Fakta/Päls i Sverige
*75 svenska minkfarmer från Sundsvall i norr till Trelleborg i söder producerar en miljon skinn om året. Det mesta går på export.
*Under 1980- och 90-talen minskade antalet körsnärer kraftigt. Bara ett tiotal återstår i Sverige, tillsammans säljer de för 10-12 miljoner kronor årligen.
*Djurrättsrörelsen tycker att pälsproduktion ska förbjudas. Kritiken handlar främst om att det är oetiskt och plågsamt för djuren. Jordbruksverket tillbakavisade i höstas uppgifter om utbredd vanvård.
Att bära päls brukade anses hjärtlöst mot djur. Nu vädrar pälsbranschen morgonluft:
– Folk är positiva till päls idag, och det har inte bara med kylan att göra. Man ser päls som ett ekologiskt material, som varken fördärvar luften eller tillverkas av olja. Det är en total omsvängning, säger en pälshandlare i telefon från Skåne, medan butiksklockan pinglar muntert i bakgrunden.
Fortfarande törs han inte uttala sig med namn. Årtionden av kampanjer från ibland aggressiva djurrättskämpar har gjort Sveriges få kvarvarande körsnärer ytterst känsliga för publicitet.
Det kan man knappast säga om Karl Lagerfeld, en av världens mest tongivande modeskapare. Han har lanserat excesser som motorcykelhjälmar täckta av mink och chinchilla och avfärdat hela pälsdebatten som larvig:
– Vi lever i en köttätande värld, som använder läder i skor, kläder och även handväskor. Diskussionen om päls är barnslig, sade Lagerfeld i en radiointervju för ett par år sedan.
Pälsfantasierna flödar på modehusen, som draperar sina modeller i håriga djurhudar från skoskaften och uppåt. Att döma av visningarna i Milano och Paris väntas fortsatta pälsorgier inför nästa vintersäsong.
Supermodellen Naomi Campbell, som på 90-talet argt deklarerade att hon hellre gick naken än i päls, har bytt sida och är idag frontfigur för lyxkörsnären Dennis Basso.
Längre ner i modenäringskedjan hittar vi också massor av ludd och lurv, trots att de stora klädkedjorna sagt nej till äkta päls av etiska skäl (förmodligen också för att slippa jobbig kritik, med negativ inverkan på dagskassorna).
Konstgjord päls är riktigt hett, en av HM:s storsäljare den här säsongen är en jacka i fuskpäls av designhuset Lanvin.
Inom djurrättsrörelsen är man kritisk även till fuskpäls, eftersom det antas öka acceptansen för den äkta varan, men av någon anledning har debatten kring pälsens återkomst till stora delar uteblivit.
– På modeveckorna i Paris och New York pratade alla designers jag intervjuade om päls utan att skämmas. Backstage såg jag päls överallt. Trots att Peta (en djurrättsorganisation) blockerade ingångarna till Jean Paul Gaultiers visning tyckte ingen jag pratade med att pälsar var något problem. När unga trendiga modehus som Alexander Wang skapar pälsplagg börjar även yngre köpa päls, säger modeskribenten Sofia Hedström som bloggar för Svenska Dagbladet.
Hon ser pälsens comeback som en del i trenden kring hantverk, kvalitet och "hållbar lyx", termer med positiv klang som används flitigt av modehusen just nu. Redaktörer på tongivande modetidskrifter har tagit ställning för päls. Exempelvis Anna Wintour, chefredaktör för amerikanska Vogue och förebild för den monstruösa huvudpersonen i boken och filmen "Djävulen bär Prada". En pälsklädd Wintour fick en gång en tofupaj kastad i ansiktet av djurrättsaktivister. På frågan hur hon skulle reagera på incidenten, blev svaret:
– Bära päls oftare.
Det internationella suget efter päls märks tydligt bland de svenska minkfarmarna.
– Efterfrågan på skinn är större än tillgången. Allt vi lyckas producera säljs. Kina är det stora dragloket, där finns en ofantlig marknad. Mycket har med status att göra men i Kina är pälsar även ett viktigt basplagg till skydd mot kyla, säger Jörgen Martinsson, bas för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund SPR.
Trots åratal av hård kritik och mängder av spektakulära attentat tycker han att framtiden ser lysande ut. Åtskilliga mindre minkfarmer har visserligen slagit igen men kvar finns 75 storfarmer som garanterar en stadig svensk årsproduktion på runt en miljon skinn. Det motsvarar ett par procent av världsproduktionen. Nästan allt går på export.
– Det skulle absolut finnas underlag för fler farmer i Sverige, säger Martinsson.
På Blocket och i trendiga vintagebutiker handlas det friskt i begagnade, äkta pälsverk samtidigt som åtskilliga modeintresserade dammar av sådant som burits av äldre släktingar. Otänkbart för några år sedan men nu allt mer politiskt korrekt: om nu mosters gamla mink redan hänger där i garderoben, är det väl bättre att slita på den än att shoppa nytt av syntet?! Syntetkläder görs av olja, som orsakar svåra skador på djurlivet – enbart oljekatastrofen i Mexikanska golfen tog kål på och skadade tusen och åter tusentals fåglar, fiskar och sköldpaddor.
Sofia Hedström säger:
– Kläder har konsekvenser, något jag alltid är medveten om. Jag bär min farmors pälsmössa och en väska i päls som jag köpt vintage, däremot skulle jag aldrig köpa ett nytt plagg vars päls kommer från en minkfarm. Precis som jag aldrig skulle vilja köpa ett plagg med fuskpäls, eftersom det hör till de kläder som skadar miljön mest vid tillverkningen.
Gabriella Terneborg, konsumentansvarig på Djurens Rätt, oroas av pälstrenden men framhåller att det trots allt är en mycket liten klick som investerar i dyrt nytt pälsmode, åtminstone i Sverige.
– Jag sätter mitt hopp till att konsumenterna blir mer och mer medvetna. Framtiden är på djurens sida.
Ligger det något i argumentet att pälsplagg kan vara "grönare" än kläder gjorda av syntet?
– Så enkelt är det verkligen inte. Pälsindustrin är absolut inte miljövänlig, utan tvärtom i hög grad skadlig för miljön, säger hon och hänvisar till studier som visat på svåra utsläpp av kväve, fosfor och giftiga tungmetaller från pälsfarmerna.
– Det borde, måste vara möjligt att ta fram kläder av verkligt miljövänliga material, och jag menar att utvecklingen också går i den riktningen.