“Folk minns mig för rubrikerna”

Ken Ring sitter och väntar på sin mat.
Det är bara tre timmar sedan planet från Kenya landade och nu sitter rap-royaltyn från betongens Hässelby mitt bland oljemålningar och halvfranska band i kulturens och borgerligheten högborg, ärevördiga Albert Bonniers Förlag på Sveavägen i Stockholm.
Anledningen är självbiografin Livet där han beskriver sin väg från laglös streetgangsta och hemlös i Hässelby till uppviglare mot monarkin, knarkhandlare och folkhjälte i Så mycket bättre.

Har kontakter i regeringskretsar

Självbiografin är en bitvis brutalt ärlig bok där han tar upp bråket med rapparen Petter, uppmaningen att storma slottet, sina trassliga förhållanden och uppslitande vårdnadstvister, sitt kokainmissbruk, sina knarkaffärer, sin påstådda antisemitism, sin fängelsevolta, sina domar och det dåliga förhållandet till sin pappa, allt ur Ken Rings synpunkt. En man med kontakter i Kenyas regeringskretsar och vänner bland Sveriges tyngsta kriminella. Han har flyttat till Kenya, men är fortfarande svensk medborgare.
– Camila och barnen är fortfarande kvar här. Vi åker ner på alla lov, men de går ju i skola här och utbildningen är tyvärr inte på samma nivå i Afrika. Jag älskar Sverige, jag är uppvuxen här, kan systemet och vet hur det funkar. Men den kenyanska mentaliteten passar mig bättre. Man får inte glömma att jag är både kenyan och svensk i blodet. För mig känns Kenya och Sverige lika mycket hemma.
Ken har byggt studio, bar, pool och en bungalow i närheten av vackra Diani Beach. Men arbetet på Ken Ring Resort är långt ifrån klart.
– Jag håller fortfarande på att bygga det stora huset. Jag har haft råd att bygga ett bra hem i Afrika, och det har ändå kostat mindre än en etta i Alvik eller Bromma. Nu har jag en 550 kvadratmeter stor villa.
Han skrattar mjukt.
Afrika har förändrat honom, säger han.
– Jag var i Afrika som väldigt ung, när min mamma skulle begravas, och gillade det inte över huvud taget, det tog säkert 13-14 år innan jag åkte tillbaka. Men då började jag plötsligt se livet på ett annat sätt, förstå att jag måste tänka på mina närmaste. Jag hade gått omkring och trott att jag var en häftig rap-stjärna, så helt plötsligt står man där med en unge som inte ätit på tre dar och som behöver två kronor… det ger en perspektiv. Min mamma och allt jag växt upp med var ju Kenya så allt i henne kom tillbaka, maten, doften, människorna, sättet att prata, allting.
I Kenya har han hjälpt lokala rappare och har dessutom dragit i gång ett fotbollslag.
– Två av mina första spelare från 2009
jobbar åt mig i dag på helgerna, går i skolan, har egna pengar och har hyrt egna lägenheter. De har fått ett liv tack vare laget. Nu hoppas jag att nästa kull av ungar också får en skjuts. Jag kan självklart inte rädda hela landet, men jag kan göra min beskärda del. Om jag lyckas rädda 25 killar i Kenya så har jag uppnått mer än vad många gör under sin livstid.
Han lutar sig tillbaka i den stoppade stolen. Han är lugn, avslappad, med en humoristisk glimt i ögonen.
– Afrikas baksidor är ju det positiva med Sverige. Afrika har inga bra sjukhus, ingen utbildning, samhället är korrumperat och politikerna bara tar från varandra… jag försöker hitta det bästa av båda världarna.

Har sporadisk kontakt med pappan

Ken är född i Bro, men flyttade som barn till den så kallade Arabdalen i Hässelby. Hans kenyanska mamma var en levnadsglad kvinna som drack för mycket och som dog i cancer när Ken var tonåring. En traumatisk upplevelse han skrivit om i hitlåten Mamma. Hans pappa, som jobbade för Metall och LO, lever fortfarande och bor i Halmstad med en ny kvinna.

