Franska vårkänslor & italiensk alplyx

Det har varit ovanligt svårt att packa. I resväskan trängs chinos och t-shirts med ullunderställ och skaljackor. Det är februari och vi håller tummarna för att få två olika slags
väder. Först vill vi möta en tidig vår i Provence och sedan – när vi ska åka skidor i Alperna – vill vi ha kalla nattemperaturer och gott om snö. Mitt i alltihop ska vi fira en 70-årsdag, och vi är tre generationer som ger oss iväg. 

Vädrets makter är med oss. Vi landar i Nice där det är strålande sol och åtminstone 15 grader varmt. Kroppen fylls omedelbart av vårkänslor. De första två dygnen av resan gör vi Rivieran. Vi vandrar i berg-en, njuter av mimosan som nästan blommat ut, besöker favoritskaldjursrestaurangen i Nice, dukar upp en picknick med rosévin, ostar och baguette på en klippa vid havet. 

Emellanåt oroar vi oss. Kommer det verkligen att vara någon snö där uppe, undrar vi och kisar upp mot bergen. Det känns osannolikt när vi knallar runt i skjorta och linnebyxor, och smörjer solkräm på vinterbleka ansikten. 

Visst hade vi kunnat fortsätta njuta av vårsolen i Nice, men skidåkningen är huvudfokus under den här resan. Nu bär det av upp i bergen. Vi hoppar in i hyrbilen och mindre än två timmar senare står vi utanför vårt alphotell, iklädda fleecetröjor och tunna dunjackor, och med rökpelare ur munnen. De senaste timmarna har vi stigit 1 200 meter, och det märks i temperaturen. 

Skidåkning och vacker natur 

– Ah, välkomna! Maura ska visa er rummet. Vad roligt att ni är här. Behöver ni hjälp att hitta till parkeringen? Ni måste äta ravioli med smör och salvia på en restaurang uppe i bergen. 

Hotellägaren, Francesco, är en varm herre som på italienskt vis pratar fortfort, och som antagligen har lite för mycket att göra men som alltid tar sig tid för ett samtal. Han är skidlärare, driver hotell och håller reda på flera söner som är mer eller mindre professionella skidåkare. 

– Limone Piemonte har kanske inte de högsta backarna, men livskvaliteten i byn fick mig att flytta hit. Skidåkningen är bra, men allt runt omkring är ännu bättre. Maten, miljön, stadskärnan, de historiska kvarteren, kyrkan mitt i byn. Dessutom kan man lätt ta sig hit med tåg. Kan det bli bättre, undrar Francesco och slår ut med armarna. 

Antagligen inte. Små, italienska skidorter är ett säkert vinterresekort. Att varva skidåkning och vacker natur med det italienska köket och ett gott vin är ett njutbart sätt att semestra. 

Limone Piemonte är en av de äldsta och vackraste alp-byarna i Italien. Citykärnan är liten med slingrande gator, ett vackert torg och en 1100-talskyrka vars klockor ringer punktligt. Hit åker alltså Niceborna, ibland bara över dagen. 

Första dagen i backen delar jag sittlift med en artig fransman, bosatt i en förort till Cannes. 

– Jag startade tidigt i morse. Jag åker skidor här på dagen. Ikväll sitter jag på min balkong nere vid havet och känner de ljumma havsvindarna igen. Avstånden är så korta att det går att vara spontan. Om prognosen för helgvädret är god åker jag hit direkt, säger han. 

Bra för generationsresor

Och det är ingen dålig skidåkning området erbjuder. Här breder 80 kilometer välpreparerade backar, mestadels röda pister, ut sig. Fallhöjden är över 1 000 meter. Men det ska förstås tilläggas: Limone Piemonte är ingen jätteanläggning med alpmått mätt. Men för barnfamiljer, livsnjut-are och vanliga åkare som uppskattar fördelarna med ett överblickbart system, är Limone Piemonte ett bra val.  

Vi stöter på en del svenskar men det talas framförallt
italienska i liftkön. Att det är svenskt sportlov ger inget eko i italienska små skidorter, vi tillbringar inte särskilt många minuter i liftköer. 

Däremot kommer Limone Piemonte antagligen att göra nattsuddare och partydjur besvikna. After-ski är lika med att ta en Peroni (italiensk öl) på något av byns kaféer. Kommentaren på den svenska hemsidan för snowboardåkare och yngre skidåkare sammanfattar nattlivet i en enda mening: “Gubbar och tanter på 70 + i fina pälsar dominerar gatubilden efter klockan 22.”

Limone Piemonte är ett bra resmål för generationsresor. Om någon i de äldre årgångarna har lagt skidorna på hyllan eller om barnen är så små att de inte åker skidor, finns andra saker att göra.

– När ungdomarna åker utför promenerar jag med mina stavar. Vackra dagar tar jag liften upp till restaurangen i backen och äter lunch med barnen och barnbarnen. Dessutom har jag varit på Le Village spa som ligger mitt i stan, säger Ingrid Johansson, svenska som är bosatt på Franska rivieran, och som har besökt Limone Piemonte vid flera tillfällen. 

Högklassig mat till bra priser

En fördel med att bo på ett centralt beläget hotell är att vi inte fastnar på rummet efter skiddagens slut. De flesta vi pratar med har valt ett boende med halvpension och äter härliga fyrarättersmiddagar på sina hotellanläggningar. Bek-vämt och ofta prisvärt, men lite trist är det allt. 

Vi hinner istället testa halva Limone Piemontes restaurangutbud och blir inte besvikna en enda gång. Ofta gör vi det enkelt för oss, väljer en vedugnseldad pizza och husets vin – budgeten tillåter inte så mycket annat även om det verkligen inte går att klaga på priserna. Här kan man äta högklassig mat till mycket bra priser.  

Mat är religion i Italien i allmänhet och i Piemonte i synnerhet. Det pratas mat i varje gathörn. Det är logiskt att slow food-rörelsen föddes här. Den kulinariska folk-
rörelsen, med grundaren Carlo Petrini i spetsen, ville skapa ett alternativ till fast food för stressade storstadsmänniskor. Och just i detta hörn på jorden känns det lätt att vara slow food-anhängare. 

Vem väljer en McDonald’s-hamburgare när man kan frossa i agnolotti (hemgjorda pastakuddar), panissa vercellese (ris, bönor och salami) och vitello tonnato (kalv med tonfisksås)? 

Inga menyer är på engelska. Enklast är att låta kocken bestämma menyn. Som när vi äter middag på bergsrestaurangen Lu Taz. Ägaren talar perfekt engelska och ger oss en engagerad introduktion till köket i Piemonte. På Limones eget gastrokök njuter vi av hennes förslag på antipasti, primo, carne, dessert och viner.

Viner som börjar på B 

Att många konstnärer lovsjungit Piemonte, som betyder ungefär “landet vid bergets fot”, är fullt logiskt. Här är vackert som en tavla, och vid de terrasserade bergssluttningarna breder vinodlingar, och en hel del hasselnötsodlingar, ut sig med alptopparna i bakgrunden. 

“Barolo is the king of wine, and Barbaresco is the queen”, säger man om vinerna i Piemonte. Man behöver inte vara vinkännare för att uppskatta dryckerna här. “Drick bara vin som börjar på B”, är ett råd jag fick innan jag reste till Piemonte. B som i Barolo, Barbaresco och Barbera. Piemonte är ett vinmecka och härifrån härstammar flera av landets bästa viner. 

Barbarescovinet som servitrisen häller upp i glaset har en mörkröd ton. “La dolce vita”, det ljuva livet – pister och pasta i en härlig kombo.