Sverige är sämst i Norden på att anställa 55-plussare: ”Saker måste förändras”

Att bli bedömd efter sin ålder – inte sin kompetens – är vanligt. Trots att det räknas som en form av diskriminering och är förbjudet enligt lag, har problemen under flera år ökat, menar John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen.

– Studier har visat att arbetsgivare till och med är ängsliga att anställa 40-plussare, en ålder där man ju har skaffat sig både erfarenhet och kontakter! En arbetslös 55-åring har dubbelt så hög chans att hitta jobb i Danmark jämfört med Sverige. Sverige är sämst i Norden på att anställa personer över 55, vilket är absurt!

Läs även: Anders, 82, driver Rosa Bussarna: ”Som jag känner nu kan jag hålla på i 20 år till”

Ålderism i arbetslivet

Pluskommissionen är ett privat initiativ som arbetar för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara outnyttjad kompetens.
Åldersdiskriminering börjar tidigt. Forskning visar att redan efter 40 år minskar sannolikheten att bli kontaktad av potentiella arbetsgivare. Experiment med 6000 fiktiva jobbansökningar visade att kontaktsannolikheten sjönk med cirka fem procentenheter per tio år – och efter 60 år var den nästan obefintlig.

Forskaren Lars Andersson, professor emeritus i äldre och åldrande, var den som införde begreppet ålderism 1997. Det innebär att äldre på ett diskriminerande sätt uppfattas som mindre flexibla och har svårare att anpassa sig. En högre ålder blir lätt en ursäkt att avskriva kompetenta människor.

– Åldern säger bara hur länge man levt. Vi måste våga låta kompetens – inte ålder – tala, understryker John Mellkvist och tillägger att ålderism dessvärre lätt kan bli en självuppfyllande profetia.

– När man blir äldre skickar man in färre jobbansökningar för att man tror sig vara chanslös. När återkopplingarna uteblir, slutar man söka helt och hållet.

Läs även: Ann-Margret gjorde författardebut som 80-åring: ”Jag trodde aldrig jag hade så mycket fantasi”

En annan konsekvens av ålderism är att äldre gärna stannar kvar väldigt länge på sina arbetsplatser – inte alltid för att de trivs så bra utan av rädsla att inte få ett nytt jobb. Och orörligheten på arbetsmarknaden drabbar egentligen alla.

– När seniorer jobbar kvar, trots att de egentligen skulle må bättre av något nytt, är det lätt att arbetsgivaren tänker att bristen på energi har med åldern att göra, säger John Mellkvist.

Dyrt att stänga ute äldre

Trots att ålderism är förbjudet är åtgärderna otillräckliga. Diskrimineringslagen behöver kompletteras med aktiva åtgärder för att främja lika möjligheter oavsett ålder, ­menar John Mellkvist.

– Vi behöver goda före­bilder – företag som vågar ­anställa seniorer, flexibilitet i arbetslivet och attityder som förändras. Och det behövs ett rörligare system och en ny norm, där det är normalt att byta bana eller arbetsplats – oavsett ålder.

Han är dock försiktigt optimistisk och säger att det numera lyfts initiativ från flera håll. Det finns ett tryck i frågan, menar han.

Läs även: 80-åriga Margareta tog au pair-jobb i USA: ”Jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen”

– Politiskt har man blivit mer intresserad av frågan för man inser att utestängningen av äldre på arbetsmarknaden kostar mycket pengar. Faktiskt 70 miljarder kronor per år i BNP-tapp, enligt siffror som Pluskommissionen tagit fram. Jag tror vi kommer att se att saker börjar förändras, delvis för att de helt enkelt måste.