• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Har Endometrios – fick vänta 20 år på diagnos

    När Laila var 12 år gammal och kom i puberteten, började mardrömmen. Hon drabbades hårt av kvinnosjukdomen endometrios. Idag är hon 37 år och lever med ständiga, svåra smärtor. – När jag får mens känns det som om något drar inne i magen och försöker slita ut hela mig.

    Bild 1291780

    Laila Eriksen lider av den smärtsamma kvinnosjukdomen endometrios sedan tonåren. Nu har hon fått hjälp vid ett nystartat endometrioscenter i Malmö!

     

    Laila Eriksen lider av ett handikapp som inte märks utanpå. Hon ser frisk och fräsch ut när hon öppnar ytterdörren i sin vackra, vita bomullsblus och hon har genast nära ett mjukt, varmt leende.

     

    Men verkligheten är en annan. Hon för en ständig kamp mot sin sjukdom och det är först nu som hon känner att hon får den hjälp hon så envist väntat på i alla år. Det handlar inte bara om den alltid återkommande smärtan, utan också om oförstående och dåligt påläst vårdpersonal. Och att lida av något som ingen egentligen pratar om, trots att cirka 180 miljoner kvinnor runt om i världen, faktiskt har endometrios.

     

    Det kan ta lång tid innan en kvinna, drabbad av sjukdomen, får rätt diagnos. Mycket svåra menssmärtor och kraftiga blödningar anses i många fall fortfarande vara ett naturligt "kvinnofenomen" och inget annat. Men ibland döljer sig en allvarlig och kronisk sjukdom bakom lidandet och Laila själv fick vänta i över tjugo år på rätt diagnos. Nu är hon nyligen opererad och mår litet bättre.

     

    Obotligt

    Endometrios är en inflammatorisk, gynekologisk sjukdom, med ärrbildning och cystor. Den inte går att bota, bara lindra. Den innebär att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, med symptom som till exempel ständigt återkommande krampaktiga buksmärtor, ryggont, muskelvärk och kraftiga blödningar vid mens.

     

    Många drabbade har också svårt att få barn. Laila är inget undantag.

     

    Hon och hennes sambo Morten Persson bor i en ljus och trivsam bostadsrätt i centrala Malmö. Laila, som flyttade till Skåne från Danmark för några år sedan, tar fram kaffekvarnen och bjuder på nymalet, doftande kaffe i stora koppar. Vi sätter oss, trots det litet höstkulna vädret, i det mysiga uterummet, där hon sommartid och en bra bit in på hösten odlar spännande växter i stora krukor.

     

    En annan "oas" för Laila är sovrummet, där hon tvingas tillbringa mycket tid till sängs under de dagar då de månatliga smärtorna är som värst.

    – Det handlar om cirka två veckor i månaden, då jag kan må riktigt dåligt, trots mina smärtdämpande mediciner. Men Morten har monterat en tv högst upp på garderoben, så nu kan jag ligga och titta när jag orkar.

     

    Laila minns hur det började.

    – Min mamma blev orolig och tog mig till en doktor när jag var i de första tonåren. Jag mådde så dåligt varje månad, när det var dags för mens. Jag låg i sängen och krampade, hoprullad som en liten boll. Jag kunde inte träffa kompisar, för jag hade så ont.

     

    Morfinbehandling

    – Beskedet från läkaren var att det här får du lära dig leva med, men det blir säkert bättre med åren, berättar Laila, som drabbats av bland annat tarmskador på grund av de många sammanväxningarna och tvingas till morfinbehandling i perioder mot smärtorna.

     

    Smärtorna i lederna kan, enligt Laila, kännas som om någon står och slår med en slägga mot svanskotan.

     

    Yrsel och ljudkänslighet i samband med migränanfall är andra jobbiga symptom.

    – När jag var 19 år satte sig sjukdomen också i ryggen. Jag rekommenderades sjukgymnastik, men ingen såg till helheten. Musklerna värkte och det var jättejobbigt och så har det fortsatt. Detta styr mitt liv, säger Laila.

     

    Bild 1291781

    Mitt hopp är att jag ska må bättre när hormonerna lugnar ner sig så småningom, säger Laila.

     

    Hon har trots alla år av smärta inte blivit bitter. Men vill definitivt inte fler gånger få höra att hon ska sluta tramsa sig när hon söker vård.

