Föreställ dig detta: Karins man är rullstolsburen efter en hjärnblödning. Trots att Karin gör sitt bästa för att få ekonomin att gå ihop och hjälper Bengt i alla tänkbara situationer är han fortfarande bitter, arg och ledsen.
Hon lagar mat, sköter hushållet, knäpper hans skjorta, skjutsar honom och försöker ligga steget före varje utmaning för att undvika hans vredesutbrott. Hennes kropp är i ständig beredskap. Hon vill så gärna ta hand om Bengt och lindra hans frustration över att vara funktionsförändrad, men samtidigt är hon också själv olycklig över sin egen situation.
Som många andra vårdare blir Karin till slut överengagerad. Hon vill det bästa, men situationen blir inte bättre – tvärtom.
– Vi tycker inte om att känna svåra eller obehagliga känslor, varken hos oss själva eller hos andra, förklarar Jeanette Frost Ebstrup, läkare med doktorsexamen i mental hälsa. Så vi gör allt vi kan för att få dem att försvinna. Vi vill fixa det, vi vill ta bort den andra personens obehag. Men i ett försök att undvika smärtan eller ta bort den, slutar det faktiskt med att vi tillfogar mer smärta. Både för oss själva och kanske också för våra nära och kära.
Att överkompensera är ett sätt att agera. Ett annat är att fly och stänga av det obehagliga. Båda är mänskliga, men inte särskilt lämpliga.
– Det är här det kan hjälpa att möta det outhärdliga och svåra med medkänsla. Medkänsla är en inneboende förmåga att möta smärtan hos våra nära och kära och oss själva, vilket gör det lättare att vara med om alla de svåra sakerna. Många översätter medkänsla med empati men det räcker inte riktigt. Jag brukar säga att det är en aktiv form av empati som syftar till att lindra smärta, säger Jeanette.
3 sätt att ta hand om dig själv som anhörigvårdare
Att ta hand om sig själv kan göra det lättare för dig att hantera dina närstående och deras smärta. Du kan komma igång med självmedkänsla genom att praktisera dessa steg:
- Inse först att detta är svårt för dig (också). De flesta människor försöker bara få vardagen att gå ihop och inser inte ens att de kan vara ledsna, arga, frustrerade och/eller skämmas. Det första steget är att våga känna de svåra känslorna och ge dem utrymme: Sitt för dig själv, blunda och ta djupa, lugna andetag. Känn på din kropp, vad säger den dig? Kanske kan du lägga en hand på den del av kroppen som behöver uppmärksamhet.
- Inse sedan att du inte är ensam om dina känslor. Massor av anhörigvårdare runt om i världen känner också skam, skuld, ilska, bitterhet och otillräcklighet.
- Slutligen, bli medveten om vad du behöver just nu. Vad kan jämna ut kanterna på de svåra känslorna? Kanske ringa en vän, sitta på soffan en halvtimme med en kopp te, ta en promenad, avboka kvällens möte eller något helt annat? Inse hur du kan ta hand om dig själv. Vi kan inte ta bort allt det jobbiga – men vi kan lindra det.
Olika sätt att visa medkänsla
I exemplet ovan försöker Karin på alla möjliga sätt lindra Bengts smärta. Men kanske behöver Bengt en kram och att Karin säger att hon förstår hans frustration, hellre än att hon arbetar hårt för att ta bort hans känslor. Kanske skulle han vilja försöka knäppa sin skjorta själv, även om det just då orsakar frustration.
– Medkänsla handlar inte om att ta bort lidande, för det kan vi inte göra, utan om att slipa kanterna på det, det vill säga lindra det. Lidande bör förstås på ett mycket brett sätt. Det kan vara din dotter som har fått ett dåligt betyg i skolan, eller ett litet barn som slår i knät och gråter för att det gör ont.
Med barn blir det tydligare att medkänsla är en instinkt hos oss alla. Även om vi har rengjort såret och barnet har ett plåster på sig kanske det fortfarande gråter. Smärtan eller sorgen är en realitet.
Så vad gör man då? De flesta tar pojken i sitt knä, tröstar honom, vaggar honom från sida till sida och säger: ”Såja, såja,” Det är medkänsla. När vi möter lidande med medkänsla identifierar vi oss inte med lidandet. Det är inte vårt och det är inte heller vårt ansvar att ta bort det.
Medkänsla behöver inte vara något stort. Det kan ”bara” vara ett leende, en kram eller att lyssna med genuint intresse på vad din närstående har att säga. Poängen är att du inte vänder dig bort från det som är svårt för att du är överväldigad av det, eller att du kämpar för att få det att försvinna, utan att du övar dig i att vara med det och ge det utrymme.
– Lidande och svåra känslor är en del av att vara människa. Precis som glädje är det. Och du kommer att hamna i situationer där du inte kan ta bort det svåra. Din man kommer fortfarande att vara funktionsnedsatt, din dotter kommer fortfarande att ha fått ett dåligt betyg och din mamma kommer fortfarande att leva med en obotlig sjukdom.
Compassion-metoden
- Compassion är en vetenskapligt baserad teknik där du lär dig att vara öppen för din egen och andras smärta utan att ta på dig den. Det kan vara relevant för bland annat vårdpersonal och anhörigvårdare.
- Compassion bygger på buddhistiska metoder för meditation och mindfulness, men med inslag av västerländsk psykologisk forskning. I Sverige forskas och undervisas det om medkänsla bland annat vid Karolinska Institutet i Stockholm.
- Du kan lära dig att utöva medkänsla på en så kallad TIC-kurs (Training in Compassion), som är ett vetenskapligt baserat undervisningsprogram. Läs mer på ww.kbtgruppen.se eller www.cfms.se.
- Compassion-tekniken hjälper dig att ta hand om dig själv när du befinner dig i en stressig situation.
- Var uppmärksam på vad som kan lindra dina svåra känslor som anhörigvårdare. Kan du till exempel ringa en vän eller ta en promenad?
- Det är normalt att känna sig utmattad som anhörigvårdare och därför är det viktigt att ta hand om sig själv.
Anhörigvårdgivare känner ofta skam
Medkänsla är trefaldig. Det finns medkänsla för andra, medkänsla från andra till dig, men också medkänsla med dig själv.
– Många anhörigvårdare kämpar med svåra känslor som skam, skuld, ilska och otillräcklighet när de försöker ta hand om en annan person. Det kan vara oerhört svårt och du kan till slut känna dig helt utbränd. Det är därför som självmedkänsla, som det kallas, också är oerhört viktigt. Precis som du kan öva dig i att vara med din närståendes svåra känslor, kan du också öva dig i att vara med dina egna.
– När du tränar självmedkänsla blir det förmodligen lättare att vara med din partners svåra känslor, till exempel ilska, förklarar Jeanette.
Ett viktigt steg i att öva medkänsla är mindfulness.
Eller träning i att vara närvarande i nuet. Du kan inte vara med de svåra känslorna hos dig själv eller andra om du inte är medveten om dem.
När vi ständigt är i våra huvuden och oroar oss för morgondagen eller något som hände igår, inser vi inte ens hur vi verkligen känner oss och kan därför inte agera på rätt sätt.
– Medkänsla kräver mod. Du måste våga känna och du måste våga vara med om det som är svårt. I gengäld kan du vinna mycket. Bland annat psykiskt välbefinnande, välmående och inre frid, förklarar Jeanette.
