att det är fint. Det skapar problem för turistnäringen och friluftslivet. Säkerhet och ekonomi blir lidande när tampar fastnar i fartygens propellrar, eller plastskräp proppar igen vattenintag. 

– Men framför allt blir djur och natur lidande. Fåglar och fiskar sväljer och snärjer in sig i skräpet, blir sjuka och dör, säger Per Nilsson.

 

Suger åt sig gifter

På senare tid har det allvarliga problemet med mikroplaster fått stor uppmärksamhet. Det är mikroskopiska plastbitar som äts upp av fiskar och andra djur, täpper till magar och tarmkanaler, och för med sig hormonstörande gifter som koncentreras i vävnad och celler. Plasten blir som en svamp som suger åt sig ännu mer gifter. Det är ett hot mot djurlivet i haven, och på sikt även mot människan. 

Per Nilsson menar att det krävs väldiga insatser för att komma till rätta med plastskräpet.

– Strängare regler för vad som får slängas ut från fartyg har införts, och ökad pant på plastflaskor på sina håll. Men det är långsiktiga åtgärder. I väntan på att det får ordentlig effekt får man helt enkelt städa stränderna. Kruxet är att man fortfarande grälar om vem som ska ansvara för städningen. Kommunerna får bara hjälp från staten då och då, när de verkligen står där med hjärtat i halsgropen och verkligen behöver hjälp. 

Bristen på nationella initiativ har fått elva kommuner längs Västkusten att gå samman i städprojektet Ren och attraktiv kust. Målsättningen är att samordna städningen av vikar och stränder, och få till modernare lagar. Ingen hade räknat med de enorma skräpmängderna ute till havs när lagarna stiftades.

I Fjällbacka har ett par hundra familjer gått samman för att städa ”sina” öar på egen hand.

– I år har vi samlat 500–600 stora säckar med skit och det ser betydligt bättre ut än när vi började för några år sedan. Då var det många som undvek omtyckta badställen eftersom de såg ut som soptippar. Kanotpaddlarna tog långa omvägar. Men det kommer ju nytt skräp hela tiden, vi måste få ihop de här säckarna för att hålla emot, säger Anders Nilsson, en av initiativtagarna.

Kan det kännas tröstlöst?

– I så måtto att vi bara ser en liten bit, av vår lilla kust. Man inser ju hur astronomiska mängder skräp det måste handla om globalt. Vad det innebär för miljön, och vilka formidabla insatser som krävs för att få bort det. 

 

Märkligt och kortsiktigt

– Jag tycker att det är konstigt att inte stat och kommuner går in med större insatser för att städa. Man säljer ju in vår skärgård internationellt, för att få in pengar. Att man då inte inser vikten av att få bort det här skräpet känns väldigt märkligt, och kortsiktigt.

Marinforskaren Per Nilsson säger:

– Jag tycker ändå att det går framåt. För tio år sedan var havsskräpet en icke-fråga, men nu är det verkligen på agendan. Man pratar om det ända uppe i FN.

Scroll to Top