    – Jag har varit hos många läkare. Jag har fått testa hormonbehandlingar, som jag inte tålde, p-piller, koffeintabletter, kodeinmedel och akupunktur. En gång i Danmark fick jag tre olika starka mediciner på en gång, bland annat morfin och sömnmedel, och de passade inte ihop så jag fick hallucinationer och föll ihop.

     

    Det var först för cirka tio år sedan som jag fick ett namn på min sjukdom.

     

    Just nu är Laila ändå inne i vad hon, med all sin erfarenhet, ändå beskriver som en god period.

    – Jag har haft turen att träffa en mycket bra doktor, Per Ekström, och hans kollegor vid det nyöppnade endometrioscentret här i Malmö. Vid en operation "skalade" de bort så mycket av sammanväxningarna som det bara gick. Men det hjälper inte att ta bort livmoder och äggstockar. Smärtorna skulle ändå vara kvar, när nerverna är så påverkade.

    – Tyvärr kommer sammanväxningarna tillbaka. Men jag hoppas att jag ska slippa stomi. Jag har också fått en sjukgymnast som hjälper mig att träna bäckenbotten och jag träffar en bra psykolog.

     

    Motion hjälper

    – Ofta är det förstås jättejobbigt, men jag är psykiskt stark och kämpar på. Det jag saknar mest är kontakten med andra människor, arbetskompisar till exempel. Sjukdomen går ju ut över mitt sociala liv.

    – Jag försöker vara ute så mycket som möjligt, jag cyklar, simmar och spelar lite golf med Morten och våra vänner. Jag tycker också om att vara ute i naturen och fotografera. Det är bra att jag rör på mig och bygger upp musklerna för då kan kroppen lättare stå emot nästa "tur", säger Laila, som tidigare jobbade som ekonomiassistent och nu är arbetssökande "med funktionshinder". För sjukpensionär vill hon inte bli.

     

    Drömmen är ett rörligt jobb som fotograf eller snickare.

    – Det blev för tufft att sitta stilla hela dagarna, när jag arbetade med ekonomin. Jag fick ett tag deltidsarbete som tågvärd på Öresundstågen, som går över bron mellan Sverige och Danmark. Men jag skadade tyvärr knäet i en arbetsplatsolycka på perrongen och fick sluta.

     

    Men Lailas pendlande som tågvärd fick, trots det trasiga knäet, ändå ett riktigt lyckligt och romantiskt slut. För vem är det som kör tågen fram och tillbaka över bron, om inte Morten…

    – Det var så vi träffades, ler Laila, som väldigt gärna skulle vilja utöka den lilla familjen med ett barn. Men eftersom hennes sjukdom är så svår, fungerar det inte på den naturliga vägen i hennes fall. Även om en graviditet ibland sägs vara en bra medicin vid endometrios.

    – Adoption är inte heller att tänka på. För hur skulle jag kunna ta hand om ett barn, när jag måste vara sängliggande i perioder. Det skulle jag aldrig våga. Men vi är nöjda med vårt liv ändå.

     

    Det är inte många kvinnor som längtar till klimakteriet. Men det gör Laila.

    – Mitt hopp är att jag ska må bättre när hormonerna lugnar ner sig. Det vore fantastiskt!

     

     

    Kost och motion har stor betydelse

    Bild 1291782

    Cirka 200 000 svenska kvinnor lider av den smärtsamma, gynekologiska sjukdomen endometrios. Många utan att veta om det. Nu har landets tredje endometrioscentrum, med helhetssyn på sjukdomen, öppnat i Malmö. Liknande center finns i Uppsala och vid Karolinska Sjukhuset i Huddinge.

    Vad är endometrios?

    – Endometrios är en godartad, inflammatorisk sjukdom. Namnet kommer från det latinska ordet för livmoderslemhinna, endometrium. Celler, som liknar livmoderslemhinneceller, växer utanför livmodern. Varför detta sker är tyvärr ännu oklart.

    – En teori är att slemhinnan i samband med menstruation förts "bakvägen" via äggledarna ut i bukhålan och tillåts att slå sig ner. När endometrios utvecklas har immunförsvaret på något sätt gått fel.

