När omvälvande händelser skakar världen är det lätt att känna sig orolig och stressad. Vad ska hända nu? Hur påverkas jag? Och vad händer med kropp och själ när oron nästan tar över ens liv?
– Vi människor är biologiskt programmerade att reagera starkt på fara, men våra kroppar gör ingen skillnad på ett verkligt akut hot och en konstant ström av nyheter om kriser. Hela systemet går på högvarv, kortisolnivåerna stiger och vi kan få svårt att sova, tappa fokus, bli mer irritabla och inte orka göra det vi brukar, säger Fredrik Livheim, legitimerad psykolog, medicine doktor och forskare vid Karolinska Institutet.
Det finns tre saker som stressar alla människor: det som är nytt, det som är okontrollerbart och det som är oförutsägbart.
Läs även: 5 sätt att hantera social ångest – när det sociala blir en mardröm
– Det viktiga är att börja lyssna på stressignalerna. När vi ignorerar dem och bara fortsätter att köra på, riskerar vi att förvärra läget. Vi tror ofta att vi måste prestera oss ur stressen, men det brukar få motsatt effekt.
Fredrik Livheim säger att forskning visar en tydlig ökning av psykisk ohälsa, inte minst bland unga. Det har till och med kommit stora internationella studier som visar att många människor växer upp tämligen olyckliga idag och att det inte är självklart att deras liv blir bättre när de blir äldre. Något han menar är alarmerande.
Acceptera att det är tufft
Så hur förhåller man sig till en oviss och utdragen situation som inte verkar få någon tydlig lösning i närtid? Fredrik Livheim pekar på något enkelt och samtidigt svårt, nämligen acceptans.
– Att erkänna för sig själv att det är tufft, utan att döma sig själv, är ett första steg. Samtidigt kan vi, mitt i oron, ta små steg i riktning mot det som är meningsfullt för oss. Det kan vara en vardagsrutin, en promenad, en stund i naturen eller ett samtal med en vän.
Det är i dessa små, återkommande stunder vi hittar fotfäste. Och det är då vi kan börja öva upp vår förmåga att lyssna på det vi känner, utan att bli överväldigade. Precis som en muskel kan vi träna upp vår förmåga att bära känslor, steg för steg. Han beskriver det som att skapa ett inre gästhus, där varje känsla – rädsla, sorg, ilska, glädje – är en tillfällig besökare.
Läs även: Katterna hjälpte Niklas ur mörkret: ”De fick mig att vilja leva vidare”
– Vi behöver inte låsa ute det obehagliga, utan snarare låta det finnas. ”Välkommen. Jag ser att du är här nu.”
Det innebär också att vi inte behöver agera på varje känsla som dyker upp i en. Ibland räcker det med att sova på saken, ta ett djupt andetag eller sätta ord på vad vi känner. Först då kan vi välja en genomtänkt riktning, istället för att agera på impuls.
Mitt i denna inre process finns också ett yttre behov av kontakt. Fredrik Livheim påminner om att vi människor är flockdjur.
– Vi är inte byggda för att klara oss själva. Små sociala möten, som ett hej till grannen eller ett sms till en vän, har mycket större betydelse än vi ofta tror. Det påminner oss om att vi hör ihop, att vi inte är ensamma.

Modigt att söka hjälp
Men var går gränsen mellan normal krisreaktion och ett läge då vi behöver professionell hjälp? Fredrik Livheim säger att det inte alltid handlar om hur illa det är, utan om ifall vi fastnar.
– Om vi märker att vi inte kommer vidare, drar oss undan, känner hopplöshet eller tappar livslusten – då ska vi söka hjälp. Det är inte ett tecken på svaghet, utan på mod. Och vi behöver inte vänta tills det blivit riktigt illa.
Krisreaktioner är dock inte detsamma som sjukdom, tillägger han. Bara i undantagsfall leder kriser till allvarligare psykisk ohälsa. Stress under begränsad tid är inte heller farligt, men när din kropp säger att du behöver vila och återhämtning bör du lyssna på den.
Läs även: Styr ältandet ditt liv? Här är 12 tips som hjälper dig kontrollera oron
Fredrik Livheim påpekar också vikten av att begränsa sitt nyhetsintag. Själv sätter han gränsen vid fem till tio minuter om dagen.
– Det handlar inte om att blunda för världen, utan om att kunna ta in information utan att bli handlingsförlamad. Efter det behöver vi fylla på med något som ger mening – som kontakt med naturen, ett samtal med en annan människa eller en stunds reflektion.
Viktigt att hitta gemenskap
Många unga engagerar sig i samhällsfrågor men om man inte ger sig själv tid för återhämtning riskerar man att bränna ut sig. Det behövs balans mellan känslan av engagemang och behovet av vila. Mellan handling och återhämtning.
– Psykologisk flexibilitet, som det kallas, går att träna upp. Det handlar om att kunna vistas mellan ytterligheterna, att tillåta både glädje och sorg, kraft och trötthet, utan att tappa riktning.
Läs även: Så styr dina känslor hur du äter – experten förklarar
I en tid då många känner hopplöshet blir det viktigare än någonsin att sätta ord på sina känslor, att drömma om vilken värld man vill leva i och att ta små steg i den riktningen – tillsammans med andra.
– Stanna upp och känn andetaget. Prata med någon. Titta på himlen. Rör på dig. Små handlingar som för oss i kontakt med oss själva, varandra och livet. För i slutändan är det just det vi behöver mest när världen känns skakig: att hitta tillbaka till mening, gemenskap och det som är verkligt viktigt.
Fredrik Livheim tipsar: 5 sätt att klara oroliga tider
- Sök kontakt – med dig själv, andra och naturen. En promenad i skogen. Ett vänligt hej till grannen. En hand på hjärtat. Allt detta påminner oss om att vi hör ihop. Djup kontakt är ingen lyx – det är en livsnödvändighet. Den ger motståndskraft och riktning, mitt i det ovissa.
- Gör något meningsfullt – hur litet det än är. När världen känns stor och svår kan vi bli passiva. Men mening föds ur handling. Ring en vän, plantera ett frö, hjälp någon. Små val i vardagen är som strån till fågelboet – de bygger något större.
- Stanna upp – även mitt i bruset. När det stormar omkring oss behöver vi kunna hitta stillhet inuti. Ta några medvetna andetag. Lägg märke till kroppen. Säg tyst för dig själv: ”Just nu är det så här.” Det skapar ett mellanrum där du kan välja – i stället för att reagera på autopilot.
- Välj vad du matar ditt inre med. Precis som kroppen påverkas av vad vi äter, påverkas vårt inre klimat av vad vi lyssnar på, tittar på och tänker på. Begränsa nyhetsflödet. Välj med omsorg – vad ger dig kraft och perspektiv? Lyssna på en fågel i stället för ännu ett nyhetsklipp. Titta på himlen, inte bara på skärmen.
- Släpp taget om att ”må bra”. Vi tror ofta att vi måste bli av med oro eller nedstämdhet för att kunna leva. Men livet rymmer allt. Som poeten Rumi påminner oss i sin dikt Gästhuset: ”Behandla varje känsla som en välkommen gäst.” Genom att ge plats för det som känns, öppnar vi också dörren för lättnad, kontakt och insikt.









