– Han är extremt speciell, säger Ken. Han har nio barn och brukar säga till mig att jag bara bryr mig om blodstillhörighet. På vår tid, säger han, fick man lite ungar här och där och det spelade ingen roll om man tog hand om dem eller inte… men han är också en väldigt intelligent person. Det är svårt att knäcka honom i en diskussion. Sedan kan man tycka att han kunde använt sin intelligens för att ta hand om sina barn.
De har en sporadisk kontakt.
– Det som hänt mellan oss är inget jag tycker mina barn ska lida för. Jag brukar se till att barnen får åka till farfar på somrarna… och han är väldigt bra med småbarn. Jag och min morsa är väldigt lika när det gäller familj och sånt, men jag är väldigt lik min farsa när det gäller andra saker – det rebelliska, att säga vad man vill, det där fuck you! Där är vi väldigt lika. Han har rest runt i världen och gjort allt som går att göra, säger han… jag tror hans… kanske inte svek, men sätt att ta hand om sin familj gjorde att jag tyckte det var väldigt viktigt att ta hand om min egen.
Alla hans fyra barn, med tre olika kvinnor, har fått egna låtar.
– De har ju kommit till världen i väldigt speciella situationer. Jag tror inte det kan vara världens enklaste att vara barn till Ken. När de är små är det kanske roligt att pappa är rappare, jag jobbar ju inte lika mycket som en nio-till-fem-människa, men när de kommer upp i tonåren blir det
säkert påfrestningar i skolan bara för att jag är deras pappa. Men jag tror att mina barn på sikt kommer att se mitt liv och karriär som något de kan skryta med som vuxna. I dag kanske de skäms, men när de är 35-40 och jag är borta tror jag att de sitter och läser den här boken med ett stort leende på läpparna.
Det var i Hässelby Kens liv formades.
– Vi var många ungar där som alla kom från väldigt olika omständigheter och ställen, och det blev lite som att vi formade vår egen tillhörighet. När man är i en situation där man inte vill gå hem för man vet hur det är där,  och två polare står i centrum, då blir de din familj per automatik. Vi började med att palla äpplen och så sprang vi ifrån husägaren och tittade på varandra och garvade.

Att skriva låtar är som terapi

Snart var de kungar i Hässelby.
– Det var vi mot världen. Vi sålde gräs, drog in till stan, sket i allt, snodde folks bilar och levde loppan. Vi kände att vi gjorde rätt och sket i vad som skrivits i Sveriges rikes lag en gång i tiden. Den lagen var inte riktigt vad vi växte upp till. Jag är uppvuxen i en värld där man tar ansvar för vad man gör. Man låter inte andra göra det.
Ken hamnade aldrig i grov kriminalitet.
– Det är jag väldigt glad åt. Jag har aldrig sett kriminalitet som ett sätt att bli miljonär. Jag har varit den där smålangaren som ser till att hyran blir betald. Kriminalitet imponerar inte på mig, det har bara varit ett sätt att få tag på pengar. Jag tycker inte min kriminella bakgrund är något att skryta om, det är mer en tyngd för mig.
Ken var en av dem som startade svensk hiphop.
– Vi var ett stort gäng i Stockholm som hängde på samma ställen. Att det blev svenska… vi satt en kväll i studion, jag och Big Fredde, som är läkare nu, och kände att vi testar en låt på svenska. Låten var Kaos som var den första låten som började höras i andra förorter än Hässelby.
Om man lyssnar på Kens texter så handlar de mer om relationer och kärlek än om våld och sex.
– Jag har aldrig försökt skriva en kriminell, glorifierande droglåt. Att göra musik har blivit som en sorts terapi för mig…
Att vara med i Så mycket bättre var ett sätt för Ken att få ut sin musik till en bredare publik.
– Jag försökte lägga lite vikt vid mina texter och det jag pratade om så att folk skulle förstå att Ken Ring är mycket mer än bara en snubbe som torskar för polisen. På det sättet var programmet väldigt bra för mig. Jag tror många tänkte, fan, han är ganska soft ändå… det är inte så många som haft tillgång till min musik. Den tillgång de haft är genom mediaskandaler. Folk minns mig mer för rubrikerna. Det är bara mina inbitna fans som skiter i vad det står i tidningarna. De anser att musiken är så jävla bra. Hela min karriär är buren av fansen.
När han var liten hade Ken en dröm om att bli Sveriges största rappare.
– Det har jag uppnått, tycker jag i alla fall. Nästa mål är att bli Kenyas president.
– Kanske går det lättare om boken översätts till swahili…

Av Christer Olsson