    – En annan teori är att livmoderslemhinnecellerna förs ut via blodbanorna och slår sig ner på olika ställen i kroppen. Detta skulle kunna förklara att endometrios i sällsynta fall kan förekomma i lungor, nässlemhinna och till och med i hjärnan. Inflammationen uppstår när de "felaktigt placerade" cellerna aktiveras av den normala variationen i hormonell aktivitet under menscykeln.

     

    Är det en vanlig sjukdom?

    – Man räknar med att cirka 200 000 kvinnor i Sverige har sjukdomen och av dem är ungefär tio procent i tonåren. Lite förvånande är det att det i allmänhet finns så lite kunskap om en sjukdom som är så pass vanlig!

     

    Vilka symtom drabbar kvinnorna?

    – Kraftig smärta i samband med menstruation är det vanligaste symptomet. Vid mer avancerad sjukdom är smärtorna inte lika tydligt kopplade till mensen. Andra symptom är samlagssmärtor, smärtor i samband med avföring och/eller vattenkastning och smärta i rygg och ljumskar. Ofrivillig barnlöshet drabbar oftare kvinnor med endometrios.

     

    Hur påverkas livskvalitén?

    – Det helt avgörande för livskvaliteten är hur svår sjukdomen är. Många kvinnor kan hantera symtomen enkelt med vanliga smärtstillande mediciner under någon eller några dagar. För andra innebär sjukdomen att en stor del av tillvaron styrs av endometriosen. Ständiga smärtor som kräver höga doser av starka smärtstillande medel gör att man inte klarar studier eller arbete. Man orkar inte heller med socialt umgänge eller fysiska aktiviteter. Sjukdomen kan variera i intensitet under olika faser av livet. En del har endast besvär under en kortare period av livet, medan andra kan ha besvärliga symtom under större delen av den fertila delen av livet.

     

    När bör man söka hjälp?

    – Man skall söka hjälp när besvären inte kan hanteras enkelt med receptfria smärtstillande mediciner och när besvären inverkar på det dagliga livet. Man skall också söka om mensvärken, man tidigare haft, ändrar karaktär och blir mer intensiv.

    – Om man är ung är det enklaste att gå till skolsköterskan eller barnmorskan på ungdomsmottagningen. Oavsett om vem man konsulterar är naturligtvis förutsättningen att dessa personer har kunskap om sjukdomen, vilket tyvärr långt ifrån alltid är fallet.

     

    Vilka behandlingar finns det mot endometrios?

    – Två typer av läkemedelsbehandling finns. Dels är det rena smärtstillande mediciner som sträcker sig från "svagare" av typ Alvedon eller Panodil till starka morfinpreparat. Dels är det hormonell behandling som går ut på att hämma äggstockarnas aktivitet, som hormonproduktion och ägglossning, då denna styr aktiviteten av sjukdomen. Vanligast sker detta med någon form av p-pillerbehandling. En kombination av dessa behandlingar ges i de flesta fall.

    – Andra behandlingar mot smärtan i form av akupunktur eller zonterapi blir allt vanligare. Finns det svåra förändringar i bukhålan kan kirurgisk behandling bli aktuell. Dessa operationer syftar till att ta bort så mycket synliga förändringar som det går och kan ibland vara mycket komplicerade ingrepp.

     

    Vad kan man själv göra för att må bättre?

    – Kost och motion har stor betydelse. Smärtan och problematiken runt den kan vara lättare att hantera om man är i bra fysisk form. En kost med lågt innehåll av kolhydrater har visat sig ha positiva effekter för många. Mer tips kan man få genom Svenska Endometriosföreningen (www.endometriosforeningen.se).

     

    Vad bra att kvinnor numera kan få hjälp vid ett endometrioscentrum!

    – Ja, där finns en samlad kompetens för patienterna, som ofta är högkonsumenter av sjukvård. Vi hoppas kunna ge en tidigare diagnos av sjukdomen, liksom att patienterna kan få den rätta professionella hjälpen på ett ställe. I centrat ingår förutom gynekologer även smärtläkare, psykiater, infertilitetsspecialist, kurator, sjukgymnast och sexolog.

     

    Pågår det någon intressant forskning för framtiden?

    – Forskning pågår för att utveckla den hormonella behandlingen. Och nya substanser för att dämpa aktiviteten av endometrioscellerna håller på att testas.

    – Forskarna studerar också vad som kan ligga bakom uppkomsten av sjukdomen.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!